Nyheter om Demokrati, Island, Kanada, Tyskland

Snabbguide till de tre nästkommande valen i världen

Var i världen hålls nästa val? Och vad står på spel? Blankspot guidar bland folkomröstningar och parlamentsval i pandemins kölvatten.

Av Linnea Bergqvist 19 september, 2021

Under 2020 påverkades över 70 inplanerade val runt om i världen av pandemin vilket Blankspot rapporterat om tidigare. Många av de inställda valen har under slutet på föregående år kunnat genomföras trots den speciella situationen och nu genomförs allt fler val.

Här är de tre nästkommande valen i världen:

20 september: Parlamentsval i Kanada

Den 20 september hålls parlamentsvalet i Kanada.

Landet är en förbundsstat där makten är delad mellan den federala regeringen, som är den centrala makten, och provinserna.

Landets federala regering har ansvar för försvaret, utrikespolitiken, den ekonomiska politiken samt kommunikationen mellan provinserna. 

De tio provinserna har varsin regering och parlament som ansvarar för den lokala utbildningen, sjukvården och sociala välfärdssystemet. Provinsparlamenten har rätt till att ta ut vissa skatter och de hanterar även rättsskipning. Tillsammans med den federala regeringen delar de även på ansvaret om jordbruk, invandring och transporter. 

Landet har även tre territorier men till skillnad från provinserna har de ingen inhemsk jurisdiktion. Däremot har den federala regeringen gett en betydande politisk befogenhet till regeringar som finns i varje territorium.

Den brittiska monarken är landets statschef som representeras genom en generalguvernör. Hen väljs ut på förslag av premiärministern och har en mandattid på högst fem år. Generalguvernören har i första hand formella uppgifter, men har även makten att upplösa parlamentet som består av av två kammare: senaten och underhuset.

Senaten är parlamentets övre kammar och består av 105 ledamöter som utses av regeringen. Varje provins har ett fast antal ledamöter i senaten, och även om senaten formellt sett har lika stor makt som underhuset har det i praktiken en underordnad roll. 

Landets premiärminister utser senatorer på rekommendation av en särskild kommitté som består av bland annat politiker från nationell och provinsiell nivå, tjänstemän och akademiker. Senatens huvudfunktion är att granska lagförslag och i dagsläget har inget parti majoritet i senaten. 

Underhuset är parlamentets undre kammare och består av 338 ledamöter. Vanligtvis väljs representanterna vart fjärde år , men i augusti 2021 utlyste landets premiärminister Justin Trudeau det kommande parlamentsval, knappt två år efter det förra.

Han motiverade beslutet med att säga att hans minoritetsregering har svårigheter att få igenom budgeten och ny lagstiftningar, främst kopplat till den pågående pandemin. Genom att utlysa ett nytt val hoppas Trudeau att hans parti, “Liberala partiet” (LP) ska få en stark majoritet.

Partiet vann i valet 2015 och även 2019. Däremot hade väljarstödet minskat, och partiet gick från 184 mandat år 2015 till 157 år 2019.

LP bildades under 1800-talet och hade då en klassisk liberal ideologi. Idag definieras partiet mer som ett mittparti med en vänsterprofil i sociala frågor och fokuserar bland annat på frågor som rör vård och utbildning. Traditionellt har partiet sitt starkaste stöd i östra delen av landet och Justin Trudeau är partiledare sedan 2013.

Partiet vann i valet 2015 och i samband med det gav Trudeau löften om att stärka den kanadensiska medelklassen, förbättra villkoren för landets ursprungsbefolkningar samt minska landets budgetunderskott. Med tiden övergavs vissa av löftena eller blev kritiserade för att de inte prioriterades.

Den liberala regeringen har även fått kritik när det kommer till deras miljöpolitik, främst efter Trans Mountain-projektet. Projektet innebar att två stora ledningar skulle byggas för export av olja i provinsen British Columbia. 

Stora delar av provinsregeringen och urbefolkningen var emot arbetet då det skulle innebära att naturen i området hade behövt skördas, samt att koldioxid och oljeutsläppen hade ökat. I samband med att projektet blev offentligt utfördes stora proteser och i dagsläget har ingen fysisk byggnation påbörjats.

Justin Trudeau har även gått igenom tre olika etiska undersökningar för korruption. En av dem handlade om att han hade blivit bjuden på en semester under jul av en välkänd filantrop och andlig ledare. Den andra gången handlade om att han försökte övertala den dåvarande justitieministern att inte väcka ett åtal mot ett företag och den sista gången handlade det om att Trudeaus släktingar hade mottagit höga summor från en välgörenhetsorganisation för att prata på deras event. 

I två av fallen ansåg den etiska kommissionen att han ha brutit mot federala etiska regler. Däremot var konsekvenserna få då lagen om just etik och intressekonflikter inte föreskriver några sanktioner vid överträdelser.

LP största konkurrent är det “Konservativa partiet” som är en sammanslagning mellan “Kanadensiska alliansen” och “Progressiva kanadensiska partiet” (PCP). 

Den “Kanadensiska Alliansen” bestod från början av ett flertal högerpartiet medan PCP var ett borgerligt mittenparti. Det uppstår än idag friktioner inom partiet på grund av medlemmarnas olika politiska ideologier, och det har även lett till ett flertal skandaler.

Bland annat blev en av partiets medlemmar, Derek Sloan, utslängd från partiet under början av 2021 efter att det hade blivit känt att han hade mottagit en donation från en känd vit nationalist. 

Bara en dag innan hade partiledare Erin O’Toole under ett framträdande sagt att det “ inte finns utrymme i hans parti för extremhöger, extremism eller rasism”.

Ytterligare två partier har mandat i parlamentet varav ett är Québec-blocket (BQ) som 2019 fick 32 platser i underhuset.

Québec är en provins där 80 procent av befolkningen har franska som sitt vardagsspråk. Bakgrunden är att provinsen från början var en fransk koloni och när området togs över av britterna instiftades en lag som säkrade det franska arvet.

Till skillnad från de andra provinserna går inte Québec under grundlagen “constitution act” som trädde i kraft 1982. Grundlagen innebär bland annat att landets makthavare kan ändra sin konstitution utan godkännande från Storbritannien, vilket de tidigare behövde.

Anledningen är att Québecs dåvarande premiärminister, René Lévesque, vägrade godkänna den nya lagen. Det berodde på att provinserna skulle förlora sin rätt att kunna lägga in veto vid framtida konstitutionella förändringar, samt att Lévesques regering ogillade en författningsändring i lagen om minoritetsspråk. 

Enligt den nya författningen skulle rättigheterna för språk garanteras vilket skulle innebära att provinsens kontroversiella lag, Bill 101, skulle upphöra. Lagen stadgar franska som provinsen officiella språk och förhindrar stora delar av den icke-fransktalande befolkningen att kunna gå i engelsk skola eller ta kurser på engelska. Om provinsen hade godkänt den nya lagen hade den varit tvungen att anpassa språktillgängligheten för sin icke-fransktalande befolkning.

Quebec införde ytterligare en kontroversiell lag 2019 som förbjuder många offentliganställda att bära religiösa symboler på jobbet såsom hijabs, kippor och sikh-turbaner.

Det andra partiet som har mandat i parlamentet är “Nya demokratiska partiet” (NDP) som förespråkar en socialdemokratisk politik. Sedan 2017 är det Jagmeet Singh som är partiledare. Han är sikh och är den första personen från en etnisk minoritet som leder ett federalt parti i Kanada.

Den indiska religionen Sikhism tror, till skillnad från hinduismen, inte på ett kastsystem och är monoteistiska, vilket innebär att de tror på en gud och inte flera. Religionen grundläggande pelare är strävan efter att minska ojämlikheten mellan kaster och kön. 

Inför det kommande valet har valkampanjen varit kort men händelsefull. 

Bland annat publicerade de konservativa en video på Justin Trudeau där hans huvud var påklistrat ovanpå Veruca Salt, en karaktär från filmen Willy Wonka och chokladfabriken.

I klippet får karaktären ett utbrott för att hon inte får som hon vill men i de konservativas video har texter med ord som “majoritet” och “skatter” klippts in istället. Videon blev snabbt kritiserad och kallats osmaklig, även av partimedlemmar från de konservativa.

Oppositionen har även kritiserat Trudeau för att utlysa ett val under pandemin genom att kalla det onödigt och farligt. I en debatt som sändes i början av september var även diskussionen mellan de olika partiledarna hetsig, och under en stor del av debatten pratade representanterna i mun på varandra.

Enligt oppositionsmätningar är stödet jämlikt mellan LP och de konservativa.

25 september: Parlamentsval på Island

Den 25 september är det parlamentsval på Island, en ö belägen på norra delen av Atlanten.

Landet är en republik med parlamentariskt styrelseskick och har en president som utses i direkta val vart fjärde år. Hen kan väljas om ett obegränsat antal gånger och sedan 2016 är det Guðni Thorlacius Jóhannesson som är landets president.

Formellt delas den verkställande makten mellan presidenten och regeringen, men i praktiken ligger makten hos regeringen som är ansvarig inför det lagstiftande parlamentet som kallas Alltinget (Alþingi).

Alltinget är världens äldsta parlament som grundades år 930 på Thingvellir, en plats ca 40 km nordöst om Reykjavík. Fram till 1262 träffades alltinget årligen på Thingvellir och därefter sporadiskt fram till 1798.

Idag består Alltinget av 63 ledamöter som väljs i folkomröstningar vart fjärde år enligt ett proportionellt system och ett parti måste få fem procent av rösterna för att kunna ta plats i parlamentet. Valkretsindelningen ger landsbygden en överrepresentation i parlamentet vilket har lett till en viss kritik från den internationella organisatione “Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa” (OSCE).

Efter att två isländska regeringar har fått avgå inom loppet av två år bildades en ovanlig koalitionsregering efter nyvalet 2017. Den består av det konservativa “Självständighetspartiet”, centerpartiet  “Framstegspartiet” samt vänsterpartiet “Vänstern-De gröna” (VG). 

Självständighetspartiet grundades 1929 och betecknas som liberal-konservativt. Partiet företräder främst näringslivets intressen och förespråkar låga skatter. De strävar också efter en fungerande välfärdsstat och värnar om Islands Natomedlemskap och landets relationerna till USA. 

Framstegspartiet var under en lång tid landets näst största parti men har under 2000-talet tappat en stor andel av sina mandatplatser. Traditionellt har partiet lagt stor vikt vid ett nationellt oberoende, och att landet ska vara självförsörjande. Partiet har även varit emot att landet skulle gå med i EU.

VG är ett feministiskt grön vänsterparti som bildades 1999. Partiets ledare är Katrín Jakobsdóttir som även är landets statsminister sedan 2017. Hon har en bakgrund som litteraturvetare och journalist och var inför förra valet en stor favorit bland islänningarna.

Några av de ämnen som har färgat isländsk politik har varit relationen med USA och fram till 2014; debatten om ett möjligt EU-medlemskap.

Islands relation med USA började redan under andra världskriget när USA byggde en flygbas vid Keflavík, på öns sydvästra sida, i utbyte mot att det tog ansvaret för Islands försvar. Efter krigsslutet fick USA behålla markrättigheterna över flygbasen på Island, något som redan då blev kritiserat.

När Island valde att gå med i NATO 1949 var landets regering tydliga med att de inte ville ha några soldater på basen under fredstid. I samband Koreakriget ändrades landets åsikter och de valde att ingå ett försvarskontrakt med USA som innebar att amerikanarna kunde stationera trupper på Keflavík även i fredstid.

I utbyte tog USA på sig ansvaret för Islands försvar då landet inte har någon egen militär.

År 2006 stängdes basen ner men under de senaste åren nu har USA börjat investerar mångmiljonbelopp för att rusta upp den militära anläggningar. Anledningen är geopolitiska spänningar i Arktis och Nordatlanten som bland annat innebär att ryska ubåtar och flygplan rör sig oftare kring ön. Majoriteten av befolkningen har varit emot upprustningen, och även regeringen har uttalat sig om att de inte vill ha en ökad militär närvaro. Trots det förhindrar försvarskontraktet landet från att kunna motsätta sig USA:s beslut.  

Även diskussionen om ett möjligt EU-medlemskap har under flera år pågått inom den isländska politiken. 

Såväl befolkningen som partierna har varit kluvna i frågan, men i slutet av 00-talet ökade islänningarnas vilja att gå med i unionen och 2011 inleddes konkreta förhandlingar ett medlemskap. Däremot uppstod snart problem, bland annat gällande fördelningar av fiskerättigheter. När en borgerlig regering tillträdde 2013 tog de beslutet att dra tillbaka ansökan helt. 

Dock var landet noga med att det ville bibehålla en bra relation med EU och Norden.

Under de senaste åren har även politiken på Islands skakats av ett flertal skandaler. Det här har lett till en stor misstro till politiker, där många antar att de är korrupta trots att landet är världens mest jämställda.

Bland annat fick en regeringsmedlem avgå 2016 efter att det blev känt att han hade gömt undan pengar i ett skatteparadis. Bara ett år senare upplöstes regeringen efter att det blev offentligt att den dåvarande statsminister Bjarni Benediktssons pappa gav en dömd pedofil juridiskt hjälp för att han skulle kunna rentvå sitt rykte.

Och för bara en vecka sedan blossade diskussion om hatbrott upp efter att Eyjólfur Ármannsson, en kandidat inom partiet “Folkpartiet”, berättade ett skämt under ett liveframträdande som antydde att “man kan kasta ner polacker från Eiffeltornet för att det finns så gott om dom på Island”. Partiledaren Inga Sæland gick snabbt ut och sa att Ármannsson inte menade något illa men kritiken fortsatte ändå att hagla, främst från polska organisationer på Island. 

I dagsläget är det runt åtta procent av landets befolkning som kommer från Polen.

Inför det kommande valet är det sammanlagt tio partier som ställer upp med kandidater. Förutom de åtta som idag sitter i parlamentet har även “Islands socialistparti” och “Liberala demokratipartiet” valt att ställa upp. I opinionsmätningar som har gjorts ser det ut som att stora delar av befolkningen vill ha kvar den nuvarande koalitionsregering.

26 september: Parlamentsval i Tyskland

Den 26 september är det parlamentsval i Tyskland, en republik belägen i norra Mellaneuropa.

Landets består av 16 delstater varav Bremen, Berlin och Hamburg är stadsstater. 

En stadsstat är en stad som med sitt omgivande territorium utgör en självständig stat och i Tyskland har stadsstater en hög grad av inre självstyre. De har bland annat egna författningar, parlament och regeringar samt makten att lagstifta om kulturpolitik, utbildning, polisväsende, mediepolitik och socialhjälp. 

Landets statschef är förbundspresidenten som väljs vart femte år av förbundsförsamlingen. Hen kan max sitta två mandatperioder och har i huvudsak representativa uppgifter. 

Förbundsförsamlingen består av 1 260 medlemmar, 630 från parlamentets folkvalda kammare vid namn förbundsdagen och 630 ledamöter utsedda av de nationella parlamenten. Det här gör församlingen till Tysklands största parlamentariska organ som träffas vart femte år för att fullfölja sin enda uppgift: välja president. 

Tysklands regeringschef kallas för förbundskansler och väljs av förbundsdagen vart fjärde år och kan väljas om flera gånger. Kanslern är ansvarig inför förbundsdagen och utser själv medlemmarna i sin regering. Sedan 2005 är det Angela Merkel från “Kristdemokratiska unionen” (CDU) som är landets förbundskansler.

Förbundsdagen kan avsätta kanslern genom ett ”konstruktivt misstroendevotum”, vilket innebär att det måste finnas en majoritet för en ny förbundskansler. I dagsläget är Merkel den ledaren inom EU som har tjänstgjort längst. Hon har sjösatt fyra regeringar under sin ämbetstid.

Landets lagstiftande organ är parlamentet som består av två kammare: Förbundsrådet och förbundsdagen (Bundestag).

Förbundsrådet består av 69 representanter från alla delstatsregering, och varje stat skickar mellan tre till sex representanter beroende på antal invånare i sagd stat. Rådets främsta uppgift är att lyfta delstaternas intresse gentemot landets centralregering. Rådet har en medbestämmanderätt i det federala lagstiftningsarbetet och ledamöterna är bundna av sina regeringens ställningstaganden. 

Ett maktskifte i en delstat innebär att förbundsrådets sammansättning ändras, vilket i sin tur kan innebära att rådet periodvis har en annan politisk majoritet än förbundsdagen. 

Under 2006 gjordes drygt ett 20-tal ändringar i författningen som innebar att antalet lagförslag som kräver rådets godkännande minskade betydligt. I utbyte mot det minskade inflytandet fick delstaterna större självbestämmanderätt för bland annat skolpolitiken och miljöskyddet.

Förbundsdagen är den folkvalda kammare i parlamentet och ledamöter utses vart fjärde år i direkta val genom en kombination av majoritetsval av individuella kandidater, och proportionella val mellan partierna. Det här innebär att varje väljare ska lämna två röster. 

För att komma in i förbundsdagen måste ett parti få över fem procent av alla röster, eller vinna minst tre så kallade direkta mandat i majoritetsvalet. Systemet innebär att det varierar hur många ledamöter förbundsdagen har men i senaste valet var det 709 ledamöter som blev invalda till kammaren. 

Det är enligt grundlagen svårt att upplösa förbundsdagen i förtid och det har bara skett två gånger, senast 2005.

Sedan år 1990, när Tyskland återigen blev en enad stat efter 45 år, har regeringsmakten växlat mellan framförallt två partier: kristdemokraterna och socialdemokraterna.

Kristdemokraterna består egentligen av två partier: “Kristdemokratiska unionen” (CDU) och “Kristsociala unionen” (CSU), men CSU bara finns bara i staten Bayern. 

Partierna förenas i ett flertal frågor, bland annat värdekonservativa uppfattningar om en ”social marknadsekonomi” vilket innebär en fri marknad i kombination med en statlig välfärdspolitik. Däremot är CSU mer konservativt och ytterst skeptiska mot EU.

I 18 år var Angela Merkel partiledare för CDU men valde 2018 att inte ställa upp för omval efter ett nederlag i ett delstatsval samma höst. Hennes ersättare blev Annegret Kramp-Karrenbauer som två år senare avgick och ersattes av Armin Laschet under 2021. CSU:s ordförande är sedan 2019 Markus Söder.

Det “Socialdemokratiska partiet” (SPD) tidigare politik präglades starkt av den marxistiska ideologin men det här övergavs under 1950-talet. Under slutet av 90-talet började partiet röra sig mot den politiska mitten och i samband med det övergav den starka vänsterfalangen partiet som tidigare hade varit en del av partiet. Däremot finns det flera inom partiet som genom åren har velat återgå till en mer traditionell vänsterpolitik.

Sedan hösten 2019 leds partiet av Norbert Walter-Borjans och Saskia Esken.

Landets tredje största parti är missnöjesparti “Alternativ för Tyskland” (AFD). 

Partiet bildades 2013 i protest mot euro-samarbetet och de finansiella räddningsaktionerna mot Grekland, och har i samband med den ökade flyktingströmmen började profilera sig som ett invandrings- och islamfientligt parti. Under våren började även partiet fokusera på frågan om lockdowns och är idag en av de starkaste motståndarna till det.

Fram till 2019 fanns det en högernationalistiska gruppering inom partiet som har fått namnet “flygeln”.  En av de främsta personerna inom fraktionen var Björn Höcke, partichef i den östtyska delstaten Thüringen.

Höcke har vid flera tillfällen uttryckt rasistiska åsikter. Bland annat sa han i samband med flyktingkrisen 2015 att “européer och afrikaner har olika avelsvanor, och om invandringen skulle fortsätta skulle det här så småningom hota Europas “infödda”.

Han har även sagt att Tyskland har blivit “förlamad” i samband med att landet har försökt att komma till rätta med dess nazistiska historia, och att det är dags att landet återfår sin “förlorade maskulinitet”. I sitt tal visade han ingen vördnad eller respekt för nazisternas offer vilket blev högt kritiserat av såväl den judiska populationen som andra partier.

I samband med att flygeln växte började Författningsskyddet, en av de tyska säkerhetsmyndigheterna, att övervaka partiet i olika delstater. Även efter att partiet valde att splittra den högt kritiserade grupperingen, och utesluta medlemmar, har författningsskyddet fortsatt att införa övervakningar. 

I dagsläget avlyssnar och infiltrerar myndigheten tre av de 16 delstatsavdelningarna. Däremot så betraktas rikspartiet AFD endast som ett prövningsfall, vilket innebär att författningsskyddet bara får ta del av öppna källor.

Inför det kommande valet har Angela Merkel offentliggjort att hon kommer att avgå, vilket blir första gången i tysk historia som en kansler avgår självmant.

Det har lett till att tre partier har nominerat kandidater för att ersätta henne: Armin Laschet från CDU, Olaf Scholz från SPD och Annalena Baerbock från partier “Förbund 90/De gröna”.

Toppbild: Kanadas, Islands och Tysklands flaggor.

Vill du läsa mer om några val som redan har gått av stapeln under 2021? Klicka på Snabbguide 1, Snabbguide 2, Snabbguide 3, Snabbguide 4 , Snabbguide 5 och Snabbguide 6 för att läsa mer.

Av Linnea Bergqvist