Var i världen hålls nästa val? Och vad står på spel? Blankspot guidar bland folkomröstningar och parlamentsval i pandemins skugga.
Av Linnea Bergqvist 8 april, 2021
Under 2020 påverkades över 70 inplanerade val runt om i världen av pandemin vilket Blankspot rapporterat om tidigare. Många av de inställda valen har under slutet på föregående år kunnat genomföras trots den speciella situationen och nu har fler val planerats in under 2021.
Här är de fem nästkommande valen i världen:
5-9 April: Parlamentsval i Samoa
Den 9 april hålls parlamentsval i den självständiga staten Samoa, ögruppen som ligger i sydvästra Stilla havet. De östra öarna tillhör USA medan de västra är en del av den självständiga staten. Valbåsen öppnade däremot redan den 5 april.
Samoa blev självständigt 1962 och hade samma kung fram till 2007. Efter hans död ändrades författningen och numera utser parlamentet en ny kung var femte år. Dennes främsta uppgifter är ceremoniella, även kallade “O le Ao O le Malo”.
Ett författningstillägg från 2015 säger att parlamentet ska välja kung baserat på rekommendation från det politiska parti som innehar regeringsmakten. Sedan 2019 kan kungen bara väljas om en gång.
Den verkställande makten ligger därför hos regeringen, som leds av premiärministern som måste ha stöd av en majoritet i parlamentet.
Parlamentet som heter “fono” på samoanska har tidigare haft 49 ledamöter men från och med i år ska 51 väljas och det är landets 25 000 mataier som väljer representanter i parlamentet.
En matai är en samoansk person med en ärftlig titel som är chef för en utökad familj eller för en by. I bysamhällena fattar mataierna de flesta besluten och titeln matai går inte automatiskt i arv, utan släktens medlemmar bestämmer vem som ska utses.
Enligt ett författningstillägg som tillkom 2013 måste 10 procent av ledamöterna i parlamentet vara kvinnor. Om färre kvinnor blir invalda kan maximalt fem extra mandat tillsättas för att uppfylla kvoten av kvinnliga kandidater.
De två partierna “Partiet för skydd av mänskliga rättigheter” (HRPP) och “Tautua Samoa” är de dominerande i landet, och i de senaste två valen fick endast dessa två partier platser i parlamentet.
HRPP grundades 1979 och har dominerat den politiska scenen sedan 1982. Det andra partiet “Tautua Samoa” bildades 2008 av elva oberoende parlamentsledamöter. Det blev snabbt det mest tongivande oppositionspartiet.
I valet 2016 gick dock “Tautua Samoa” kraftigt bakåt och inför årets val har partiet bara nominerat 14 kandidater.
Däremot har de ingått en allians med två andra partiet vilket innebär att dessa tre kommer att stödja varandras kandidater. I början av 2021 blev det även offentligt att “Tautua Samoa” har inlett samtal med ytterligare två partier för att kunna bilda en stor-koalition.
2010-talet har präglats av en viss politisk osäkerhet, där bland annat en rad ministrar har tvingades avgå på grund av slöseri med offentliga medel, förfalskningar och bedrägeri.
Även regeringens hantering av mässlingkrisen 2019 har lett till ökad kritik mot det nuvarandet styret. Epidemin ledde till att över 80 barn dog och uppemot 5 000 människor blev smittade. Sammanlagt vaccinerades 45 000 av landets 197 000 invånare.
I samband med att mässlingen började spridas beslutade sig regeringen för att införa ett vaccinerings-tvång för att skydda folkhälsan. Men ett flertal spädbarn dog i början på grund av felaktig dosering. Det ledde till att en del av befolkningen motsatte sig vaccineringen, och till att många “anti-vaxxers” fick ett ökat stöd på sociala medier.
Landets valkommission har också fått motta kritik.
Bland annat har rykten cirkulerat om att valurnorna för årets val har producerats i Kina, och att de har hemliga fack för att lagra olagliga röster. Ryktena bemöttes snabbt av valkommissionen som sa att det inte stämde utan att alla valurnor var producerade i Samoa och att det inte fanns några hemliga fack.
Nya Zeeland har förbundit sig att på begäran försvara Samoa, som saknar egna militära styrkor och företräder Samoa i kontakter med andra stater och internationella organisationer.
Nya Zeeland är även en stor handelspartner och biståndsgivare till Samoa, precis som Kina och Australien.
Samoas relation med Fiji som tidigare var ansträngd har sedan 2014 förbättrats efter att Fiji höll i ett demokratiska val samma år.
9 April: Presidentval i Djibouti
Den 9:onde april hålls presidentvalet i Dijbouti, en republik i Östafrika som fram till 1977 tillhörde Frankrike. Det är även Afrikas minsta land.
Landets nuvarande president är Ismaïl Omar Guelleh som tillhör partiet “Folklig samling för framsteg” (RPP). Han kom till makten 1999 och har sedan dess vunnit fyra val.
Fram till 1992 hade landet ett enpartisystem men efter en folkomröstning avskaffades systemet och idag leder fyra partier landet under namnet “Unionen för presidentmajoritet” (UMP) landet.
Inför presidentvalet 2011 ändrades landets författning som möjliggjorde för en president att sitta ett obegränsat antal mandatperioder. Ismaïl Omar Guelleh har sedan dess vunnit ytterligare ett presidentval 2016 där han gick segrande med över 87 procent av rösterna trots att han ställde upp mot fem andra kandidater.
Han kommer nu att ställa upp för femte gången mot endast en motståndare. Zakaria Ismael Farah som är partiledare för “Rörelse för den djiboutiska nationens utveckling och balans” (MDEND). Resterande del av oppositionen har valt att bojkotta valet.
Trots att landet har tillämpat ett flerpartisystem har de oppositionella partier haft det svårt att få inflytande på den politiska scenen.
Det beror dels på att valsystemet har enmansvalkretsar vilket gynnar det största partiet men även klantillhörighet har haft en stor inverkan. Rivaliteten mellan de två största folkgrupperna, Issa och Afar, har ofta lett till politiska oroligheter.
Förutom det har oppositionen ofta blivit bemött med repression av det regerande styret. Inför presidentvalet 2016 dödades minst 27 personer och över 150 skadades när säkerhetsstyrkor sköt rakt in i en folkmassa som hade samlats för protestera mot den nuvarande regeringen.
Fram till parlamentsvalet 2013 valde landets största oppositionspartier, “Rörelsen för en demokratisk pånyttfödelse och utveckling” (MRD) och “Republikanska alliansen för demokrati” (ARD) att bojkotta samtliga val med motiveringen att valsystemet gav RPP för stora fördelar.
Efter en ändring av valsystemet 2012 grundades alliansen “Nationella räddningsunionen” (USN) med ARD, MRD, samt två andra oppositionspartier.
Alliansen fick sammanlagt 21 mandat i nationalförsamlingen i valet 2013, vilket är den största representation som oppositionen uppnått i parlamentet någonsin.
Däremot dröjde det inte länge innan misstankar om valfusk dök upp – vilket ledde till att USN beslöt att bojkotta arbetet i parlamentet. Inte förrän 2014 intog alliansens kandidater sina platser men efter ett år hade församlingen återigen hamnat i ett dödläge då inga demokratiska reformer för bland annat valsystemet hade lanserats, vilket var ett krav av oppositionen.
När det åter var dags för parlamentsval i början av 2018 var USN splittrat och bara två av allianspartierna ställde upp med kandidater.
Därmed kunde UMP vinna tillbaka de mandat som gått förlorade 2013.
Att den största delen av oppositionen bojkottar årets presidentval beror bland annat på den påstådda partiskhet som valkommission (CENI) ska ha för UMP. Kritiken mot CENI började växa främst efter valet 2013 då reformerna som oppositionen hade krävts förbisågs.
Inför det kommande presidentvalet förväntas även en hög grad av oroligheter. I tidigare val har säkerhetsstyrkorna varit snabba på att upplösa sammankomster, särskilt de som organiseras av oppositionspartier, med våld. Spänningar och protester kan kvarstå även efter valet om anklagelser om oegentligheter dyker upp.
I samband med valet har även ledaren för terrorgruppen “Al-Shabab” i Somalia, Ahmed Omar Abu Ubaidah, uppmanat befolkningen att utföra attacker mot amerikanska och franska individer av intressen inför presidentvalet.
“Genomför enskilda attacker för att utvisa fransmännen och amerikanerna” hörs han bland annat säga i ett ljudklipp som offentliggjordes på gruppens sociala medier.
Landet präglas också av ekonomiska problem då det idag har stora skulder till främst Kina. Bland annat har Kina investerat 3,4 miljarder dollar i en 750 kilometer lång järnvägslinje som förbinder Djibouti till Addis Abeba. Djiboutis snabbt växande skulder till de kinesiska företagen som finansierar projekt har skapat oro bland både regeringar och andra investerare.
Läs mer: Africa Center for strategic studies
11 April: Presidentval i Tchad
Den 11 april hålls presidentvalet i Tchad, en republik i norra Centralafrika.
Sedan 1990 har landets president, Idriss Déby, tillsammans med sitt parti “Patriotiska räddningsrörelsen” (MPS) styrt det politiska landskapet tillsammans med ett par mindre stödpartier.
Enligt landets författning är presidenten statschef och överbefälhavare och i dagsläget är parlamentet svagt och domineras nästan helt av MPS.
Presidenten utser samtliga ministrar i regeringen och har sedan 2018 även ett stort inflytande av valet av domare, generaler och höga chefer inom statliga företag.
Enligt ett grundlagstillägg som gick igenom 2018 kommer nu presidenten att sitta i sexårsperioder och kommer endast kunna väljas om en gång. Tidigare var mandatperioden för presidenten fem år och samma person kunde väljas om obegränsat antal gånger.
Ändringarna kommer att börjar gälla från och med presidentvalet 2021 men kommer inte gälla retroaktivt. Det här innebär att Idriss Déby, som är inne på sin femte mandatperiod, kommer att kunna bli omvald ytterligare två gånger och därmed ha möjlighet att sitta kvar till 2033. Oppositionen avfärdade ändringsförslagen och deltog inte när parlamentet godkände det.
Landet har i många år plågats av fattigdom, etniska motsättningar samt attacker från Boko Haram, en nigeriansk islamiströrelse som har förklarat krig mot Tchad.
Under 2010-talet har flera hundra människor dödats i självmordsattentat och andra våldsdåd som Boko Haram har utfört.
Inför presidentvalet har tio kandidater blivit godkända för deltagande av landets högsta domstol. Sammanlagt har dock fyra kandidater hoppat av, däribland en av de främsta oppositionspolitikerna, Saleh Kebzabo, med motiveringen att förutsättningarna för ett rättvist val inte finns.
En presidentkandidat, Yaya Dillo, utsattes för en skottlossning i sitt hem den 28 februari. Attacken, som utfördes av regeringsstyrkor, ledde till att fem av Dillos familjemedlemmar blev dödade.
I ett uttalande från regeringen sägs attacken ha varit en del av en operation för att arrestera Dillo, som enligt uttalandet ska ha försökt att störta president Déby. Vidare försvarade regeringen skottlossningen med att personer i Dillons hem hade bemött styrkorna med vapen och våld.
Inför valet ställde sig även femton partier inom den vanligtvis splittrade oppositionen bakom den politiske nykomlingen Theophile Bebzoune Bongoro. Han skulle ha kandiderat i presidentvalet men var en av de som valde att hoppa av.
Utanför parlamentet och regeringen finns en rad motståndsgrupper, såväl politiska som väpnade. En del vill störta regimen, andra kämpar för självstyre för de enskilda landsdelarna eller regionerna och grupperna är utspridda i norra, östra och södra Tchad.
Sedan Déby intog platsen som president i landet har han fängslat och tystat många i oppositionen som har lyft kritik mot regeringen. Generellt har demonstrationer och protester av samma anledning blivit förbjudna vilket de även är inför det kommande valet.
11 April: Presidentval i Benin
Den 11 april är det presidentval i Benin, som ligger i Västafrika.
Landet är en republik som har ett flerpartisystem där en premiärminister kan tillsättas av presidenten för att sköta det dagliga regeringsarbetet. Däremot brukar den sittande presidenten inte göra det – utan brukar själv ta på sig den här uppgiften.
Presidenten väljs i direkta val vart femte år och kan väljas om högst en gång till. För att kunna vinna måste denne få minst hälften av rösterna, annars införs ett nytt val med de två ledande kandidaterna.
Från 2016 har Patrice Talon varit landets president efter att han vann med omkring två tredjedelar av rösterna. Inför presidentvalet den 11:e april kommer han att ställa upp igen mot två andra kandidater.
Sammanlagt registrerade sig 20 stycken kandidater för valet, men valkommissionen godkände bara tre kandidater.
En av de som inte blev godkänd att delta var Joel Aivo som representerar en ny oppositionsallians mellan tre stora partier vid namn “Fronten för återupprättandet av demokratin”.
Aivo är relativt ny i politiken och tillhör Afrikas yngre generation av politiker då han är född 1973. Trots att han har blivit nekad att delta i valet har han fortsatt sin valkampanj i ett försök att förhindra valet att gå av stapeln, och få president Talon att genomföra ett mer inkluderande val.
Kritiken gällande vilka kandidater som får delta i valet har varit stor, varav en av de främsta anledningarna är att Talons motståndare är politisk svaga och inte är en rättvis representation av oppositionen. Ytterligare en grund till kritiken är att Talon har blivit beskylld för att ha eliminerat sina starkaste utmanare inför valet genom olika metoder.
Bland annat lämnade Boni Yayi, som tidigare var president, landet förra året efter att ha suttit i husarrest i två månader. Kort därefter dömdes Lionel Zinsou, före detta premiärminister och en av landets främsta oppositionspolitiker, till villkorligt fängelse i sex månader för att ha brutit mot reglerna för valkampanjsarbetet. Han förbjöds efter sitt straff att delta i något val under de närmsta fem åren.
Dessutom har ett flertal oppositionspolitiker blivit gripna eller anklagats för att försöka sabotera det kommande valet. Bland annat har tre partimedlemmar, däribland Reckya Madougou, från partiet “Demokraterna” åtalas för dessa brott. Madougou var en av de 17 kandidater som inte tilläts ställa upp i valet.
Ännu en presidentkandidat, Ganiou Soglo, råkade illa ut efter att ha registrerat sig för valet.
Bara dagar efteråt skadades han i en skottlossning, men vem som är ansvarig för dådet är ännu okänt.
De kandidater som har godkänts att delta är den sittande presidenten Patrice Talon, Alassane Soumano och Corentin Kohoue. I dagsläget antas Talon vinna.
Innan han blev president ansågs landet vara ett av de mest demokratiska i Afrika men landet har under 2010-talet fått en allt sämre ekonomi.
Efter sitt tillträde lanserade Talon därför en femårsplan för att förbättra landets situation. Bland annat ville han införa ett flertal privatiseringar, varav en i hamnen i landets huvudstad. Det ledde till häftiga protester inom den offentliga sektorn, där demostranterna lyfte problemen med låga löner och höga levnadskostnader.
Talon har även blivit kritiserad för parlamentsvalet 2019 då endast två presidenttrogna partier, “Progressiva unionen” (UP) och “Republikanska blocket” (BR) fick lov att delta.
Orsaken till detta var att inga andra partier klarade de nya administrativa krav som tillkom under hösten 2018. De nya kraven innebär bland annat att ett politiskt parti måste har 1155 “grundare” i landet, minst tio procent nationellt stöd samt godkännas av myndigheterna för att kunna delta i parlamentsvalet.
Efter att det blev känt att inga oppositionspartier skulle få delta bröt demonstrationer ut. Ett flertal oppositionsanhängare och journalister greps och fängslades utan åtal vilket blev kraftig kritiserat av bland annat Amnesty International.
Under valdagen var internet och sociala medier nedstängda.
Många beninier bojkottade senare valet på uppmaning av oppositionen och efter att valresultatet tillkännagavs bröt kravaller ut i landets största stad, Cotonou, som pågick i två dagar. Enligt oppositionen dödades sju demonstranter av soldater.
Efter sin valvinst lovade Talon att han bara skulle sitta en mandatperiod, och han har även försökt att ändra landets författning för att möjliggöra det. Förslaget röstades ned i parlamentet med motiveringen att om presidenten inte kan bli omvald kan hen inte ställas till svars för sin politik.
Inför det kommande valet har nya protester brutit ut runt om i Benin där befolkningen kräver att Talon inte ska delta i valet. På skyltarna står det bland annat “fem år betyder fem år” vilket hänvisar till det Talon lovade vid sin vinst 2016.
11 april: President och kongressval i Peru
Den 11 april hålls kongress och presidentval i Peru, sydamerikas tredje största land.
Landet är en republik där presidenten är stats- och regeringschef samt överbefälhavare. Hen leder regeringen, ministerrådet och är dessutom militärchef som utnämner de högsta befälen inom försvaret och ordningsmakten.
Presidentvalet hålls vart femte år och om ingen får minst hälften av rösterna i första valomgången hålls en andra omgång mellan de två kandidater som fått flest röster. Tillsammans med presidenten väljs två vicepresidenter från samma parti.
Presidenten kan inte väljas om direkt utan måste vänta minst en mandatperiod innan man kan kandidera igen.
Landets kongress består av en kammare med 130 ledamöter. Kongressen har det huvudsakliga ansvaret för lagstiftningsarbetet men presidenten har ett stort inflytande. Hen kan bland annat granska lagförslag från kongressen, och själv lägga fram lagförslag eller anta lagar om parlamentet begär det.
Precis som presidentvalet väljs ledamöterna i kongressen vart femte år i allmänna och proportionella val, vilket innebär att platsfördelningen efterliknar hur stor andel av rösterna de olika partierna får totalt.
För att kunna komma in i kongressen måste ett parti få minst fem procent av de totala antalet röster.
I november 2020 avsattes landets dåvarande president, Martín Vizcarra, av kongressen då han stod anklagad för att ha tagit emot mutor några år tidigare när han var guvernör för provinsen Moquegua.
Vizcarra kom själv till makten efter att hans företrädare Pedro Pablo Kuczynski tvingades att avgå 2018 på grund av en korruptionsskandal kring en ökänd brasiliansk byggjätten vid namn Odebrecht.
Efter att Vizcarra hade fått avgå intog kongressens talman Manuel Marino platsen som interimspresident. Det här innebär att han skulle kvarhålla positionen tillfälligt, tills nästa president hade blivit vald.
Däremot möttes beslut att avsätta Vizcarra av hård kritik från befolkningen, och efter en vecka av våldsamma protester röstade kongressen in en ny representant, Francisco Sagasti, som interimspresident.
Under sin styrelsetid hade Vizcarra en komplicerad relation med kongressen och beslöt 2019 att upplösa den för att minska den omfattande korruptionen i landet.
Han har främst haft sammandrabbningar med partiledaren Keiko Fujimoris vars högerparti “Folklig styrka” (FP) dominerar kongressen fram till 2020. Hon är dotter till landets ex-president Alberto Fujimori som dömdes 2009 till 25 års fängelse för brott mot mänskligheten samt kidnappning.
När ett extra kongressval hölls 2020 rasade FP från 73 till 15 mandat. Sammanlagt fick nio partier plats i den tillfälliga kongressen och inget av dem har tydlig dominans.
Efter Vizcarras beslut att avsätta kongressen vägrade ett stor antal ledamöter att avgå och följande månader röstade kongressen för att stänga av presidenten. De utsåg vicepresident Mercedes Aráoz till tillförordnad president men efter att ledare för militären, polis liksom flera tusen demonstranter uttryckt sitt stöd för Vizcarra valde Aráoz att avgå omgående.
Månaderna innan Vizcarra själv blev avsatt anklagade hans regering Manuel Marino för att ha försökt att störta presidenten med militära medel, vilket han förnekade.
I mitten av mars bestämde en domare att avslå begäran om att sätta Vizcarra i preventivt häkte. Däremot måste han stanna i Lima och betala 27 000 dollar i borgen. Han får inte heller tala med medier utan domstolens tillstånd.
Inför de kommande valen är det 20 kandidater som har ställt upp. En av favoriterna är Yonhy Lescano som tillhör partiet “Den populära åtgärden” (AP) och som satt i kongressen mellan 2000 till 2019.
Enligt en provomröstning så kommer han att leda men inte uppnå de eftersökta 50 procenten. Landet förbereder därför för en andra valomgång i juni 2021.
I dagsläget är det tre presidentkandidater som har testat positivt för covid-19.
Sammanlagt har pandemin krävt 52 600 liv i Peru som är det hårdast drabbade landet i Latinamerika räknat per invånare. Antalet nya smittfall når nya rekord och en fyra dagar lång nedstängning råder över påskhelgen.
Ett flertal händelser kring Covid-19 har även ökat kritiken mot det nuvarande styret.
Bland annat fick landets utrikesminister Elizabeth Astete nyligen avgå på grund av en skandal kring att regeringsföreträdande hade fått vaccinerats veckor, eller till och med månader, innan något formellt vaccinationsprogram hade lanserats.
Vill du veta mer om Peru? Läs Blankspots tidigare spaningar här.
Toppbild: Dijboutis, Samoas, Tchads, Benins och Perus flaggor.
Vill du läsa mer om några val som redan har gått av stapeln under 2021? Klicka på Snabbguide 1 och Snabbguide 2 för att läsa mer.
