Nyheter om Demokrati, Mexico, Mongoliet, Syrien

Snabbguide till de tre nästkommande valen i världen

Var i världen hålls nästa val? Och vad står på spel? Blankspot guidar bland folkomröstningar och parlamentsval i pandemins kölvatten.

Av Linnea Bergqvist 21 maj, 2021

Under 2020 påverkades över 70 inplanerade val runt om i världen av pandemin vilket Blankspot rapporterat om tidigare. Många av de inställda valen har under slutet på föregående år kunnat genomföras trots den speciella situationen och nu genomförs allt fler val.

Här är de tre nästkommande valen i världen:

26 maj: Presidentval i Syrien

Den 26 maj hålls presidentvalet i Syrien.

Sedan 1971 är det Assadfamiljen som har styrt landet efter att Hafiz al-Assad, som tidigare var försvarsminister, intog positionen som president. Efter hans död år 2000 tog hans son Bashar al-Assad över platsen som president.

Enligt grundlagen måste Syriens president vara muslim, och hen är statschef och överbefälhavare samt innehar den högsta verkställande makten. Presidenten leder även regeringen och utser premiärminister samt övriga ministrar. 

Det ledande partiet i landet är det nationalistiska och socialistiska Baathpartiet som grundades under 1940-talet. Partiet finns även i Irak och är vad man kallar panarabiskt, vilket betyder att deras främsta mål är att återförena arabstaterna både politiskt och kulturellt. Fram till 2012 var partiet enligt ett av landets grundlagar den ledande kraften i staten och samhället, men efter en författningsändring är landet på papper idag en flerpartidemokrati. 

Däremot är det endast Assad-trogna partiet som har tillåtits i landet sedan ändringen vilket har lett till kraftigt kritik från oppositionen.

Innan den nya författningen antogs nominerades presidenten av parlamentet, på förslag av Baathpartiet, som sedan godkändes i en folkomröstning. Efter ändringen 2012 utses presidenten istället i allmänna val där flera kandidater kan ställa upp. Mandatperioden är sju år och presidenten kan återväljas en gång. 

För att bli godkänd för att ställa upp i valet måste deltagaren ha bott kontinuerligt i Syrien i minst tio år och fått skriftliga godkännanden från 35 av 250 ledamöter av parlamentet (som domineras av Baathpartiet). Det här har lett till att en stor del av oppositionen, bland annat de som är i exil, inte har kunnat delta i valen sedan författningsändringen.

Inför det kommande valet har endast tre kandidater, inklusive den sittande presidenten Bashar al-Assad, fått klartecken för att ställa upp. Sammanlagt var det 51 deltagare som anmälde intresse men förutom presidenten är det bara Abdallah Sallum Abdallah, som tidigare var en minister och Mahmud Ahmad Marai, som leder ett litet parti som tolereras av regimen, som kommer att få ställa upp.

Assadfamiljen tillhör den etniska och religiösa gruppen Alawiter vilket är ett muslimskt folkslag som följer en egen tolkning av islam. Däremot är majoriteten av landets befolkning arabiska sunnimuslimer men där finns även en population av kurdiska sunnimuslimerna och shiamuslimer.

Alawiterna var fram till 1960-talet diskriminerade men efter att Hafiz al-Assad, som själv var alawit, tog över har minoriteten fått ett starkare fotfäste.

Efter Hafiz död återvände en stor del från oppositionen som tidigare hade varit i exil med förhoppningarna om att politiska och ekonomiska reformer skulle kunna genomföras. Deras arbete godkändes till en början av regeringen men fick ett abrupt stopp under 2001 när reformvänner återigen började gripas och tvingades fly.

Under 2000-talet fick Syrien en allt sämre relation med västvärlden och ett flertal mäktiga arabländer. Då kunde oppositionen återuppta sitt arbete vilket ledde till den så kallade Damaskusdeklarationen 2005. 

Deklarationen krävde bland annat en politisk dialog och effektiva reformer. Eftersom regeringen tycktes vara oroliga för utländska reaktioner fick oppositionens arbete fortgå fram till 2007 när den tillslut stoppades efter att regimen hade förbättrat sina relationer med utlandet.

Det tvingade en stor del av oppositionen att lämna landet.

Under 2011 påbörjades ett uppror mot Assadfamiljen i samband med den arabiska våren som pågick i flera länder i Nordafrika och på Arabiska halvön. De som protesterade krävde bland annat demokratisering, stopp på korruptionen i landet, mer respekt för de mänskliga rättigheterna samt att Assad skulle avgå.

I staden Daraa i landets södra del möttes de fredliga protesterna med våld av regeringen vilket utlöste demonstrationer på andra orter. Från april blev läget mer kritiskt efter att hundratals civila dödades när regimen satte in stridsvagnar och armésoldater.

Syriens religiösa minoriteter slöt i huvudsak upp bakom regeringen medan den sunnimuslimska majoriteten inte gjorde det. Konflikten eskalerade snart när utomstående aktörer och intressegrupper började stötta de olika grupperingarna vilket blev starten på det syriska inbördeskriget som pågår fortfarande.

Enligt exilorganisationen SOHR har minst 388 000 människor förlorat sina liv under kriget varav drygt 117 000 är civila medborgare. 

Det pågående kriget har delat upp Syrien i flera delar beroende på var rebellgrupper, extremister eller regeringen har tagit makten. 

Bland annat intog extremiströrelsen Islamiska staten (IS) flera områden i norr och större delen av östra Syrien under början av kriget, vilka de kvarhöll i flera år. I juni 2014 utropade IS sin dåvarande ledare Abu Bakr al-Baghdadi till ledare för alla världens muslimer, men det erkändes inte av någon annan grupp i Syrien.

I takt med att kriget fortgick började IS strida med i princip samtliga väpnade organisationer, inklusive regeringen, kurderna och andra islamister och rebeller. Det ökade motståndet ledde tillslut till att IS besegrades I slutet av 2017, och frågor om hur gripna IS-krigare och deras familjer ska hanteras står nu i fokus.

I dagsläget är de oppositionella styrkorna i landet djupt splittrade och består av väpnade gerillarörelser, aktivistnätverk, politiska partier och exilgrupperingar.

Under 2015 och 2017 möttes flera av dem vid olika tillfällen för att hitta lösningar utan framgång. Även FN:s säkerhetsråds försök att lösa konflikten har inte gett några resultat, bland annat på grund av Kina och Ryssland som har hävdat att omvärlden inte har rätt att blanda sig i eller bestämma över Syriens inre angelägenheter.

6 juni: Kongressval i Mexico

Den 6 juni är det kongressval i Mexico, ett republik som är placerad på den sydligaste delen av den nordamerikanska kontinenten.

Kongressen består av kammare med 500 ledamöter som utses i allmänna val vart tredje år. Ledamöterna utses i en blandning av majoritetsval och proportionella val och en ledamot kan väljas om max tre gånger. Landet har även en senat med 128 medlemmar, varav fyra representerar varje delstat. 

Presidenten är stats- och regeringschef samt överbefälhavare, och utser chefer för en rad statliga myndigheter. Om en ny president skulle behöva väljas är det kongressen som utser vem ersättaren blir.

Sedan 2018 är det president Andrés Manuel López Obrador och hans vänsterorienterade parti, “Rörelsen för nationell förnyelse” (Morena), som har makten i landet. Han har sedan tidigare ställt upp i presidentvalet med “Demokratiska revolutionspartiet” (PRD) men bildade sedan Morena 2014.

Innan 2000 talet var Mexico i princip en enpartistat där “Institutionella revolutionspartiet” (PRI) dominerade på en central, regional och lokal nivå. Under 1980-talet började tillslut ett flerpartisystem växa fram vilket ledde till att två andra stora partier bildades, Nationella aktionspartiet (PAN) och Demokratiska revolutionspartiet (PRD). Under 2000 talet har även andra framgångsrika partiet, såsom Morena, slagits sig in på den politiska scenen och idag består kongressen av nio olika partier.

Ett av landets största problem är den enorma narkotikahandeln som först växte fram under 1970-talet och sedan exploderade under slutet av 1900-talet. Under 2006 tillträdde presidenten Felipe Calderón och förklarade i samband med sin vinst officiellt “krig” mot drogkartellerna.

Till en början var hanteringen av narkotikakartellerna uppskattade hos befolkningen men med tiden blev många oroade av det ökande våldet. Bara under de första åren greps tiotusentals personer, främst medlemmar i de fyra största kartellerna men även polischefer, militärer, borgmästare och domare.

Våldet var ursprungligen koncentrerat till några delstater, men i dagsläget har det spridit sig till nästan hela landet vilket riskerar att slå hårt mot bland annat turistnäringen. Det är oklart hur många människor som har fallit offer för det dödliga våldet men enligt tillgängliga siffror är det minst 150 000 fall sedan 2006, vilket inkluderar mord som inte direkt har med det knarkrelaterade våldet att göra. Därtill har minst 85 000 människor försvunnit.

Våldet nådde sin kulm 2019 när antalet mördade personer enligt officiella uppgifter uppgick till nästan 35 000, den högsta siffran sedan statistik började föras drygt 20 år tidigare. I dagsläget har siffran sjunkit men är fortfarande hög.

I stor utsträckning drabbas många grupper som inte har något med narkotikahanteringen att göra, såsom urfolksaktivister, advokater, journalister och kyrkligt anställda. Den nuvarande presidenten har själv väckt oro runt om i världen då han vid flera tillfällen har smutskastat eller indirekt hotat medier och enskilda journalister.

Även den enorma korruptionen bland politiker, poliser och militären har länge varit ett problem i landet och enligt Transparency Internationals (TI) index över de mest korrupta länderna i världen ligger Mexiko plats 124 av 180. Jämförelsevis ligger Sverige på plats 3.

Ett särskilt uppmärksammat fall inträffade under hösten 2014 då 43 lärarstudenter försvann spårlöst efter en demonstration som slutat med att de greps av polis. I efterhand blev det klart att studenterna hade mördats av medlemmar av ett kriminellt gäng – på uppdrag av lokala myndigheter. Än idag har många av deras fall inte rättsligt undersökts.

Det dödliga våldet riktas även mot politiker, särskilt i samband med val. Bara under det senaste halvåret har över 60 politiker mördats men även ett antal riktade kidnappningar, hot mot anhöriga, mordbränder och utpressning har anmälts. Inför valen 2018 mördades hela 153 politiker varav 90 procent av de morden ännu inte är uppklarade.

Under pandemin har Mexico drabbats väldigt hårt med minst 320 000 dödsfall. Det gör landet till det land med näst högst antal avlidna efter USA. En av de främsta anledningarna tros vara den stora andelen människor som försörjer sig inom den informella sektorn, som inte kan jobba hemifrån och inte heller har råd att missa arbete. President López Obrador blev själv smittad under början av 2021 men klarade sig undan med bara lindriga symptom.

9 juni: Presidentval i Mongoliet

Den 9 juni är det presidentval i Mongoliet, ett demokratiskt land som ligger i mitten av östra Asien.

Mongoliets presidenten är även statschef och överbefälhavare vars mandatperiod är sex år.

Den lagstiftande makten ligger däremot hos parlamentet som även kallas stora hural. Parlamentet består av en kammare med 76 ledamöter varav 28 utses i proportionella val där ett parti måste få minst fem procent av rösterna för att kunna vara med. De övriga mandaten väljs ut utifrån majoritetsval i enmansvalkretsar.

Huralen utser en premiärminister, som därefter bildar regering. Presidenten kan lägga in veto mot lagförslag som behandlas av parlamentet, men det här kan upphävas om två tredjedelar av huralen är emot vetot.

Sedan 2017 är det Chaltmaagijn Battulga som är landets president. Han tillhör partiet “Demokratiska partiet” (DP) och vann efter att landet hade utlyst en andra valomgång då ingen representant fick majoritet i den första, vilket var första gången det skedde i modern historia.

Deltagande var lågt med endast 60 procent av landets befolkning som gick till valbåsen och i slutändan vann Battulga med 51 procent av rösterna.

Presidentvalet i år blir det första som kommer att äga rum efter en konstitutionell ändring som gjordes 2019. Enligt den kommer en mongolisk presidents mandat vara sex år istället för fyra, samtidigt som möjligheten till omval har upphävts.

Det har diskuteras mycket kring om den nuvarande presidenten Khaltmaagiin Battulga kommer att kunna nominerats av sitt parti “Demokratiska partiet” (DP) vilket slutligen godkändes. Däremot verkar partiet har valt en annan representant vid namn Erdene Sodnomzundui, som tidigare var partiordförande.

Inför det kommande valet har valkommissionen godkänt ytterligare två kandidater: Khurelsukh Ukhnaa från “Mongoliska folkpartiet” (MPP) och Enkhbat Dangaasuren från Rättvisekoalitionen som är en sammanslutning av två nybildade partier.

Innan landet blev en demokrati var det i 60 år en socialistisk stat där “Mongoliska folkets revolutionära parti” (MPRP) hade den totala makten.  I samband med kommunismens sammanbrott i Östeuropa, som tog sitt avstamp när Berlinmuren föll 1989, så började en politisk förändring ske i Mongoliet.

Påverkan av den pågående förändringen ledde till att nya partier bildades och stora demonstrationer hölls mot maktmonopolet. Två av de mest mest betydande oppositionsrörelserna, Mongoliska demokratiska föreningen, och dess viktigaste falang, “Mongoliska demokratiska partiet” (MDP), erkändes snart av regimen efter att en dialog om politisk förändring hade tagit fart.

I samband med det ändrades landets författning 1992 vilket ledde till att MPRP förlorade den totala kontrollen. Däremot hade de fått en stark majoritet i parlamentsvalet två år tidigare efter att ha genomfört reformer som var anpassade för det nya politiska klimatet. Under 2010 bytte partiet namn till “Mongoliska folkets parti “(MPP) och är fortfarande det ledande partiet i landet.

Mongoliet har sedan många år tillbaka haft problem med korruptionsskandaler inom politiken, bland annat under 2012, 2014 och 2018 som har lett till avgångar och anmälningar av makthavare.

Även inför det kommande presidentvalet har det politiska klimatet ännu en gång varit pressat då landets premiärminister Uchnaagiin Chürelsüch avgick i början av året efter omfattande folkliga protester.

Anledningen var att en TV-sändning med en kvinna, som enligt uppgift just fött barn, hade visats där hon transporterades med sin baby till en vårdinrättning för covid-19-patienter endast iförd pyjamas, trots att termometern visade på minus 25 grader.

Händelsen väcker upprördhet, främst då nyförlösta mödrar enligt traditionell mongolisk sed ska undvika kyla och kall mat i uppemot en månad efter sin förlossning.

Tidigare val har även präglats av arresteringar av människor som har uttryckt kritik mot regeringen. Dessa individer inkluderar välkända politiker som tillhör olika politiska partier, advokater och ledare för icke-statliga organisationer som kritiserade myndigheterna i frågor som mänskliga rättigheter och korruption.

Inför parlamentsvalet 2020 arresterades flera individer och i en rapport från Amnesty lyfts oron kring hur utvecklingen kommer att se ut innan och efter det kommande presidentvalet. I rapporten lyfts främst problematiken kring att många av de anhållna inte har haft tillgång till korrekt rättslig rådgivning, och att de har hållits kvar utan tydliga grunder.

Toppbild: Syriens, Mexicos och Mongoliets flaggor.

Vill du läsa mer om några val som redan har gått av stapeln under 2021? Klicka på Snabbguide 1, Snabbguide 2, Snabbguide 3 och Snabbguide 4 för att läsa mer.

Av Linnea Bergqvist