Idé & Analys om Ryssland, Syrien
Ryssland och Syrien möttes i ett handslag
När Vladimir Putin tog emot Syriens nye ledare Ahmed al-Sharaa i Moskva låg den verkligt känsliga frågan outtalad över mötet: Rysslands skydd av den störtade diktatorn Bashar al-Assad. I Damaskus ses exilen i Moskva som ett öppet sår och ett test på hur långt den nya syriska ledningen egentligen är beredd att gå i att närma sig Kreml.
Av Josephine Forthmann 1 februari, 2026
När den syriska regimen föll i december 2024 var det många som ställde frågan vad som skulle ske med den ryska närvaron i landet? Frågan ställdes särskilt med hänsyn till att den syriske diktatorn Bashar al-Assad packade väskorna och reste till Moskva.
Där fick han asyl i vad som verkar vara på nåder. Inget har hörts från honom sedan dess.
Kanske är den ryska munkaveln på honom ett tecken på att Vladimir Putin ville ha handlingsutrymme att agera utifrån en ny verklighet i Syrien. Skulle det gå att behålla militärbaserna i landet samtidigt som Moskva huserade Assad?
Svaret kan ha kommit den här veckan när Rysslands president Vladimir Putin tog emot Syriens nye ledare Ahmed al-Sharaa, tidigare känd som Abu Mohammad al-Jolani i Moskva. Det blev tydligt hur snabbt politiska positioner kan förskjutas i efterdyningarna av kriget.
För Kreml markerar mötet en anpassning till en ny maktordning i Syrien, efter Bashar al-Assads fall i december 2024 och mer än ett decennium av ryskt militärt och politiskt stöd till den tidigare regimen.
Enligt officiella uttalanden från Kreml diskuterades Syriens territoriella integritet, säkerhetsläget och framtida bilaterala relationer.
Putin gratulerade al-Sharaa till vad han beskrev som framsteg i återupprättandet av statlig kontroll över syriskt territorium och betonade Rysslands fortsatta stöd för Syriens enhet och suveränitet. Al-Sharaa å sin sida lyfte fram de historiska banden mellan länderna och behovet av internationellt samarbete för återuppbyggnad efter kriget.
Ryssland vill säkra sin ställning
Det som inte sades öppet är dock minst lika betydelsefullt som de diplomatiska formuleringarna. För Moskva sker mötet i ett läge där Rysslands ställning i Syrien inte längre kan tas för given.
De ryska militärbaserna i Tartus och Hmeimim, vilka är avgörande för Rysslands närvaro i östra Medelhavet, har hamnat i ett nytt politiskt sammanhang efter regimskiftet. Al-Sharaas regering har signalerat att relationen till Moskva ska omförhandlas, även om man samtidigt betonar kontinuitet och stabilitet.
Att Putin väljer att ta emot al-Sharaa personligen kan därför ses som ett uttryck för rysk realpolitik.
Under krigets mest intensiva år beskrev Moskva Jolani och hans rörelse som terrorister och legitima mål för flyganfall. I dag framstår bevarandet av militärt och politiskt inflytande i Syrien som viktigare än ideologisk konsekvens. Alternativet, att successivt trängas undan av USA, Turkiet eller regionala aktörer skulle innebära ett strategiskt bakslag för Ryssland i Mellanöstern.
För al-Sharaa innebär Moskvaresan en möjlighet att stärka sin internationella legitimitet. Att bli mottagen i Kreml ger honom tyngd i möten med andra aktörer och signalerar att hans regering accepteras som en realitet, även av en stormakt som tidigare bekämpade hans rörelse militärt. Samtidigt försöker han positionera Syrien som mindre bundet till enskilda beskyddare och mer öppet för flera parallella relationer.
Elefanten i rummet
Relationen är dock långt ifrån problemfri.
Elefanten i rummet är ständigt Rysslands skydd av Assad.I Syrien ses det inte med blida ögon. Det finns redan en förtroendekris mellan parterna och frågan är hur stort hinder Assad är i att fördjupa relationen ytterligare. Därtill kvarstår osäkerheter kring Syriens inre maktbalans och hur al-Sharaas ledarskap påverkas av regionala aktörer som Turkiet och Iran.
Mötet i Moskva är därför inte nödvändigt ett tecken på ett stabilt partnerskap, utan snarare som ett försök från båda sidor att navigera i en snabbt föränderlig regional ordning. Ryssland vill säkra sina strategiska intressen i ett Syrien som inte längre styrs av dess tidigare allierade. Syriens nya ledning söker handlingsutrymme, erkännande och resurser i ett internationellt landskap präglat av konkurrerande intressen.
Med andra ord betyder inte mötet mellan de två ledarna att en försoning står vid dörren. Det ska betraktas som ett steg i ledet för Syrien att förstå Rysslands position ytterligare. Men också ta in omvärldens reaktioner för att värdera vilka politiska gränsdragningar som är möjliga att göra.
Josephine Forthmann arbetar med fredsbyggande dialog mellan Israel och Palestina. Hon bor för närvarande i regionen.
Toppbild: Vladimir Putin och Ahmed al-Sharaa skakar hand i Kreml. Foto: Yuri Kochetkov, RIA Novosti
