Som en följd av den syriska arméns offensiv i nordöstra Syrien har de kurdiskledda Syriska demokratiska styrkorna (SDF) nu accepterat ett avtal som innebär vapenvila och integration i den syriska staten. Damaskus återtar därmed kontrollen över städer, strategiska gränsövergångar och oljefält med öppet stöd från både USA och Turkiet.
Av Josephine Forthmann 19 januari, 2026
Som en följd av den syriska arméns offensiv mot kurdiskkontrollerade områden i de nordöstra delarna av landet har de kurdiskledda Syriska demokratiska styrkorna SDF tvingats att underteckna en vapenvila.
Avtalet om vapenvila markerar ett skifte i Syriens maktbalans: De kurdiska styrkorna har i ett decennium setts som Vita husets främsta allierade i regionen, i kampen mot Islamiska staten och när SDF nu förlorar kontroll över stora delar av de områden som de med USA:s acceptans kontrollerat är det slutet på en epok.
Samtidigt utfärdade Syriens interimspresident Ahmed Al-Sharaa en formell order om eldupphör på samtliga frontlinjer, ett steg som öppnar vägen för att staten återtar kontroll över stora delar av nordöstra Syrien som sedan 2012 varit under kurdisk administration.
Under de senaste dagarna har den syriska armén snabbt avancerat i SDF-kontrollerade områden. Kort därefter accepterade SDF villkoren som lagts fram av Syriens president Ahmed al-Sharaa.
Avtalet om den omfattande vapenvilan innebär att de tre de facto kurdiska regionerna Raqqa, Deir ez-Zor och Hassaekh samt gränsövergångarna överförs till syrisk militär och civil administration, tillsammans med strategiska olje- och gasfält.
Överenskommelsen bygger på ett 14-punktsavtal som bland annat reglerar integrationen av SDF-personal i försvars- och inrikesministerierna på individuell basis efter säkerhetsprövning. Ett presidentdekret från 2026 erkänner kurdiska kulturella och språkliga rättigheter och adresserar frågan om statslösa.
Även om avtalet tillskriver att SDF-kontrollerade områden ska integreras i den syriska staten är det flera frågor som kvarstår. I avtalet står det bland annat att inga tunga vapen ska få finnas i den symboliskt viktiga kurdiskbefolkade staden Kobane – där ett blodigt slag utkämpades mellan IS och kurdiska styrkor 2014 till 2015.
Under ett tal på sent på söndagskvällen meddelade dessutom Mazoul Abdi, SDF-styrkornas befälhavare, att de inte kommer lägga ner vapnen, vilket kan tyda på att SDF och den syriska regeringen betraktas avtalet olika. Tisdagen den 20 januari ska han fortsätta samtalen med den syriska regeringen på plats i Damaskus.
Tom Barrack, USA:s särskilde sändebud för Syrien, var på plats i Damaskus och beskrev avtalet som ett steg mot ett enat Syrien. Efter nästan tio år i Syrien har USA minskat sitt engagemang, och stödet för en Damaskusledd återintegrering stärker samtidigt relationen med Turkiet, som vill se kurdiska styrkor desarmerade eller integrerade för att undvika separatism vid gränsen.
Avtalet markerar ett betydande skifte i konflikten. För Damaskus innebär vapenvilan att staten återtar kontroll över strategiska områden i nordöstra Syrien, stärker sin suveränitet och förbättrar sitt internationella läge, inte minst genom USA:s och Turkiets öppna stöd. Fokus kan nu flyttas från militär konfrontation till stabilisering, återvändande av internflyktingar och återuppbyggnad av statliga institutioner.
För de syriska kurderna innebär uppgörelsen slutet på den de facto-autonomi som SDF byggt upp sedan krigets början. I stället integreras de i den syriska staten, både politiskt och militärt, med löfte om erkännande av kultur och språk samt politisk representation. Avtalet minskar risken för nya militära konflikter, men kurdernas framtida rättigheter kommer att bero på huruvida Damaskus lever upp till sina löften.
Josephine Forthmann arbetar med fredsbyggande dialog mellan Israel och Palestina. Hon bor för närvarande i regionen.
Toppbild: En staty av en kvinnlig kurdisk soldat revs ner av syriska styrkor under söndagskvällen. Foto som cirkulerar i sociala medier.
