Skribenten minns flykten i irakiska Kurdistan 1991. I dag väcker bilderna från norra Syrien samma oro. De kurder som besegrade IS riskerar nu att offras i ett nytt geopolitiskt spel, skriver Ranjdar Fallyih.
Av Debatt 19 januari, 2026
De besegrade Islamiska staten på marken. De stoppade kalifatet när världen tvekade. De offrade tusentals unga män och kvinnor för att skydda inte bara Mellanöstern – utan också Europa.
I dag står de kurdiska områdena i Syrien inför en ny existentiell prövning.
Efter år av de facto-självstyre i norra och nordöstra Syrien har Damaskus nu tydligt signalerat att man avser att återta full kontroll över de områden som kontrolleras av de kurdiskledda Syriska demokratiska styrkorna (SDF). Regeringen beskriver detta som ett återställande av nationell suveränitet. För kurderna innebär det risken för våld, förföljelse och ännu en massflykt.
Dessa områden uppstod i maktvakuumet under kriget mot IS och blev, med stöd från den internationella koalitionen, avgörande för att besegra terrororganisationen. I dag pressas de tillbaka – samtidigt som det internationella engagemanget minskar.
För oss som bär minnen från 1991 i irakiska Kurdistan är bilderna som nu kommer från kurdiska städer mer än nyheter. De är ekon av ett trauma. Jag minns flykten upp i bergen, undan en regim som inte skydde några medel för att utplåna ett folk. Den gången svek världen – tills den till slut tvingades agera. Frågan är om vi är på väg att göra samma misstag igen.
Det finns en bitter ironi i dagens utveckling. De kurdiskledda styrkorna var ryggraden i kampen mot IS. De höll frontlinjerna, befriade städer och tog de största förlusterna. Utan dem hade kalifatet inte fallit.
Nu är det dessa områden som attackeras och destabiliseras. Under nya politiska etiketter mobiliseras styrkor mot kurdiska städer – styrkor där många befäl och soldater har ett förflutet i extremistiska miliser, ibland med kopplingar till samma ideologi som världen nyss bekämpade.
Att dessa aktörer nu ges legitimitet, samtidigt som de som faktiskt besegrade terrorn marginaliseras, är ett moraliskt haveri. USA, EU och västvärlden talar ofta om demokrati och mänskliga rättigheter. Men principer som inte försvaras i handling förlorar sitt värde.
Hur kan man acceptera att tidigare allierade lämnas utan skydd? Hur kan man se på när civila åter tvingas på flykt och när extremistiska krafter åter får manöverutrymme?
Internationell rätt har återigen reducerats till en förhandlingsvara, beroende på geopolitiska intressen. Om vi tillåter att de som besegrade IS nu krossas av krafter som bär på samma mörker, då sviker vi inte bara kurderna. Då sviker vi oss själva.
Historien kommer att döma hur vi agerar nu. Vi har sett detta förut – och vi vet hur det slutar när världen tittar bort.
Därför måste det internationella samfundet agera: Stoppa angreppen mot kurdiska områden och skydda civila. Vägra ge legitimitet åt grupper med extremistiska rötter. Sätta skyddet av dem som kämpade mot IS före cyniska maktspel.
Rättvisa är inte ett ord i ett pressmeddelande. Rättvisa kräver handling.
Text: Ranjdar Fallyih är IT-arkitekt och samhällsengagerad debattör. Han skriver om demokrati, mänskliga rättigheter och Mellanöstern
Toppbild. Kollage: från övre vänster: SDF firar segern i Raqqa 2017; en koalitionsattack mot IS i Kobanî; sörjande vid en PYD-anhängares begravning; kurdiska YPJ-soldater. Wikimedia Commons.
Av Debatt
Stöd Blankspot!
Vill du delta i debatten? Det här är en debattartikel och för åsikterna står skribenterna själva. Blankspot välkomnar debatttexter av berörda i de ämnen som vi bevakar så att läsarna kan ta del av alla sidors bästa argument och bilda sig en egen uppfattning. Vill du svara på denna text eller skriva en egen kontakta oss på info@blankspot.se
