Hussein och Massoud från Afghanistan bor ett hus i Norrlands inland med 64-åriga Gerd. Båda har fått avslag på sina asylansökningar och skulle ha lämnat Sverige för länge sedan, om de inte trotsat Migrationsverkets beslut. I likhet med de flesta av de som svarat på Blankspots enkät så tänker de inte åka frivilligt.
Av Thord Eriksson 21 maj, 2018
På eftermiddagen när Massoud och Hussein kliver av bussen spanar de alltid efter poliser. De har bestämt varsin flyktväg från hållplatsen och en plats att stråla samman på, om polisen skulle stå där och vänta på dem.
Förra våren fick båda slutgiltiga avslag på sina asylansökningar och deras tidsfrister för att lämnat landet har för länge sedan löpt ut. Nu bor de i ett samhälle i mellersta Norrlands inland, tillsammans med 64-åriga Gerd i ett vitt hus som syns från busshållplatsen.
Gerd var Husseins gode man innan hans ålder blev uppskriven från 17 till 19 år. Både han och Massoud är formellt skrivna här, så oron över att polisen en dag ska dyka upp och leta är inte långsökt.
Grafik: Blankspot (cc)
Den dagen har faktiskt redan kommit och passerat en gång. En sen eftermiddag i november förra året knackade två poliser på dörren till huset. Gerd, Massoud och Hussein var redan förvarnade tack vare en granne som tidigare under dagen lagt märke till två okända män, kontrollerat registreringsnumret på deras bil och konstaterat att den tillhörde polisen.
De tre lade sig tillsammans ner i ett hörn på golvet i vardagsrummet där de var säkra på att inte synas om någon tittade in genom ett fönster.
De kunde bara hoppas på att poliserna inte skulle kliva in genom den olåsta ytterdörren.
– I 45 minuter låg man där och det var fruktansvärt, man var som i fängelse i sitt eget hus, säger Gerd.
Direkt efteråt flyttade Hussein och Massoud ut och höll sig borta i ett par veckor.
– Man tordes ju inte ha dem här. Jag tänkte att om polisen kommer tillbaka så ska jag säga att killarna har bott här men att jag inte vet var de är, att de kanske har stuckit till Frankrike.
Men polisen har hittills inte kommit tillbaka och Massoud och Hussein har fortsatt att bo hos Gerd i ett stort rum på övervåningen.
De, och i synnerhet Hussein, har utvecklat en relation till henne som liknar den mellan en mor och hennes söner. Intrycket förstärks när hon hämtar att fotoalbum och visar bilder från det senaste halvåret: soliga dagar med mycket snö när de åker spark och skidor, berg av paket intill en julgran.
Hussein är född och uppvuxen i norra Afghanistan, Massoud föddes nära Kabul men växte upp som papperslös i Iran. Båda kom till Sverige hösten 2015.
Hussein säger att det skulle vara svårt för honom att överleva i Afghanistan på egen hand. Massoud säger att talibaner försökte rekrytera honom med tvång – detta uppgav han utan framgång som asylskäl för Migrationsverket – och fruktar att det ska hända igen.
Inget tyder på att någon av dem kommer att omfattas av den lag som ska ge rätt till uppehållstillstånd för gymnasiestudier och som väntas passera riksdagen i juni. Ett av villkoren för att omfattas av lagen när den eventuellt träder i kraft vid halvårsskiftet, är nämligen att man har tvingats vänta i mer än 15 månader från första registrering hos Migrationsverket till asylbeskedet.
Varken Hussein och Massoud väntade i mer än ungefär ett år på sina avslag.
Änglaljusstaken i Gerds vardagsrum.
Deras utsikter att få stanna på laglig väg är minimala – ändå säger båda att de inte ens överväger Afghanistan som ett alternativ. De stannar hellre i Sverige eller i något annat land i Europa.
De har samma inställning som nästan alla andra som har besvarat Blankspots enkät:
35 procent svarar uttryckligen att de tänker stanna i Sverige oavsett hur det blir med deras ansökan om asyl.
Endast en (1) av alla som svarat på enkäten har sagt sig vara inställd på att lyda svenska lag och lämna Sverige.
Förra sommaren lämnade Massoud det norrländska inlandet, trött på ovisshet och oro i Sverige. Andra afghaner och lärare på skolan hade skramlat ihop pengar så att han kunde åka söderut mot Frankrike där han tänkte söka asyl.
Men resan blev inte som han hoppades. En månad senare var han tillbaka efter att ha suttit i förvar hos franska migrationsmyndigheter och flugits tillbaka ihop med andra som också tvingades återvända till Sverige.
När planet landat på Arlanda fick han en fråga från svenska gränspolisen, om han var beredd att resa till Afghanistan frivilligt.
Massoud svarade nej.
Till sin förvåning och lättnad blev han frisläppt. Istället för att sättas i svenskt förvar kunde han ta sig till Stockholms central där han fick låna pengar för att köpa en biljett norrut.
[reklam]
Trots utvisningsbeslut som vunnit laga kraft går livet sin gilla gång i Gerds hus. Men oron och ovissheten tär. Både Massoud och Hussein äter antidepressiv medicin.
– Och jag tar två sorters sömnmedel för att kunna sova och du ser hur jag ser ut, säger Massoud och drar med handen över sin höga panna.
– Jag tappar hår och jag har blivit så mager.
-
Missa inte Blankspots bok »Utvisad«
- Utvisad handlar om svensk historias största deportationsvåg, tvångsutvisningarna av de ensamkommande afghanerna.
- Köp boken nu!
På bordet i vardagsrummet, intill platsen där de låg när polisen knackade på, står en mässingsljusstake formad som en ängel med ett tänt stearinljus.
– Det är vår skyddsängel, säger Gerd.
I en tunn kedja runt halsen bär hon ett litet kors.
– Jag fick det när jag konfirmerade mig, men jag har inte tagit på mig det förrän nu, på grund av den här situationen.
Snart har det gått tre år sedan hon träffade Hussein första gången och blev god man för honom. Hon beskriver det som tuffa år präglade av oro och en ständig utmaning att sätta sig in i hur asylprocessen fungerar och samtidigt lösa en oändlig rad praktiska problem.
– Som att hjälpa dem att plugga! Jag har inga egna barn som jag har behövt hjälpa med det. Nu, på gamla dagar, får jag göra det och det är helt underbart. Det har varit slitigt och jag har haft problem med ett knä och en höft och opererats flera gånger. Men nu känner jag mig jättestark – och jag måste ju vara det för mina grabbar.
Hon gör ingen hemlighet av att det är Hussein, som hon har känt längst, som ligger henne närmast om hjärtat.
Tas han av polisen så blir han inlåst i Migrationsverkets förvar där han kommer att tvingas stanna tills ett flyg tar honom till Afghanistan.
Det skulle nog vara som att ha ett barn som dör, tror Gerd.
- Ring 1177 Vårdguiden om självmord
- Hjälp och stöd om du har självmordstankar
- Om du är anhörig eller vän
– Då kommer jag att falla igenom. Det skulle vara tufft med vem som helst, men det är så speciellt med Hussein, han skulle kunna vara min son, jag kunde ha fött honom.
Fotnot: Gerd, Hussein och Massoud är fingerade namn.
Läs fler artiklar kring undersökningen:
Så gjorde vi undersökningen
Nästan alla har funderat på att ta sitt liv
Gränspolisen: Vi kommer inte kunna utvisa alla
Ingen myndighet tar ansvar för självmorden
Krav på politiska åtgärder efter Blankspots undersökning
Av Thord Eriksson
Hjälp oss skriva mer om Migration!
Blankspots journalistik göms inte bakom en betalvägg. Stöd det fortsatta arbetet med att bevaka Migration genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli prenumerant.
