En tjänsteman på Migrationsverket i Kållered erbjöd 18-årige Mehdi Shojaie som fått avslag på sin asylansökan möjlighet att jobba i Sverige – om han gick till Afghanska ambassaden och ordnade resehandlingar. Men löftet infriades aldrig.
Av Martin Schibbye 30 juli, 2017
Mehdi Shojaie var nervös inför mötet med Migrationsverket. Flera av hans vänner hade gripits av polis under återvändandesamtal.
Handläggaren var stressad och pratade forcerat om datum, beslut och domar.
Beslutet om utvisning var för tillfället skjutet på framtiden. Hans inlämnade verkställighetshinder hade godkänts därför kändes dagens möte konstigt.
För ett år sedan fick han fyra veckor på sig att lämna Sverige – men han var fortfarande kvar.
Det var den tredje juli 2017 och klockan hade precis slagit ett.
– Vi kan inte skicka tillbaka dig innan ett beslut är fattat, så du kommer inte hamna där, sa handläggaren och svepte med handen mot de stängda rummen inne på det låsta förvaret i huset bredvid.
Mehdi lyssnade uppmärksammat tills handläggarens första fråga fick honom ur balans.
– Vill du utföra ett uppdrag åt oss?
När Mehdi såg frågande förklarade handläggaren att även om utvisningen var uppskjuten ”fortsätte återvändandearbetet”.
– Detta innebär att vi kan ge dig uppdrag som vi förväntar oss att du ska genomföra. Vill du samarbeta med Migrationsverket?
– På vilket sätt?
– Genom att du genomför ett uppdrag som vi ger dig?
Tusen frågor for genom Mehdis huvud. Vad var det för något som de vill att han ska göra?
Det hade gått mer än två år sedan han kom till Sverige 2015. Hans pappa dödades av talibanerna när han var liten och han flydde därefter med sin mamma till Iran. När också mamman dog hamnade han hos en av pappans släktingar. Där behandlades han som en slav och han bestämde sig för att fly till Sverige.
Länge levde han på hoppet men för varje avslag blev han allt räddare.
Han hade ingen kvar i Afghanistan. Ingen familj eller nätverk. Sedan mammans död hade han kämpat för sig själv. En utvisning kändes som döden för honom.
Mehdi Shojaie funderade på vad det kunde tänkas vara för uppdrag? Kunde de be honom om vad som helst?
Han samlade mod och frågade.
– Vad är det för sorts uppdrag?
– Vi vill att du ska åka till Afghanska ambassaden i Stockholm och skaffa en tillfällig resehandling.
Familj utanför ansökningsenheten i Kållered. Fotograf: Tomislav Stjepic.
Mehdi blev tyst och pustade ut. Lättad över ”uppdragets” art. Fyra passfoton. Ett papper. Men samtidigt visste han att med en resehandling blev han lätt att utvisa.
– Kommer du att göra det? frågar handläggaren igen.
– Jag vet inte, får jag tänka lite…
– Du kan tänka absolut, saken är den att om du inte gör som vi säger, så tyder det på att du inte vill samarbeta med Migrationsverket, förklarade handläggaren och tog upp att han sjukskrev sig till förra mötet och att hans fadder ifrågasatte om han skulle på mötet överhuvudtaget. Tecken på att han inte var samarbetsvillig.
Mehdi blev återigen tyst.
Handläggaren förklarade att om han går med på att återvända självmant och skaffar resehandlingar så har han sedan möjlighet att ansöka om återetableringsstöd – men om han inte samarbetar får han inte det stödet.
– Det smartaste du kan göra är att fullfölja uppdraget. Om du inte samarbetar, då blir det konsekvenser.
Dessutom erbjöd handläggaren Mehdi möjligheten att jobba och tjäna pengar i Sverige: om han samarbetade skulle han få ett speciellt tillstånd (AT–UND) som gör det möjligt för asylsökande att jobba.
– Vi kan fixa tillståndet. Men då måste vi se att du aktivt gjort något, att du skaffat en resehandling – då kan du få AT-UND och lagligt jobba och tjäna pengar.
Mehdi blir intresserad. Han älskar att måla och vet att han kan ordna jobb.
– Så det är dubbelt så bra att samarbete. Då har du ett dokument som visar att du är du och då kan vi fatta beslut om AT–UND, förtydligar handläggaren.
Men löftet kom också med ett krav. Om han inte inkom med resehandlingar förklarade handläggaren att de kunde hålla honom under uppsikt, flytta honom till förvaret och slutligen överlämna ärendet till polisen.
Handläggaren förstår att det är i ”ett sent skede” att börja arbeta, men menade att man aldrig visste hur länge han kunde bli kvar i Sverige. Och lovade att fatta ett beslut så fort han såg en resehandling.
Mehdi gjorde som han blev tillsagt. Han utförde sitt ”uppdrag” och lämnade in sina stämplade resehandlingar.
Men något tillstånd att arbeta fick han inte.
Handläggaren gjorde sig oanträffbar och kollegorna till honom sa att de inte kände till frågan.
När han så småningom fick tag i sin nya handläggare förklarade denne att det inte var aktuellt för honom med något tillstånd att arbeta.
– Jag har blivit lurad, de har ljugit för mig helt enkelt, säger Mehdi Shojaie.
Migrationsverket skriver i ett mail till Blankspot som svar på frågan om det är praxis att erbjuda AT-UND under återvändandesamtal att ”rent generellt är det inte så vi arbetar, dvs. att någon utlovas något. Vi informerar den sökande om vad som gäller när det kommer till undantag från arbetstillstånd (AT-UND). Har en person ett utvisningsbeslut som fått laga kraft (tex. genom en Kammarrättsdom) ska det till speciella omständigheter för att personen ska få AT-UND registrerat.”
Migrationsverket skriver också att Mehdi Shojaie har ett beslut från både förvaltningsrätten och kammarrätten som vunnit laga kraft om att han ska lämna landet.
Av Martin Schibbye
Hjälp oss skriva mer om Migration!
Blankspots journalistik göms inte bakom en betalvägg. Stöd det fortsatta arbetet med att bevaka Migration genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli prenumerant.
