Blankspot har sammanställt en FAQ om den oväntade frigivningen av flera långtidsfångar i Eritrea. Vad har hänt, vilka har reaktionerna varit och varför sker det nu?
Av Blankspot 7 december, 2025
Vad vet vi om de senaste frigivningarna?
– Det saknas ett officiellt uttalande från myndigheterna, och det är ännu oklart exakt vilka som släppts, under vilka villkor och vad det innebär för övriga fångar. Men enligt anhöriga och BBC har minst 13 personer, som suttit fängslade i över 18 år utan rättegång, nyligen frigivits. Fängelset de suttit i, Mai Serwa prison ligger nära Eritreas huvudstad Asmara, säger Martin Schibbye.
Vilka har reaktionerna varit?
– Anhörigas uppdateringar i sociala medier har varit känslosamma. Kusiner, släktingar och barndomsvänner till de släppta är tagna av beskedet. Anhöriga vars familjemedlemmar fortsatt är fängslade skriver att de hoppas att detta bara är början. Nyheten tas emot med stort hopp.
– Från andra länder har reaktionerna varit lite mer avvaktande. Ingen politiker har ännu kommenterat frisläppandet. Men för diplomater, människorättsgrupper och media öppnas nu ett nytt fönster, man kan nu ställa nya frågor: vilka släpptes, vilka sitter kvar, varför släpptes just de, och vad händer med övriga fångar?
– Diplomater har ofta pekat på att det aldrig fått något konkret tillbaka av Eritrea, men detta besked är just ett sådant tecken på förändring som de nu kan arbeta vidare med.
Varför släpps de nu?
– Eritrea har de senaste två åren öppnat upp sig mot omvärlden. Inga stora steg, men små tecken. Nyligen, i november hölls en FN-konferens om mänskliga rättigheter i Asmara. Ett halvår innan dess kunde man i Afewerkis tal på självständighetsdagen i maj se en liten öppning i retoriken. Kraven på att fängslade ska släppas har de senaste åren också inte bara kommit från oppositionen utan också från de grupper som står landets ledning nära. Arrangörerna av den årliga eritreafestivalen har de senaste åren i intervjuer med mig sagt att vill se att fängslade, däribland Dawit Isaak ska släppas och att detta är något de framför direkt till landets ledning. Klart är också att något sånt här inte sker utan att presidenten godkänt det.
– En annan tolkning som oppositionen gör att är regimen försöker “köpa sig tid” och pekar på risken att frigivningarna används kommunikativt för att ”avleda kritik”, snarare än att indikera genuina reformer. Medan andra tror att frigivningarna kan fungera som en signal om förändring. Dawit Isaaks bror uttryckte det som att det kan vara en “testballong” för att se om invånarna och omvärlden reagerar, med sikte på att eventuellt släppa fler senare.
Är fallet med Dawit Isaak jämförbart med de nu frigivna fångarna?
– Nej, skiljelinjerna är flera. De som nu släpps anklagades för ett mordförsök omkring 2008 på en säkerhetschef i Afewerkis närmaste krets. Isaak greps 2001, i samband med en bred statlig arresteringsvåg mot kritiska journalister och regimkritiker i gruppen G-15. Likheterna är att de aldrig har åtalats, fått kontakt med advokat, eller fått någon rättegång, men det eritreanska ministrar sagt till mig är att en lösning för Dawit också kommer att vara lösning som för hela den gruppen. Dawits fall är också välkänt i omvärlden, till skillnad mot de som nu släpps.
Spelar den regionala situationen in?
– Ja, relationen mellan Eritrea och Etiopien är fortsatt instabil och det finns en påtaglig risk för krig. Men sedan en tid har Eritrea lagt om sin diplomatiska och utrikespolitiska strategi – tonat ned kritik mot väst och i stället drivit på för ekonomisk och regional integration. I ett läge där Etiopien uttryckligen sagt att landet behöver tillgång till Röda havet, har Eritrea ett starkt intresse av att signalera att de är ”den vuxna på hornet”. Frigivningar kan ses i inom den ramen.
Vad kan frigivningarna innebära för relationen till Sverige?
– Mycket. Sverige har länge velat se konkreta förbättringar i situationen för de mänskliga rättigheterna innan relationerna fördjupas och nu kom ett sådant tecken. Sedan 2014 har Sverige bytt strategi och övergått från offentliga påtryckningar och sanktionstänkande till en mer relationsbyggande linje. I stället för att försöka pressa Eritrea har Sverige etablerat direkta kontaktytor och riktat fokus mot områden där man ansett att förändring varit möjlig, framför allt gränsfrågan och FN-sanktionerna omkring 2019 och sedan dess kring maritima forskningsfrågor och stöd till FN-program mot kvinnlig könsstympning. Syftet har varit att öppna dörrar och skapa en relation där även svåra frågor kan hanteras, snarare än att ställa ultimatum.
– En viktig faktor de sista åren har också varit förändringen i Washington, där USA under Trumpadministrationen börjat ompröva sin traditionellt Etiopienvänliga hållning. I USA:s nya säkerhetspolitiska doktrin så pekas också relationen mellan Eritrea och Etiopien ut som ett fokusområde. Bakom detta finns så klart geopolitiska intressen kring Röda havet.
– Sverige och EU har flera gånger signalerat att förbättringar i rättssäkerhet och frigivning av samvetsfångar är en förutsättning för fördjupade relationer. Därför kan dagens besked, även om det är begränsat, få betydelse för framtida diplomati – men bara om det följs av fler steg.
Toppbild: Martin Schibbye under en reportageresa till Eritrea 2019.
Vill du följa arbetet bakom kulisserna med artiklar och reportage så gå med i WhatsApp-gruppen för Martin Schibbyes journalistik. Blankspot har länge bevakat Eritrea och fler artiklar och reportage kan läsas här.
Av Blankspot
Hjälp oss skriva mer om Eritrea!
Stöd oss så att vi kan fortsätta att rapportera från Afrikas horn. Swisha ditt stöd till 123 554 35 41 eller donera.
