När Eritreas president och diktator Isaias Afwerki den 24 maj 2025 höll sitt traditionella tal vid firandet av landets 34:e självständighetsdag, kunde en ny prioritering skönjas – ett ökat fokus på inre utveckling och nationell återuppbyggnad. Men ännu finns det inga tecken på nya reformer.
Av Martin Schibbye 28 maj, 2025
Den 24 maj varje år smyckas huvudstaden Asmara med flaggor och banderoller. Fredagen den 24 maj 1991 var den dag då Eritreas huvudstad Asmara befriades och dagen därpå flydde de etiopiska styrkorna i Assab över gränsen till Djibuti. Efter mer än trettio års kamp hade eritreanerna med egna krafter befriat sitt land.
Nationaldagen är ett av få tillfällen då presidenten offentligt håller tal som också publiceras på informationsministeriets hemsida.
I årets tal var det mycket som kändes igen: hyllningar till självständigheten, varningar om yttre hot och kritik mot västvärlden. Men mellan raderna återkom också ett budskap om att landet måste stärka de egna institutionerna och lägga grunden för hållbar tillväxt.
Under flera passager i talet uppmanade han till ekonomisk återhämtning och infrastrukturella satsningar, vilket kan tolkas som ett svar på det alltmer akuta trycket inifrån, där unga människor fortsätter att lämna landet i jakt på frihet och framtid, men också på kravet från den lojala diasporan som vill se mer fokus på att bygga den eritreanska ekonomin.
I fjol dominerades presidentens retorik av geopolitisk analys. Då var det stormaktsspelet i Röda havet och västvärldens ”hyckleri” som stod i centrum. Året dessförinnan, 2023, präglades budskapet nästan uteslutande av kritik mot USA och FN. Den linjen återkom även i år, men den fick sällskap av en mer konkret uppmaning till ekonomisk återhämtning och infrastrukturella satsningar.
Samtidigt är det tydligt att något håller på att skifta. Genom att för första gången på länge tona ned kritiken mot omvärlden och tala om återuppbyggnad inåt, kan man tolka det som att regimen försöker anpassa sig till ett nytt regionalt landskap – där Eritrea inte längre står helt utanför.
Eritreas återinträde i IGAD, Intergovernmental Authority on Development för två år sedan, 2023 efter 16 års frånvaro, signalerade även det en mer selektiv och pragmatisk regional diplomati. I FN rapporten ”Improving Food Security in Eastern Africa Through Greater Intra-Regional Trade”, lyfts ökad regional handel som ett sätt att skapa stabilitet i livsmedelsförsörjningen. För länder som Eritrea, med stora regionala prisskillnader och låg import/export av baslivsmedel, skulle detta kunna jämna ut variationer och minska beroendet av externa marknader.
Redan innan talet publicerades i HORN Bulletins aprilnummer en analys av Eritreas utrikespolitiska omläggning i artikeln “Eritrea and Ethiopia at a Crossroads: Rethinking Eritrea’s Foreign Policy”. Talet kan sägas stärka tesen i den artikeln där författaren menar att Eritrea håller på att omformulera sin strategi i ljuset av Etiopiens interna instabilitet.
Efter 2018 då ett fredsavtal slöts mellan Eritrea och Etiopien – har de politiska kompasserna snurrat flera varv.
TPLF som efter att ha blivit avsatta från makten i Etiopien slogs mot regeringen i Addis i ett utdraget Tigraykrig, där även Eritrea slogs på Etiopiens sida, har nu mot alla odds förbättrat sina relationer med Eritrea. TPLF:s partiledare, Debretsion, gratulerade Eritrea på självständighetsdagen och betonade dessutom att de tillsammans besegrade Derg-regimen i Etiopien – och att de nu gemensamt kan stå emot hotet som kan uppfattas kommer från Addis Abeba. Detta är en anmärkningsvärd utveckling. Något liknande har inte hänt på över 30 år.
Ephrem Tewelde, som tidigare arbetade inom en av den eritreanska oppositionens grupper, Eritrean Renaissaince Project och numera är med i Patriotiska Fronten, säger efter att ha lyssnat på Afewerkis tal, att regimen i Eritrea ”inte är kapabel till reformer och demokratisering”.
– Det som man kan se av talet är att han inte är orolig för TPLF längre, säger Ephrem Tewelde som också menar att den nya retoriken mellan Eritrea och TPLF ska ses som en defensiv pakt för att undvika krig.
Men understryker han, det är viktigt med ett strategiskt och inte taktiskt perspektiv när han som del av oppositionen analyserar talet.
– Jag tolkar det som en oro hos både TPLF och Afewerki för att Etiopien ska anfalla den eritreanska hamnstaden Assab och ge Etiopien kust och en kommersiell hamn. Alliansen är ett defensivt drag från Eritrea, man vill undvika, krig, fortsätter Tewelde.
Även han vill undvika krig och säger att de kommer avsätta regimen, men att det är viktigt att ”mina bröder inte dör”.
Det stora paradigmskiftet i talet menar han inte är vare sig relationen till TPLF eller synen på ekonomin, utan att Eritrea verkar ha övergivit tanken på att Etiopien kommer att hålla ihop som land.
– Paradigmskiftet består av att han nämner Tigray och Amhara som nya enheter.
Ephrem poängterar att Eritrea alltid förespråkat och försvarat Etiopiens territoriella integritet, delvis för att undvika att legitimera separatism som skulle kunna hota dess egen stabilitet.
Men nu verkar det i talet ha skett en omvärdering och det är nu öppet att landet inlett relationer med rebellgrupper i både Tigray-, Amhararegionerna.
– Eritrea är färdiga med att försvara ett helt enat Etiopien.
I talet finns tecken på att även den tidigare så spända relationen med USA är under omprövning. Trots sanktioner relaterade till Tigraykriget finns också tecken på en möjlig omvärdering även från USA:s sida, med fokus på stabilitet och dialog – i ljuset av den allt mer fördjupade krisen i Etiopien.
Eritrea har också under det senaste året fördjupat sina relationer med Egypten och Somalia, och fört diskussioner om en kollektiv säkerhetsallians mot Etiopien, vilket även det förändrat maktbalansen i regionen.
Men trots den nya tonen saknades fortfarande passager i talet som omvärlden och många eritreaner i exil hoppats på: några konkreta besked om politiska reformer, konstitutionens införande eller öppningar för press- och organisationsfriheten.
Frågan många nu ställer sig är därför inte bara om det finns tecken på en öppning i presidentens tal – utan om det går att skapa en öppning utifrån?
Med rätt diplomatiska verktyg och fortsatt engagemang från omvärlden och diasporan, finns nu ett bra tillfälle att åter lyfta kravet på förbättringar av situationen i Eritrea.
Tydligt är att landet befinner sig vid ett utrikespolitiskt vägskäl.
Av Martin Schibbye
Hjälp oss skriva mer om Eritrea!
Stöd oss så att vi kan fortsätta att rapportera från Afrikas horn. Swisha ditt stöd till 123 554 35 41 eller donera.
