För första gången sedan Eritreas självständighet 1993 har en svensk minister besökt landet. Utrikesminister Malmer Stenergard reste nyligen till Asmara. Vad betyder det egentligen – och vilka risker finns? Blankspot har talat med forskaren Kjetil Tronvoll, en av de främsta experterna på Eritrea.
Av Martin Schibbye 18 december, 2025
För första gången sedan landets självständighet 1993 besöker en svensk minister Eritrea och många frågar sig vilken betydelse det kan ha? Enligt professor Kjetil Tronvoll som forskare inom freds- och konfliktstudier med specialisering på Eritrea och Etiopien vid Oslo Nye Høyskole kan en positiv tolkning av besöket vara att Eritrea för första gången erkänner att Sverige har ett legitimt intresse av dialog med regimen.
– Från eritreanskt håll har man konsekvent hävdat att Dawit Isaak är eritreansk medborgare och att fallet därför är en suveränitetsfråga. Man har inte erkänt Sveriges intressen i ärendet. I en väldigt positiv tolkning skulle man kunna se detta som ett tecken på att Eritrea ändå är berett att möta Sverige i någon form, också i Dawit-frågan. Men det är verkligen den mest optimistiska tolkningen.
En annan slutsats som Kjetil Tronvoll ser är att besöket kan vara kopplad till det regionala läget: Spänningarna med Etiopien har ökat, och Eritrea har arbetat intensivt med att bygga nya allianser och kanske ser man även ett behov av någon form av stöd eller legitimitet från europeiskt håll.
– Samtidigt ska man inte överdriva Sveriges politiska tyngd i ett sådant sammanhang. Sverige är ingen avgörande aktör i en eventuell konflikt med Etiopien, säger Kjetil Tronvoll som också varnar för att tidigare diplomatiska försök att uppnå förbättringar i Eritrea inte har gett konkreta resultat.
Det är ovanligt att ministrar från något land reser till Eritrea och det finns också risker med besöket. Redan under gårdagen gick det eritreanska informationsdepartementet ut med nyheten och i de statskontrollerade radio- och tidningarna skrivs det om att syftet med besöket är att diskutera de bilaterala relationerna.
– Besöket blir en del av regimens propagandamaskineri. Informationsminister Yemane Gebremeskel lägger ut bilder och budskap i sociala medier, ofta med starkt fokus på motståndet mot Etiopien. Besöket används för att visa att staten är relevant och erkänd, säger Kjetil Tronvoll och menar att Eritrea med det vill signalera internationell relevans.
– Väldigt få västliga utrikesministrar reser till Eritrea i dag, eftersom landet i praktiken saknar betydelse i det globala politiska spelet. Ett sådant här besök kan användas för att visa – både utåt och inåt – att Eritrea är en accepterad och attraktiv internationell aktör.
Finns det en risk att ett sådant besök stärker regimens narrativ, utan att något förändras i praktiken?
– Det är inte bara en risk, det är en reell konsekvens. Frågan är om det ändå kan vara värt det, om man i slutna rum faktiskt kan uppnå något – till exempel i Dawit Isaak-frågan. Men det är slående att Dawit Isaak inte nämns alls i de offentliga uttalandena, varken från svensk eller eritreansk sida.
Det som kommunicerats utåt handlar istället om uppföljning av globala utvecklingsmål, jämställdhet och kvinnors rättigheter.
– Det är exakt de områden som regimen gärna lyfter fram: att man arbetar med jämställdhet, mot kvinnlig könsstympning, att man uppfyller vissa SDG-mål. Det används internt som bevis på att systemet fungerar och erkänns internationellt.
Har dialog på den här nivån någonsin lett till konkreta förbättringar i Eritrea?
– Nej, inte vad jag känner till. Historiskt har Eritrea öppnat upp när man haft taktiska behov – ekonomiska, diplomatiska eller säkerhetspolitiska – och sedan snabbt stängt igen. Norge är ett tydligt exempel. Man hade ambassad i Asmara, försökte vara medlare efter kriget 1998–2000 och har haft en långvarig ”människorättsdialog”, utan att det lett till några konkreta förbättringar alls.
På frågan om hur Kjetil Tronvoll ser på tajmingen, nyligen frigavs ett stort antal fångar varav flera suttit fängslade i 18 år så tror Tronvoll att det kan ha spelat in i beslutet att resa, även om det är oklart hur långt i förväg resan har planerats.
– Mindre frigivningar har skett tidigare, men att släppa hundratals personer är relativt signifikant, men eftersom det saknas officiella förklaringar går det bara att spekulera i orsakerna: sjukdom, mutor eller försök att tillfredsställa ett visst publikt tryck.
Kjetil Tronvoll berättar att han under sina år som forskare på Eritrea sett diplomater med ambitioner om att förändra landet komma och gå och lyfter fram den tidigare amerikanska ambassadören i Asmara, som efter sina tre år skrev en debattartikel om erfarenheterna med slutsatsen att det inte gick att påverka landet.
– Alla ambassadörer kommer in med inställningen att de ska lösa problemen och är duktiga diplomater. Men efter tre år inser de att det är “helt hopplöst”, säger Kjetil Tronvoll.
Vill du följa arbetet bakom kulisserna med artiklar och reportage så gå med i WhatsApp-gruppen för Martin Schibbyes journalistik. Blankspot har länge bevakat Eritrea och fler artiklar och reportage kan läsas här.
Av Martin Schibbye
Hjälp oss skriva mer om Eritrea!
Stöd oss så att vi kan fortsätta att rapportera från Afrikas horn. Swisha ditt stöd till 123 554 35 41 eller donera.
