Analys om , , , ,

Analys: Så tar sig Azerbajdzjans propaganda till Sverige

Konflikten i Nagorno-Karabach beskrivs ofta som ett informationskrig, men vem vinner den digitala striden? I veckans analys skriver Rasmus Canbäck om det azerbajdzjanska informationsflödet och hur påverkan sker i Sverige.

I början av februari vållade diskussionen om armeniska kulturarv i Azerbajdzjan och i områden av Nagorno-Karabach som Azerbajdzjan kontrollerar het debatt.

Allt började med att kulturministeriet den 3 februari gjorde ett uttalande om att landet planerar att radera armeniska inskriptioner från kyrkor, vilket Blankspot skrev om förra veckan.

Dagarna efter uttalandet publicerades en stor mängd artiklar världen över som redogjorde för azerbajdzjansk historierevisionism och hur de armeniska kulturarven används som politiskt maktverktyg i konflikten i Nagorno-Karabach.

Kort efteråt gjorde kulturministeriet en halv pudel. I ett nytt uttalande förtydligade man att det inte rörde sig om att radera kulturarv, utan endast dokumentera sådant man anser är fingerade armeniska inskriptioner.

Därefter trappades informationskampanjen från Azerbajdzjan igång.

Den 9 februari, dagen innan Blankspots publicering, kontaktades redaktionen av den azerbajdzjanska ambassadören Zaur Ahmadov. Syftet var att vädja till Blankspot att ta hänsyn till en artikel som belyser den azerbajdzjanska sidan.

Informationen om en kommande publikation fick han sannolikt från Twitter där undertecknad nämnt att en publicering om ämnet var på gång.

Artikeln som ambassadören skickade är skriven av den azerbajdzjanska generalkonsuln i Kalifornien och i hårt formulerade meningar beskriver han hur ”armenisk barbarism” skett mot Azerbajdzjan. Vad den inte nämner är den armeniska sidans uppfattning av händelserna.

Generalkonsulns artikel är publicerad den 2 februari, alltså dagen innan kulturministeriets första uttalande.

Samtidigt delades artikeln, och liknande, flitigt av andra representanter från Azerbajdzjan. Under ett par timmar ”retweetades” budskap av representanterna hundratals gånger på Twitter med samma budskap: se på den armeniska kulturförstörelsen av azerbajdzjanska byggnader. Flera medier som skrivit om hotet mot de armeniska kulturarvet mottog kritiska kommenterar från desamma i sociala medier.

Den 9 februari publicerades också artiklar i azerbajdzjanska statliga medier och, mer överraskande, även i internationella medier som förmedlar det ”azerbajdzjanska budskapet”.

Några av dessa finns i historiskt pro-azerbajdzjanska italienska medier och i konservativa medier i USA. Även dessa artiklar har delats frekvent av både utrikesministeriet och diplomater.  

Veckan slutade med att azerbajdzjanska utrikesministeriets presstalesperson Leyla Abdullayeva krävde att UNESCO ska skicka en delegation till Armenien.

Frågan är: hur koordinerad är den azerbajdzjanska informationskampanjen?

Informationsflödet förmodas gå från presidententens stab till utrikesministeriet och vidare genom ambassaderna och diasporamyndigheten. De lokala koordineringsråden kan söka om pengar från Diasporafonde, ADDF. Grafik: Blankspot.

Exemplen är många där azerbajdzjanska utrikesministeriet publicerar en nyhet och den azerbajdzjanska diplomatkåren därefter är snabba att klicka på delningsknappen i sociala medier.

Det finns också exempel på när enskilda ambassadörer har publicerat ett budskap som under kort och begränsad tid delats oproportionerligt mycket.

Ett av dem är när Blankspot publicerade en granskning av Cawa Media som varit på bjudresa till Azerbajdzjan, och som kort därefter åkte till Bryssel på ytterligare en resa på Azerbajdzjans räkning.

Samma dag som publiceringen skedde delade ambassadör Zaur Ahmadov en video gjord av Cawa Media som under 2-3 timmar fick 137 retweets på Twitter, men i princip ingen annan interaktion. Delningarna kommer så gott som uteslutande från andra diplomater.

Ambassadör Zaur Ahmadovs Tweet med 137 delningar.

Mycket tyder på att det sker en sorts informationskoordinering.

Det finns också väldokumenterade bevis för att Azerbajdzjan använt sig av ”trollfabriker” och dels att medier i Azerbajdzjan får dagliga instruktioner för vad och hur de ska skriva om nyhetshändelser. Det senare rapporterade Blankspot om i december.

Syftet med informationskampanjerna är sannolikt flera.

Den azerbajdzjanska statsvetaren Bahruz Samadov beskriver i en nyligen publicerad artikel om retoriken i Azerbajdzjan efter kriget 2020 att makten över informationen stärker diktaturens makt internt. Genom att äga narrativen som beskriver händelser i landet har president Ilham Alijev ett verktyg för att kritisera den som inte stämmer in i ledningens syn på saker.

Informationskontrollen är också viktig för att försvaga landets ärkefiende, Armenien. Genom att påvisa att Armenien agerar felaktigt skapas en förvirring i den internationella pressen om konflikten i Nagorno-Karabach. Förvirringen blir så pass påtaglig att mycket av rapporteringen har handlat om ”informationskriget” snarare än den fysiska konflikten.

Konsekvensen blir att rapporteringen om begångna krigsbrott åsidosätts.

Att auktoritära stater arbetar med informationspåverkan i utlandet är ett känt fenomen. Bland annat anklagas Ryssland frekvent för att sprida desinformation i Sverige.

För olje- och gasnationen Azerbajdzjan finns det starka ekonomiska incitament att handelspartner anser det etiskt försvarbart att göra affärer med landet. De största svenska bolagen som har verksamhet i Azerbajdzjan är Ericsson, ASSA Abloy och Sandvine, varav den sistnämnda sålt övervakningsutrustning. Denna rapporteras ha använts i Azerbajdzjan mot civilbefolkningen.

Samtidigt som konflikten blossade upp om kulturarven i början av februari hade EU en delegation på plats i Azerbajdzjan för att sluta ett nytt avtal om gasledningar till Europa. Det sker i förhoppningen om att minska det ryska inflytandet.

Detta trots att Azerbajdzjan i de flesta demokratiindex anses vara mer auktoritärt än Ryssland.

Den 8 november 2021 höll azerbajdzjanska koordineringsrådet i en informationskampanj i Göteborg. I denna firades krigssegern i Nagorno-Karabach. Foto från Diasporamyndighetens Twitter.

Informationsflödet från Azerbajdzjan och ut i världen går främst genom utrikesministeriets och diasporamyndighetens kanaler.

På regional basis finns även en stark samverkan mellan just ambassaderna och de statligt kopplade organisationerna. I Sverige agerar ambassaden genom det av Azerbajdzjan statligt finansierade ”azerbajdzjanska koordineringsrådet”, som till skillnad från föreningar som Azerbajdzjanska riksförbundet och Azerbajdzjaniers kongress i Sverige inte är registrerat som en juridisk enhet i Sverige.

Chefen för diasporan i Europa har lagt upp bilder på när hon träffar koordineringsrådet i Sverige. Liknande möten sker frekvent.

Däremot cirkulerar det gott om bilder i sociala medier och på diasporamyndighetens informationshemsida från deras kampanjer som bedrivs i Sverige. Ofta finns logotypen från myndighetens diasporafond med som finansierar verksamheterna.

Koordineringsrådets uppgifter beskrivs på diasporamyndighetens hemsida som att den ska verka för Azerbajdzjans sak i olika länder. Uppdraget innefattar att hålla samman landets diasporasamfund, men också att sprida information som värnar Azerbajdzjans intressen.

På diasporamyndighetens hemsida går det också att finna en lista över alla världens diasporaorganisationer som har koppling till myndigheten. Bara i Sverige finns det förutom det icke-registrerade koordineringsrådet 15 anknutna föreningar.

Ambassadernas uppgift är både att vara länken mellan koordineringsråden och främja kontakterna med regionernas diaspora. I Sverige innefattar uppgiften även Norge och Finland.

Att en ambassad engagerar sig i sitt lands image ska dock ses som en naturlig del av uppdraget, men det är när landets (bristande) demokratiska värderingar krockar med värdlandets som det uppstår utmaningar.

I Azerbajdzjans fall består ofta dessa utmaningar av spridning av azerbajdzjans propaganda, men också korruption, så kallad ”kaviardiplomati”. Azerbajdzjan är trots allt ett av de länder som antikorruptionsorganisationen OCCRP granskar flitigast. Särskilt för deras påverkan på politiker i Europa.

Sammanställningen av hur Azerbajdzjans ”oberoende” mediehus är kopplade till staten är gjord av aktivisten Cavid Aga.

Huvudfrågan i denna artikel är dock hur informationsflöden fungerar från Azerbajdzjan och ut genom de beskrivna leden.

Som ovan nämnt sker starka insatser för att informationsflöden ska kontrolleras i Azerbajdzjan.

Statliga medier får dagliga instruktioner och trollfabrikerna arbetar ihärdigt för att i sociala medier sprida information och desinformation.

Exempel på instruktion som gått ut till medier i Azerbajdzjan.

I en artikel från the Guardian beskrivs hur trollfabrikerna arbetar kontorstider. Karaktäristiskt för trollen är att de har sifferkombinationer till namn i sociala medier och endast ett fåtal följare.

I en teknisk analys gjord av tankesmedjan DFR Lab, som granskar digital desinformation, framgår att trollkonton driver upp trender på Twitter och andra sociala medier genom #hashtags. Analysen visar att strategin gör att pro-azerbajdzjanska #hashtags stundvis är mångdubbelt vanligare än pro-armeniska under konflikten i Nagorno-Karabach. Analysen gjordes vid striderna mellan Armenien och Azerbajdzjan sommaren 2020.

Analysen av DFR Lab visar också att stora delar av trollkonton går att härleda till den statligt stödda organisation IRELI, vilka har gjort sig kända för att trakassera journalister och aktivister i sociala medier.

I artiklarna som berör instruktioner till medier i Azerbajdzjan spekuleras det i att det är den absoluta toppen, kopplat till Alijevs egen stab, som ansvarar för att instruktionerna ska förmedlas.

Samtidigt har Azerbajdzjan sedan årsskiftet så gott som förbjudit alla av fria medier i landet. Reportrar utan gränser fortsätter för 2021 att svartlista landet som ett av världens mest repressiva.

Dataanlysen av DFR Lab visar hur pro-azerbajdzjanska hashtags använts under kontorstider. Diagram från DFR Lab.

Det som sticker ut i fallet med debatten om kulturarven är den medvetna strategin som tog fart den 9 februari. Från utrikesministeriet publicerades två pressmeddelanden med kort mellanrum som snabbt fastslog Azerbajdzjans syn på saken.

Det ena handlar om hur Armenien destruktivt mot azerbajdzjanska kulturarv. Det andra är en osedvanligt skarp skrivning som svar till armeniska utrikesministeriets pressmeddelande från 7 februari som fördömde hotet mot kulturarven.

Det andra pressmeddelandet är dock borttaget från hemsidan.

Det som också är slående är att ett antal azerbajdzjanska diplomater, världen över, engagerat sig i att samma dag kommentera mediers artiklar och opinionsbildares åsikter. Tidsperioden som det skett mellan är därtill begränsad till endast ett par timmar.

Med kunskapen om att Azerbajdzjan kontrollerar informationsflöden genom statliga medier inrikes, och påverkar information i sociala medier genom trollfabriker är det en kvalificerad gissning att tro att koordinering av informationsflöden sker genom ambassaderna.

Toppbild: Ilham Alijev talar vid öppningsceremonin av World Azerbaijani’s Congress. Kongressen syftar till att ena Azerbajdzjans diasporaorganisationer. Formellt är presidenten ordförande. Foto från president.az

Hjälp oss skriva mer om Demokrati!

Blankspot sätter ljuset på olika demokratirörelser runt om i världen.

Vad finns det att lära av demokratiaktivisters arbete i Etiopien, Ungern, Bolivia eller andra platser i världen? Är det WhatsApp eller dörrknackning som är det viktigaste verktyget – och hur tänker unga människor om sin framtid.

Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.