Kvinnorna i Afghanistan fortsätter att protestera mot talibanregim. Nu ökar kraven från atleter runt om i världen på de internationella aktörerna.
Av Linnea Bergqvist 16 oktober, 2022
Sedan talibanerna tog kontroll över Afghanistan den 15 augusti år 2021 har landet hamnat i en humanitär och ekonomisk kris.
Uppemot 97 procent av befolkningen kan komma att leva under fattigdomsgränsen innan året är slut, och trots löften om att upprätthålla kvinnors rättigheterna har strikta lagar införts som hindrar dem från att utbilda sig och arbeta.
Krav på heltäckande klädsel har även införts och kvinnor får inte längre röra sig i offentliga miljöer utan en manlig förmyndare vid sin sida.
Kritiken växer och i frontlinjen står landets kvinnor, många så unga som 15 år, som kräver en förändring.
Under en protest som genomfördes efter att en självmordsbombare attackerade Kaaj Educational Center i Kabul berättar universitetets professorn Zahra Mosawi att hon och hennes kollegor har fått nog av våldet.
Attacken var den 16:e i rad av blodiga attentatet som genomförts mot institut som leds av minoritetsgruppen hazarer under det senaste året. Ett stort antal av de som har dött har varit just unga flickor och kvinnor.
– Vi höjer våra röster för rättvisa och jämlikhet. Vi vill ha rätten till arbete, utbildning och kvinnors rätt till fria liv, säger Mosawi till Al Jazeera.
De ökade kraven från landets kvinnor har även fått uppbackning från flera afghanska atleter från hela världen som använder sina plattformar för att stötta deras kamp och kritisera de internationella aktörerna för att inte agera.
En av dem som höjt sin röst är fotbollsspelaren Khaleda Popal som tidigare var landslagskapten för landets kvinnliga landslag.
Sedan hon flydde från Afghanistan år 2011 har hon öppet pratat om kvinnors rätt att utöva sport i landet och i media beskrivs hon ofta som en aktivist, något hon säger till Index on Censorship går hand i hand med hennes roll som fotbollsspelare.
– Jag förmedlar mitt syfte i livet genom fotboll. En sport som hjälpte mig att älska att vara en kvinna i ett väldigt mansdominerat land. Rösten jag har, plattformen och kraften som fotboll ger mig kan jag använda för att påverka tack vare fotbollen, säger hon.
När talibanerna började ta kontroll över landet i augusti förra året kom hon ihåg hur situationen hade sett ut när hon var barn. Hoten, trakasserierna och rädslan som följde med att vara kvinna och utöva en sport visste hon skulle förvärras när makten i landet skiftade.
– När landet kollapsade var det naturligtvis traumatiserande. Jag sörjde mitt land. Men sen började jag tänka på alla kvinnor som gjorde intervjuer, alla unga kvinnor som var väldigt modiga och som pratade offentligt om sin sexuella läggning. Deras identiteter var djärva och synliga, säger hon till Index on Censorship.
Men hjälp av kontakter i fotbollsvärlden hjälpte hon det kvinnliga landslaget att fly till Australien. Omställningen var svår för flera av spelarna som hade tvingats lämna sina familjer i hemlandet men efter sex månader kunde de slutligen återförena på fotbollsplanen.
I en intervju med tidningen Sneaker freaker säger den 19-åriga försvararen Fatima Mursal Sadat att hon fortsätter spela sporten hon älskar för att hon kan men också för att hon vill visa andra unga tjejer att aldrig ge upp.
– Jag vill vara rösten för alla kvinnor i Afghanistan och jag kommer att säga åt dem att kämpa! Inte med våld, utan med sin konst, kanske med sitt jobb, sin kunskap, sin sport. Med fotboll, säger hon.
Popel är tacksam att spelarna är i säkerhet men betonar att det fortfarande finns många kvinnliga atleter kvar i landet som inte får utöva sina sporter.
Hon kritiserar även det internationella fotbollsförbundet FIFA för att de inte har genomfört fler åtgärder så att de afghanska kvinnor kan få representera sitt land i kommande turneringar.
Nästa år ska fotbollsvärldsmästerskapet för kvinnor gå av stapeln i just Australien men än så länge kan inte det afghanska laget ställa upp till följd av att deras lag inte erkänns av talibanerna.
Popal säger att deras mål är att ändra det, men vill inte regimen i Afghanistans gå med på det vill hon att FIFA ändå sanktionerar ett damlag som ska kunna spela på en internationell nivå.
– Dessa kvinnor, de är unga kvinnor, deras dröm är att representera Afghanistan. De är tillbaka på planen för att de inte vill ge upp, säger hon till ESPN.
Ytterligare en afghansk atlet som står bakom kvinnornas kamp är judokan Friba Rezayee som var en av två kvinnor som blev de första att delta i OS efter att den Internationella Olympiska Kommittén (IOK) lyfte sanktionerna mot afghanistan efter talibanernas fall år 2001.
I en intervju med Deutschlandradio är hon kritisk till att IOK inte har infört några nya sanktioner sedan talibanerna återtog makten, och menar att de är naiva som tror att regimen kommer att upprätthålla sina löften om att respektera kvinnors rättigheter.
– Talibanerna bryter mot de mänskliga rättigheterna och bryter mot värderingarna och principerna i den olympiska stadgan. De tillåter inte kvinnor att gå i skolan eller idrotta. Detta är ett tydligt brott mot mänskliga rättigheter, det är diskriminering och det är oacceptabelt, säger hon.
Hon berättar att kvinnor i landet bränner sina uniformer och raderar alla bevis på att de någonsin har utövat en sport, och för de få som vågar fortsätta väntas fängslande eller våld.
– Jag anser att IOK och FIFA borde utesluta det afghanska förbundet helt, det borde inte finnas några delegationer till några tävlingar som anordnas av IOK då de helt klart inte uppfyller kraven vad gäller jämställdhet, säger hon.
I september antog IOK ett nytt ramverk för de mänskliga rättigheterna men enligt Minky Worden, chef för globala initiativ på Human Rights Watch, kommer ramverken nu testas till följd av situationen i Afghanistan.
– IOK har haft ett helt år på sig att övertyga talibanerna att tillåta kvinnor och flickor att idrotta. Det är vanföreställningar att tro att talibanerna kommer att uppfylla sina internationella åtaganden om de mänskliga rättigheterna. Många av kvinnorna och flickorna som utövade internationell sport för sitt land minns mycket väl att talibanerna förbjöd dem från all fysisk aktivitet för hälsan inklusive cykling, säger hon till Play the Game.
En annan idrottare som har kommenterat situationen är Samira Ashgari som tidigare var lagkapten för Afghanistans kvinnliga basketlandslag. Sedan år 2018 har hon representerat IOK i Afghanistan men bor sedan talibanernas maktövertag i exil i Turkiet.
I en tweet som hon publicerade i augusti kritiserar hon bland annat de internationella aktörerna för att inte agera.
“Det är outgrundligt att en grupp i vår tid tillåts fängsla hälften av Afghanistans befolkning bara på grund av deras kön. Kvinnor som är mödrar, systrar, döttrar och fruar till samma människor. Deras primitiva tänkande har förvisat hälften av befolkningen från sin rätt till ett liv i frihet och lycka. Jag håller hela världen, särskilt västvärlden, ansvarig för att tillåta sådana grymheter mot mänskligheten. Hur accepterar och låter vi detta fortsätta under 2000-talet?” skriver hon.
Förhandlingarna mellan IOK och talibanerna inleddes i Doha i november förra året, ett möte som arrangerades av Qatars emir Tamim bin Hamad Al Thani som har varit en medlem i IOK sedan år 2002.
Al Thani själv har blivit starkt kritiserad för att ha kränkt rättigheterna för migrantarbetare, kvinnor och LGTB-personer inför fotbolls-VM 2022 som kommer att hållas i landet i november.
Efter att ha haft ett andra möte i juni i år berättar IOK att de afghanska representanterna hade sagt att de respekterade principerna och reglerna i den olympiska stadgan, särskilt den grundläggande rätten för alla individer, inklusive kvinnor och unga flickor, att få tillgång till och utöva idrott på ett säkert sätt.
Efter samtalet uttalade sig James Mcleod, kommittens direktör under en sammankomst i Chile.
– Just nu är vår övertygelse att vi behöver en dialog med alla regeringar oavsett om vi håller med om deras politik eller inte eftersom vi måste se till att länderna kan uppfylla sina skyldigheten som förenar sporten. Som sådan är därför diskussionerna som vi för med talibanregimen till för att säkerställa att tillgång till idrott kan ske för alla, inte bara kvinnor och flickor men vi lägger särskild tonvikt på det. Vi är faktiskt ganska nöjda med vad som händer just nu, säger han.
Att kraven ska öka på aktörerna anser Popel vara viktigt då det inte kan hamna på atleternas axlar att vara aktivister. Hon säger att ingen idrottare ska pressas till handling och om de bara vill fokusera på sin sportsliga prestanda ska de få göra just det.
Dom som däremot vill använda sina plattformar för att lyfta dessa frågor måste bli skyddade av regeringar och internationella förbund som värnar om sporten och människorna som utövar den.
– Varje flicka överallt borde få tillgång till sport, särskilt fotbollen. Jag hoppas att flyktingar, icke flyktingar och migranter överallt vågar drömmar. En ung flicka ska få drömma om att spela den sport de vill, säger hon.
Toppbild: Fotbollsspelaren Zahra Mahmoodi och rubriker om situationen i Afghanistan
