Planer på röstfusk - eller en nödvändig åtgärd för ett fritt val. Åsikterna går isär om valmyndighetens nya planer.
Av Gäst 10 februari, 2020
Med tio månader kvar till president- och parlamentsvalen i Ghana har ett antal oppositionspartier gått samman i en proteströrelse kallad the Inter-Party Resistance Against New Voter Register (IPRAN).
De demonstrerar mot valmyndighetens (EC) beslut att upprätta en ny röstlängd.
Valmyndighetens har stöd av det regerande partiet New Patriotic Party (NPP) och i januari godkände parlamentet – där NPP har majoritet – budgeten på över 700 miljoner kronor för att sammanställa en nya röstlängd.
- Tidigare försök till valfusk i Ghana
- Under 2017 anklagades den tidigare ordföranden för valmyndigheten för upphandlingsbrott. Fallet togs aldrig till domstol utan rann ut i sanden efter att regeringen utsett Jean Mensah till ordförande istället. Det här uppfattades av vissa också som ett försök av regeringen att kontrollera valmyndigheten.
Argumentet är att den nya röstlängden kommer att vara mer pålitlig och effektiv än den gamla. Men den tidigare presidenten John Mahama – som också är presidentkandidat för det största oppositionspartiet National Democratic Congress (NDC) – har ifrågasatt den nuvarande röstlängdens opålitlighet med hänvisning till att den så sent som i december användes vid lokalvalen.
NDC tror att regeringen har tänkt använda ett nytt ID-kort – the Ghana Card for voters’ registration – för att registrera röstberättigade. Eftersom invånarna i vissa delar av landet – framförallt i NDCs starkaste fästen – inte har detta kort befarar partiet att dessa människor skulle berövas rösträtten.
– Det är viktigt att kämpa mot valmyndigheten planer att gå vidare med det här röstfusket. NDC kommer inte att stå och titta på när de – stödda av NPP – driver landet mot anarki, säger NDC-medlemmen Alex Segbefia när jag träffar honom vid Kwame Nkrumah Circle strax innan en demonstration i huvudstaden Accra.
Text: Francis Kokutse.
Toppbild: Amerikanska ambassaden i Ghana.
**
De här vykorten möjliggörs genom ett journalistprojekt som drivs av den brittiska organisationen OneWorld. Texten är översatt av Karin Elfing. Syftet är att genom lokala fotografer och journalister få in fler perspektiv i utlandsrapporteringen. Projektet finansieras av Sida men är redaktionellt oberoende.
