Analys om Coronavirus, Kultur

Kulturen i coronavirusets ruiner – kommer den någonsin att återuppstå?

Kultursektorn och den kreativa sektorn är tillsammans med turistnäringen bland de hårdast drabbade branscherna under pandemin skriver OECD i en ny rapport. Har sektorn den uthållighet som krävs och förstår vi vilken roll kulturen ens fyller, undrar Brit Stakston.

Av Brit Stakston 19 november, 2020

Demokratin är i dvala. Redan det är oroande – trots att vi alla förstår varför vi alla behöver fokusera på folkhälsan just nu.

Men att också kulturen gått i ide utsätter demokratin för ytterligare press. Att medborgarna kan ta del av ett rikt kulturliv utvecklar och stärker demokratin – när så inte sker börjar tillbakarullningen.

Kulturen ger oss chansen att finna sammanhang och vår historia, erbjuder möjligheten att knyta an till en plats och bygga broar mellan det okända och det invanda – vilket skapar en motståndskraft och gemenskap bland människor.

Allt sådant som känns extra angeläget under en pandemi.

Addera sedan den innovationsgrad som finns inom sektorn.

Kulturen handlar om det allra mest grundläggande. Om vår egen mänsklighet och vår relation till glädje, sorg och förändring. En samhällsbyggare och en del av lösningen.

Hur kan då kulturen så lätt avfärdas och inte ses som en central del av samhällsekonomin jämställd med andra näringar? Är det för de brokiga formerna av anställning eller är förklaringen ett förakt för den där “känslobaserade bidragsverksamheten”?

Under den pågående coronakrisen har det varit svårt för mig att förstå den svenska synen på såväl äldre som kultur. Det är något som avslöjats i det skarpa krisläge vi går igenom just nu som jag inte bearbetat färdigt ännu.

Funderat i jämförelse med till exempel Österrike över ointresset, utanför branschen, för vad som händer när kulturen tystnar?

Att vi satt kulturen på undantag när vi behövde den som mest kommer att kosta. Precis det som redan hänt inom utbildningssektorn och vården när annat trängts undan.

Vi kommer att behöva prata om en kulturskuld.

När man nu börjar planera för en återgång så måste kulturen planeras in precis som det görs med andra verksamheter. Den kommer behövs för att tolka det vi gått igenom och för förmågan att känna tillit till samhället och varandra.

Men vem vågar ens föreslå en social verksamhet som bygger på närhet under en pandemi när det är det mest förbjudna.

Kulturens många funktioner och bidrag till ett lands välbefinnande och samhällsutvecklingen i stort slår även OECD fast redan i sin inledning till rapporten Culture shock: Covid-19 and the cultural and creative sectors.

De betonar att kulturella och kreativa sektorer är viktiga i sig själva för såväl det ekonomiska fotavtryck och den sysselsättning de står för i samhällen.

Deras beskrivning av kultursektorns roll är att den bidrar till en mängd olika former av positiv social påverkan som kretsar runt frågor om välbefinnande och hälsa, utbildning, inkludering, stadsförnyelse och liknande.

OECD menar att politiken för att stödja företagen och arbetstagarna inom sektorn är dåligt anpassad för en sektor med andra former av affärsmodeller och anställningsformer. Det är också ett problem att kulturnäringens arbetskraft ofta faller utanför statistiken av olika anledningar. Likaså att man ofta inte ses som den innovationsmotor kulturen också är.

De platsbaserade arenorna såsom museum, scenkonsten, musikbranschen, festivaler, biografer med mera är också hårdast drabbade av smittskyddande åtgärder som social distans. Intäkterna för dessa minskade abrupt och har lett till en stor ekonomisk påverkan. Minskade löneintäkter och många som har behövt sägas upp.

Inställda evenemang påverkar också underleverantörer i flera led.

Det finns aktörer som har kunnat ställa om och erbjuda streaming av sitt innehåll mot betalning – men i rapporten menar man att det i första hand gäller de största företagen i branschen. Krisen har återigen påmint om vilken strukturellt ömtålig bransch det är som bygger på små ensamföretag eller ideella organisationer med kulturarbetare som i sin tur tillhandahåller sina tjänster för de större aktörerna.

Även dessa är alltså beroende av det här mer bräckliga kulturella ekosystemet. Och stödsystemen är ofta inte anpassade utifrån småföretagarna och kulturarbetarnas vardag.

Det är en dyster framtid som beskrivs för kultursektorn när OECD i rapporten går igenom de långtgående effekterna av nedstängningen av kulturen: det kan ta år även för den här branschen att återhämta sig.

OECD pekar också på att konkurrensen bland distributionskanaler är förödande och sektorns minskade investeringar kommer att påverka såväl produktionen av kultur som mångfalden för en lång tid framöver. Även privata donationer kommer att försvinna som en konsekvens av minskad köpkraft och i viss mån så även den offentliga.

I OECD-rapporten för utbildningsområdet varnade man även där för att de offentliga finanserna kommer att minska inom utbildningsfältet till förmån för insatser gällande folkhälsan vilket Blankspot skrivit om tidigare.

Kulturen är ett samhälles livsnerv och berör frågor om vilka vi är utan och vilka vi är med varandra. Frågor om attraktionskraft, identitet, människors hälsa, välbefinnande och om en socialt hållbar utveckling.

Digitaliseringen har öppnat nya dörrar för även den här sektorn under pandemin men det är ju inte långsiktigt hållbart med gratis innehåll online och frågan är om publiken är beredd att betala.

Det räcker för att snegla på mediebranschen för att se utmaningarna.

Ofta saknas dock även kompetens inom sektorn för att ta de digitala steg som behövs menar man i rapporten.

Mest intressant i de rekommendationer som rapporten ger är den roll man ser att den kreativa sektorn kan betyda för utvecklingen av andra sektorer i samhället, de nämner utbildning och vård som sådana områden.

Kommer man i framtiden kunna erbjuda evenemang som är helt coronasäkrade? Nyligen genomfördes ett första forskningsprojekt i Tyskland rörande hur många kontakter man har med varandra under ett konsertevenemang, vilket Blankspot skrivit om tidigare.

1 200 testpersoner, som PCR-testats 48 timmar tidigare, feberkontrollerades och bar N95 munskydd deltog i en popkonsert.

Nu är den första forskningsrapporten klar och deras första observationer är att vad för slags evenemang spelar roll. Det finns till exempel en större risk vid religiösa sammankomster än vid sportevenemang och konserter.

Störst kontaktrisk sker enligt rapporten vid ankomst och halvtidspaus. Publiken gjorde få nya kontakter som varade över 15 minuter vilket är den tidsfaktor som definierats kunna öka smittspridningen.

Hygienåtgärderna inklusive munskydd är centrala och även om deltagarna hellre kunde tänka sig använda de vanliga munskydden som man är van med i Tyskland (90%) än N95-skydden (78%) ansåg de det som oproblematiskt (89%) om arrangören ställde krav på de ännu säkrare munskydden.

Forskarna rekommenderar att en arena utnyttjas till 50 procent av dess kapacitet.

Och slutsatsen så här långt i deras forskningsprocess är att sittande inomhusevenemang, om de genomförs med hygienåtgärder och med tillräcklig ventilation, har små effekter på spridningen av COVID-19.

Kommer man i framtiden enbart släppa in en publik som kan uppvisa ett vaccinationsintyg elleri en övergång före det, ett negativt corona-test? Eller räcker munskydden i länder där de är standard för att göra publiken såväl som arrangören och kulturarbetaren tillräckligt trygg?

Tänker på hur man i den österrikiska förordningen för kultursektorns väg tillbaka så tydligt adresserar problematiken med att det inte finns några garantie, trots smittskyddsåtgärder, men att kulturella aktiviteter inte ska särbehandlas genom att anses bidra till en högre risk än när man umgås i andra offentliga rum:

”Smittskyddsåtgärderna kan inte garantera individen absolut säkerhet mot infektion med SARS-CoV-2, men syftar till att säkerställa att individen inte utsätts för en högre risk när man deltar i en kulturell aktivitet än när man annars kommer i kontakt med människor i offentliga utrymmen”.

En sak är tydligt. Vi längtar efter att konsumera olika former av kultur och vi kommer att leta med ljus och lykta efter arenor som möjliggör det.

Läs mer:

OECD-rapporten om kulturen
Forskningsrapporten: The risk of Indoor Sports and Culture Events for the Transmission of Covid-19 (Restart 19).

Foto: PXHERE CC0

Av Brit Stakston