Analys om ,

Stakston: Hög tid att uppvärdera ålderdomen

Misslyckandet med att skydda våra äldre från smittan är en skamfläck för svensk kultur. De populistiska krafter som tystnat de senaste veckorna kommer snart att vädra morgonluft.

Av 16 maj, 2020

Den svenska bilden av sin egen förträfflighet i valet av coronastrategi börjar bli lite svår att acceptera i varje detalj. Inte enbart på grund av undertonen av överlägsenhet som kan skönjas hos såväl Tegnells fans som i analyserna om att Sverige är de enda som “gör det rätta”.

Personligen oroas jag mer än känner tillförsikt när jag läser att smittskyddsexperten och professorn Johan Giesecke, som är rådgivare till WHO, menar att covidutbrottet har hanterats fel i hela världen – utom i Sverige.

När den amerikanska investeringsbanken Goldman Sachs menar att det är unika demografiska faktorer som skyddat Sverige från värre konsekvenser och varnar andra länder från att ta efter den svenska modellen, så svarar Giesecke i DN att alla andra har gjort fel.

Hittills har jag känt förtroende för att samtliga ansvariga myndigheter kommer att välja strategier som är de bästa för det svenska samhället. Trots att jag på nära håll sett helt andra vägval. Men jag tror också, som storbanken i DN-artikeln, att våra livsvillkor och vårt lilla land verkligen ger utrymme för att välja andra strategier.

Men nu när antalet avlidna i Sverige är över 3 500 personer är det dags att vara lite mer ödmjuk inför alternativa vägar.

Det är höga dödstal.

– Det är fruktansvärt tragiskt, det är en situation vi aldrig trott att vi skulle hamna i, sa statsepidemiolog Anders Tegnell i Aktuellt den 7 maj.

Och detta sker trots att man i Sverige från första början lagt allt fokus i kommunikationen på att det är de som är 70+ som ska skyddas. Det har varit så mycket krut på den målgruppen att de utanför dessa riskgrupper nästan bagatelliserat eller känt sig magiskt skyddade från Covid-19.

”Du har väl inget att oroa dig för, du är ju inte riskgrupp” är nog den vanligaste kommentaren som hörts de senaste veckorna.

Och de i 70+ gruppen som är yngre eller generellt friska och aktiva har alla över en dag reducerats till att vara nära döden och uträknade av samhället. Tvungna att isolera sig och hånade om de gett sig ut på promenader.

Som om de skulle sluta leva helt.

I ett annat av mina hemländer, Österrike, har regeringens huvudbudskap varit att alla ska skydda varandra och ta sig igenom pandemin tillsammans.

Självklart med den grundläggande insikten, som med andra virus, att de äldre och sköra är extra utsatta, men corona-restriktionerna har gällt alla.

Och så även lättnaderna.

De har nu i tre veckor steg för steg öppnat samhället efter en strikt ”lock-down”.

I dag kan man besöka sina anhöriga på äldreboenden. Under strikta restriktioner förstås. Men man kan äntligen ses.

Här i Sverige är det svårt att tro detta kan ske ens under sommaren. Allt är högst oklart och ska utredas.

Äldre kan också, precis som alla andra invånare, träffa vänner och släktingar utomhus i Österrike. Naturligtvis med gällande restriktioner.

I Sverige förklarar Socialstyrelsen på de myndighetsgemensamma presskonferenserna att regeln om basala hygienrutiner som funnits sedan 2016 nu inte visar sig fungera likvärdigt i landets 290 kommuner och 2 000 äldreboenden.

Var det inte vi som visste bäst i hela världen? Borde då inte de “basala hygienrutinerna” vara på plats?

Smittade och osmittade hålls inte isär inom äldreomsorgen.

Det saknas ofta utbildning och det är hög omsättning på personal som också arbetar under otrygga villkor.

Det saknas lagerhållning av skyddsutrustning och den verkar knappt ens anses vara nödvändig inom äldrevården.

Det pandemin avslöjat om den svenska äldreomsorgens brister är skrämmande. Men den avslöjar också en bekymmersam syn på äldre.

**

Jag har själv arbetat inom äldreomsorgen. Som vårdbiträde på ett servicehus under mina universitetsår, och det är något av det mest värdefulla jag gjort i mitt liv.

Inom äldreomsorgen lärde jag mig allt om ett Sverige som jag struntat i under mina skolår, sliten mellan mina olika identiteter från en österrikisk mor och en norsk far.

Sommarloven tillbringades inte här. Det var så mycket jag inte visste.

På servicehuset fick jag veta hur det var att fira midsommar och växa upp på en på lantgård, med bara ett ben, efter att det andra hade trasats sönder i en skördetröska som 6-åring. Och under tiden som jag smörjde den där stumpen fick jag höra allt om hur fina proteserna nu var, jämfört med de av trä som fanns tidigare.  

Eller att få veta om vardagen för en nyskild kvinna på 40-talet som blev ensam med fem barn.

Jag fick också lära mig om hur man byter stomipåsar och hur det är att drabbas av MS och inte kunna prata längre.

Jag såg på nära håll hur det är att vara ensam och längta efter ett endaste samtal eller ett besök per månad. Och vad det betydde om man har många anhöriga att ha lyxen att ibland avstå från besök ”jag är hellre ensam på julafton så träffar jag sonen på annandagen istället”.

Jag förstod värdet av en stor släkt och många vänner.

Och framför allt lärde jag mig också hur det är att vårda en annan människa och att försöka tolka dennes behov.

Jag minns det skrämmande i att duscha en naken äldre man första gången. En vardagshändelse för honom, men något som jag upplevde som otroligt integritetskränkande – för honom. Men när man blir gammal har man inga val.

Och jag har bjudits på så många koppar kaffe med grädde, specialinköpt till mig, trots att jag föredrar vanlig mjölk. Men nej, jag skulle ju få det finaste av allt.

Grädde i kaffet och historier från förr.

Det här är nära möten och erfarenheter jag burit med mig i resten av mitt liv.

Och det rustade mig för att hjälpa min syster byta sin stomipåse i slutfasen av hennes cancer. Och för att byta blöjor på min egen mamma.

Jag vet hur det är att vara skör och gammal.

Och jag oroas så när jag tänker på de äldres utsatthet just nu. Det är ogripbart.

Jag har de senaste åren kunnat jämföra synen på äldre i Sverige och Österrike genom att planera min mors vård.

Med åldern kommer respekt i Österrike. Du bemöts som en fullvärdig myndig medborgare oavsett ålder. Det har varit den absolut avgörande faktorn för att hjälpa min mamma att kunna stanna kvar där i livets slutskede.

I Sverige kan jag redan idag som 50+ gå in i en telebutik och behandlas som en idiot om jag ska köpa en ny telefon. Ålderismen är ett reellt problem.

Kanske borde Sverige titta lite närmare på andra länder som också gjort saker som fungerat väl istället för att vänta på resultat av kommissioner eller jaga skyldiga. Eller nämna alla länder där saker inte heller fungerat.

Vi har inte tid för det nu. Lär av andra länder. Nu.

I Österrike finns data att tillgå och en kulturell närhet.

De har stängt sjukhus och vårdhem för besök när smittan började sprida sig i Italien.

Testat, testat och testat.

Haft en sträng lockdown i 46 dagar och nu öppnat äldreomsorgen för besök på grund av insikten om vad isoleringen innebär för de äldre och sköra. Samt infört obligatoriskt munskydd i butiker och i lokaltrafik och vid besök i äldreomsorgen. Och talat mycket om hur ovant det kommer att var med munskydd med att det är värt att prova.

Sveriges misslyckande med att skydda de äldre tillsammans med en smått osund personkult runt Folkhälsomyndighetens team och avsaknad av ett brett testande bådar illa vad gäller synen på både politiker och myndigheter.

De populistiska krafter som tystnat de senaste veckorna kommer snart att vädra morgonluft.

För varje dag som går kommer vi ett steg närmare den perfekta stormen.

**

Blankspots texter är fria för alla att läsa, så genom att bli medlem ger du inte bara dig själv fler perspektiv, du ger dem även till din granne.

För 70 kronor i månaden kan du bli en del av vår rörelse för att bevaka de vita fläckarna i Sverige och världen.

Av

Hjälp oss skriva mer om Coronavirus!

Coronapandemin har fört ut oss alla till en outforskad del av kartan och skapat stora utmaningar för demokratin. Vi fokuserar på att berätta om detta.

Stöd oss genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli medlem för fortsatt bevakning av pandemins effekter på demokratin.

Så kan du stödja Blankspot!