Analys om Coronavirus

Vaccinationsojämlikheten ökar mer än beräknat

Ingen är säker innan alla är vaccinerade. Så hur ser vaccinationstakten ut i övriga världen när höginkomstländer börjar efterfråga en tredje dos? Kommer låginkomsländer ha råd och möjlighet att nå upp till en vaccinationstäckning på minst 70%.

Av Brit Stakston 29 augusti, 2021

Det globala vaccinationsprogrammet Covax har hittills delat ut 215 miljoner vaccindoser till 138 mottagande länder och regioner som är berättigade att erhålla vaccindonationer inom ramen för programmet. Totalt bidrar 30 västländer samt EU till Covaxprogrammet.   

Ghana var det första landet som tog emot doser från Covaxprogrammet. Den 24 februari delades 600 000 doser ut från Astra Zeneca till de prioriterade grupperna av hälsoarbetare och riskgrupper.

En långsammare och försenad vaccinationsutveckling i låg- och medelinkomstländer gör dem än mer sårbara för de nya varianterna av viruset och innebär en alltför långsam återhämtning ur den kris som pandemin inneburit för länderna i fråga.

Med en lägre vaccinationsgrad kommer länderna fortsätta att brottas med nedstängningarna och inte kunna få i gång samhällen. Det här får stor påverkan på alla daglönearbetare och deras familjer som därmed mister alla försörjningsmöjligheter. Prognoserna för global ekonomisk tillväxt visar större negativa ekonomiska konsekvenser i låginkomst- och lägre medelinkomstländer. Detta samtidigt som höginkomstländer med hög vaccinationsgrad kan återgå till en ny normalitet och gradvis öppna.

Sambandet mellan låg vaccinationsgrad och nedstängningar är tydligt. Under året har det det skett en ökning av antalet dagar med fullständiga nedstängningar i länder där det finns en stor informell arbetsmarknad. Det gäller till exempel Indien, Indonesien och Ghana, där den nationella vaccinationsgraden är väldigt låg.

Vaccinationsinsatser i dessa länder måste börja prioritera daglönearbetare för annars ökar risken fortsatt för nya vågor av infektioner och fördröjer möjligheten till återhämtning för dessa länder, menar UNDP.

Avfallsplockaren Khumbulani Tshuma, 44, i Zimbabwe som väntar på sin vaccinering får gestalta hur verkligheten ser ut för en daglönearbetare.

”Jag har tappat en hel dags arbete bara genom att vänta och vänta”, säger Tshuma. ”Jag använder två par handskar när jag arbetar och har en mask så jag är egentligen inte så rädd för att få COVID-19, men jag behöver vaccinet för att skydda mig ännu mer”, förklarar han i intervjun med vaccinationsalliansen Gavi.

Tshuma arbetar på soptippen Ngozi Mine som grundades 1994 som en av tre avfallsplatser i Zimbabwe och för närvarande samlar Bulawayo stadsfullmäktige minst 7 200 ton avfall per månad. Allt kastas här. Som ett resultat av COVID-19 står avfallsplockarna inför ett antal risker, inklusive hantering av potentiellt förorenat material.

Samtidigt har trålningen genom avfallet gett möjlighet för Tshuma och många fler avfallsplockare att utbilda och försörja sin familj. Men sedan starten av den första nedstängningen i mars 2020 och de fortsatta nedstängningarna under pandemin även i år har hans dagliga inkomster minskat. Dessutom finns det nu mindre avfall när inte butiker och andra återgått till ett normalt läge.  

Prognoserna gjorda under 2020 om hur snabbt den ekonomiska nedgången i låginkomstländerna skulle kunna vända visar sig nu ett år senare inte stämma. Den ekonomiska tillväxten kommer att skilja sig radikalt åt i olika länder beroende på den ojämlika vaccintillgången.

Höginkomstländer kunde börja vaccinera sin befolkning i genomsnitt två månader tidigare än låginkomstländerna. Tillgången till vaccin i dessa länder är fortfarande påfallande låg. Klyftan mellan rika och fattiga länder märks i statistiken över vilka som fått vaccin.

I höginkomstländer är 56.35% vaccinerade med minst en dos i augusti enligt data från WHO. Motsvarande siffra för låginkomstländer är endast 2.14%.

Covax-programmet syftar till att säkerställa en rättvisare fördelning av vacciner så att befolkningsgrupper i låg- och medelinkomstländer också får tillgång till ett vaccin mot COVID-19. Utgångspunkten är att i kampen mot Covid-19 är ingen säker om coronaviruset kan fortsätta spridas och muteras fritt i andra delar av världen.  Global vaccintillgång gynnar alla.

Nu talas det om behovet av boosterdoser i regioner med fullvaccinerad befolkning och Covid-19-vacciner kommer troligen vara en återkommande kostnad för världens alla länder.

Med allt fler nya mutationer och fortsatt spridning bland de som ej vaccinerats är frågan ännu lika akut. Samtliga länder behöver fortsätta sina ansträngningar för att uppnå målet med 70 procent av befolkningen vaccinerad men det innebär enorma ökade kostnader för hälsovård.

Enligt WHOs beräkningar är den genomsnittliga kostnaden för en vaccindos mellan 2-40 dollar och distributionskostnaden ungefär 3,70 dollar per dos.  I låginkomstländer är den genomsnittliga årliga hälsoutgiften per capita beräknad till 41 dollar och vaccinbehoven leder till enorma kostnadsökningar när betalningsförmågan saknas. I låginkomstländer innebär det en ökning av sjukvårdskostnaderna med hela 57% för att nå en vaccinationstäckning på 70% och motsvarande kostnadsökning ligger endast på 0.8 procent för höginkomstländerna.

Det är radikala åtgärder som krävs för att hjälpa låg- och medelinkomstländerna att hantera de ökade skulderna som COVID-19-pandemin och vaccindistributionen medför. IMF slår även de fast att tillgången till vaccin är nyckeln till återhämtning. I en plan för hur detta ska åstadkommas presenterad i juni förstärker IMF att det krävs ett ökat globalt samarbete och finansiering genom ytterligare bidrag från givare och resterande av nationella regeringar eventuellt med stöd av koncessionella lån och bidrag från bilaterala och multilaterala aktörer.  

I sin plan sätter de också stegvisa mål för vaccinationsgraden.  Minst 40 procent av befolkningen i alla länder ska vara vaccinerade i slutet av 2021 och minst 60 procent under första halvåret 2022.

UNDP beräknar att kostnaden för att uppnå en vaccinationsgrad på 70% i låginkomstländerna kräver ungefär hälften av deras beräknade BNP-tillväxt 2021.

De mest sårbara länderna finns i Afrika söder om Sahara, inklusive Burundi, Malawi, Moçambique och Sydsudan där mindre än två av 100 människor har vaccinerats mot COVID-19, i juli 2021.

Vid sidan av Afrika är Latinamerika en världsdel med en låg vaccintäckning. Andelen fullvaccinerade är mindre än en av fem fullvaccinerade i augusti enligt AS/COA.

Den låga vaccinationsgraden i värdsdelen har sina orsaker i ojämn vaccintillgång men även hinder såsom handelssanktioner och politisk instabilitet påverkar medborgarnas tillgång till vaccin.

Kuba har utvecklat egna vacciner och det första vaccinet godkänt av den kubanska tillsynsmyndigheten släpptes den 9 juli men hade då redan distribuerats, utan godkännande, sedan maj. I dagsläget är 28 procent av befolkningen fullvaccinerade. Kuba är det första latinamerikanska landet som utvecklat ett eget vaccin och har planer för distribution i regionen.

Det land som har högst vaccintäckning i Latinamerika med drygt 70% fullvaccinerade är Uruguay och förklaras av att

Val är en annan faktor som bidragit till att fördröja vaccinationsprogrammen i den latinamerikanska regionen. De avgående presidenterna i Ecuador, Peru och Saint Lucia gjorde knappt några ansträngningar för att köpa vacciner. Det var först efter valen och de nya regeringarna på plats som vaccinprogrammen tog fart.

Idag uppnår vaccinationsgraden i dessa länder till: 43% Ecuador, 23% Peru och 15% Saint Lucia.

Samtidigt finns det regioner som Chile där den sittande presidenten förväntar sig en positiv valutgång i november som ett resultat av landets effektiva vaccindistribution. Drygt 70% är fullvaccinerade i Chile.

Sanktioner mot Nicaragua och Venezuela har inneburit att de inte kunnat köpa vacciner och har idag endast en vaccinationsgrad av endast 3% i Nicaragua och 11% i Venezuela.

Även länder i Europa har tagit emot vaccindonationer från Covaxprogrammet bland annat Moldavien och Bosnien Herzegovina. Där är nu vaccinationsgraden 21% respektive 10%.

Det blir allt mer uppenbart att den bristande vaccinjämlikheten riskerar att ytterligare fördjupa den socioekonomiska klyftan mellan världens rika och fattiga.

Foto: Gavi/Tendai Marima/2021

Av Brit Stakston