Nyheter om , ,

Polisvåldet ökar mot demonstranter i Azerbajdzjan

Vid en demonstration den 1 december anhölls ett stort antal aktivister och oppositionella. Många utsattes för brutalt polisvåld.

Idag kommer jag berätta en ganska ovanlig historia, till och med för dagens Azerbajdzjan. I historiens centrum är min son, Rustam Ismayilbeyli, född 2002.

Så inleder fadern Huseyn Ismayilbeyli sin text för den Georgienbaserade nättidningen Jam-News.

Hans son har ett par dagar tidigare blivit arresterad i Baku anklagad för att ha deltagit i protester vilket strider mot landets coronarestriktioner. Anklagelser som enligt pappa Huseyn är befängda då Rustam inte befann sig på platsen.

I faderns personliga redogörelse beskriver han hur Rustam bestämt sig redan ett par dagar innan protesterna den 1 december för att inte delta. Han har redan blivit arresterad ett par gånger och en ytterligare gång i polisens händer kan få ödesdigra konsekvenser för hans framtid. För vissa har arresteringarna lett till utreseförbud ur landet eller förbud mot att studera på universitet under en period.

Ett par timmar efter att de våldsamma protesterna upphört åkte Rustam in till centrum. Kanske ville han se platsen där några av landets våldsammaste protester ägt rum på många år.

Men så snart han kom fram till Bakus stadskärna var polisen på plats. De arresterade honom. Och trots tydliga bevis på att han varken organiserat protesterna eller befunnit sig där så dömdes han till en månads fängelse.

Den 19-åriga Rustam Ismayibeyli blir bortförd av poliser. Hans fall har väckt stora sympatier i landet och en namninsamling för hans sak är pågående.

Rustams fall har fått stor spridning i sociala medier, men det var inte det enda som skedde den dagen.

Protesterna skedde för att visa stöd för oppositionsledaren Saleh Rustami som sedan över en månad inlett en hungerstrejk. I helgen har han också slutat dricka vatten.

På den tyskbaserade regeringskritiska azerbajdzjanska kanalen Meydan TV har ett flertal filmer laddats upp på brutalt polisvåld mot protestanterna.

Flera av dem som deltog på protesterna är kända politiska aktivister från oppositionspartiet Popular Front.

Ett av de mest omtalade fallen är Tofiq Yagublu, ledaren för Müsavatpartiet som Popular Front tidigare var en del av, som först ryktades ha dött av skador åsamkade av polisen, men som tillsynes överlevt.

Hans dotter lade upp en bild på honom i sociala medier där han syns så pass blåslagen i ansiktet att hans ögon svullnat så att han inte kan se något.

Azerbajdzjanska inrikesministeriet har kort konstaterat att protesterna bröt mot landets coronarestriktioner.

Azerbajdzjan anses av Reportrar utan gränser vara ett av världens mest repressiva länder gällande pressfrihet, och the Economists demokratiindex placerar landet i paritet med Belarus. Den politiska oppositionen är ytterst begränsad och landet saknar så gott som fria medier.

Samtidigt är korruptionen bland den högsta i världen. Regimens ledare, Ilham Alijev, har återkommande kritiserats för att fylla sina egna fickor före folkets bästa.

Trots att landet är rikt på naturtillgångar som olja och gas så är dess BNP per capita på samma nivåer som de betydligt fattigare grannländerna Armenien och Georgien. Samtidigt ses nybyggda skrytbyggen i huvudstaden Baku och stora internationella sportevenemang äger rum i landet. Bland annat är Baku värd för en deltävling i det årliga Grand Prix och sommaren 2021 var Baku en av värdstäderna för europamästerskapen i fotboll.

I SVT Dokument utifrån släpptes nyligen en dokumentär om hur Azerbajdzjan systematiskt mutar politiker, journalister och andra beslutsfattare för att driva igenom sin politik och förmåner. Bland annat har landet mutat ett antal europarlamentariker att rösta mot resolutioner som fördömer Azerbajdzjan för bristande mänskliga rättigheter.

Att demonstrationer möts med polisvåld är inget nytt i Azerbajdzjan, och har skett flera gånger under året. Senast i början på oktober när Saleh Rustami började sin hungerstrejk. Då arresterades ett antal aktivister och en journalist, Zarifa Novruz, från den nätbaserade kanalen Mikroskop media greps.

På sin Facebooksida skriver Zarifa i att polisen krävt att hon ska ta bort alla sina filmer, bilder och inspelningar från demonstrationerna den dagen.

”Idag släpade de anställda på polismyndigheten nummer 3 i Caspian Region mig till polisbilen. Även om jag sagt att jag var journalist många gånger så tog de bort min telefon. Även när jag tittade noga på livesändningen verkar det som att min telefon slogs ner och sekunder senare var filmningen över. Jag såg i en polisbil att även min kollega blev bortkörd skoningslöst och hade krossade glasögon.

I häktet bad de mig säga lösenordet på min telefon och radera alla videoklipp relaterade till dagens handling. Självklart gjorde jag inte detta. Även om vi stannade i häktet i mer än en och en halv timme så släpptes vi äntligen.”

Polisen stoppar demonstranter i början på oktober. Foto från Popular Fronts hemsida.

I augusti arresterades tre journalister som bevakade en demonstration mot ökat kvinnovåld i Azerbajdzjan. Även de blev tillsagda att radera allt sitt material från demonstrationen. Aktivisterna som blev arresterade den gången har vittnat om hur polisen trakasserat dem både verbalt och fysiskt, bland annat genom att kalla dem för ”horor” och för att ha ”slått dem mot en vägg”.

På kvinnodagen den 8 mars 2021 cirkulerade filmer i sociala medier på hur polisen förde bort demonstranter från gatorna.

Historierna är liknande de från december. Polisen anklagade demonstraterna för ett brott mot coronarestriktionerna, och liksom i fallet med demonstranterna från december har personerna blivit ivägkörda långt utanför Baku.

Detta är också något som Rustam Ismayilbelis pappa skriver om.

Ett antal timslånga arresteringar skedde under det senaste ett och halvt året. Under denna period så var jag tvungen att köra över 100 kilometer bort, två gånger, för att hämta min son från ödsliga platser i Bakus utkanter. Polismyndigheten kallar sådana bortkörningar från stadskärnan för att ”distansera en person från platsen för händelsen”.

I och med Rustam är borta från universitetsstudierna i över en månad så kommer han nekas rätten att delta vid examineringen i januari.

Hjälp oss skriva mer om Coronavirus!

Coronapandemin har fört ut oss alla till en outforskad del av kartan och skapat stora utmaningar för demokratin. Vi fokuserar på att berätta om detta.

Stöd oss genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli medlem för fortsatt bevakning av pandemins effekter på demokratin.