Analys om Coronavirus, Demokrati

Så drabbar viruset utbildningen för världens barn

Brit Stakston tittar närmare på två aktuella rapporter från OECD och Human Right Watch som visar hur allvarligt coronapandemin slagit mot utbildningsväsendet runt om i världen.

Av Brit Stakston 25 september, 2020

De post-pandemiska effekterna av coronoviruset på samhället börjar nu synliggöra allt fler ojämlikheter inom sektor efter sektor. Vi har tidigare rapporterat om effekter på barnhälsovården och hur demokratin tvingats in i en dvala i många länder när val skjutits upp.

I två aktuella rapporter, en från den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD och en från Human Rights Watch med fokus på Afrika, varnas det nu för hur krisen ökar klyftan mellan rika och fattiga när skolor varit stängda under långa perioder.

I Human Rights Watch rapport har man intervjuat 57 studenter, föräldrar, lärare och utbildningsansvariga i Burkina Faso, Kamerun, Demokratiska republiken Kongo, Kenya, Madagaskar, Marocko, Nigeria, Sydafrika och Zambia för att beskriva effekterna av pandemin på barns utbildning.

Redan i pandemins början fick ländernas “lockdown”, karantänregler och stängda skolor ojämlikheten att öka inom olika utbildningssystem.

De från missgynnade bakgrunder blev helt utestängda när skolor stängde.

Tillgången till verktyg för att kunna bedriva utbildning hemifrån ställer inte bara krav på bredband och egen dator. Det behövs också stödjande miljöer för att kunna fokusera på inlärning.

OECD:s rapport analyserar de 46 OECD-länderna. Där beskriver man det som att ”förlust av lärande leder till förlust av färdigheter, och människors färdigheter är tätt sammanlänkade med deras produktivitet”. Även de varnar för att effekterna av skolstängningarna riskerar att långsiktigt bidra till att klyftan mellan rika och fattiga ökar globalt.

Skolorna i OECD-länderna var stängda i genomsnitt under tio veckor vilket innebär att eleverna tappat en tredjedel av ett års undervisning. Samtliga effekter av detta kommer att bli allt tydligare med tiden.

Och trots att många skolor nu återigen öppnat och återgått till så gott som vanlig verksamhet, kommer de flesta länder och utbildningsväsendet fortsatt påverkas av pandemins ekonomiska effekter.

OECD menar i rapporten att den globala ekonomiska tillväxten riskerar att krympa med 1,5 procent under de kommande hundra åren till följd av skolstängningarna under pandemin.

Det finns också en stor oro för att utbildningsväsendet generellt kommer att drabbas av intäktsbortfall eftersom de kan komma att prioriteras bort när en stor del av offentliga medel riktas mer mot hälsa och social välfärd än utbildning i staters postpandemiska budgetar.

Fler faktorer som riskerar att dränera utbildningsväsendets finansiering är att de privata intäkterna av skolväsendet som sker genom donationer även de påverkas av en försvagad ekonomi och arbetslöshet.

Dessutom påverkas många länder av ett intäktstapp när studentrörligheten bland utländska studenter som betalar högre avgifter minskar. Det riskerar också att påverka innovation och avancerad forskning inom en rad områden när talangutbyten upphör på detta sätt mellan länder.

Här betonar OECD också att detta är första gången som det finns en ekonomisk kris med låg sysselsättning där man inte kan söka tillflykt i högre studier utomlands för att utveckla sina färdigheter.

I OECD-rapporten lyfts också några av stödpaketen fram som införts i vissa länder för att stödja studenter och utbildningssystem för att klara av konsekvenserna av stängda skolor och universitet, men OECD menar att de införda åtgärdarna inte räcker.

Human Rights Watch rapport visar att skolstängningarna i Afrika orsakade av pandemin förvärrade tidigare existerande ojämlikheter. De barn som redan var utsatta för störst risk att uteslutas från utbildning drabbades mest under lockdowns.

Många barn över hela kontinenten fick ingen utbildning alls efter att skolor stängdes i mars 2020. De skickades hem utan instruktioner, löpande feedback eller någon interaktion alls med sina lärare. De som försökte studera upplevde att de studerade färre ämnen eller arbetade med mindre avancerat innehåll på distans.

Det är heller inte bara elever som haft svårigheter med en fungerande studiemiljö. Problem med möjligheterna till bredbandsuppkoppling kan även gälla lärarna. En av de intervjuade från en skola i Marocko, som trots allt erbjöd någon form av onlineundervisning berättar om att ”ibland hör vi inte av en lärare under hela dagen, sedan dyker han upp klockan 18 och berättar att han inte haft tillräckligt med internetkredit.”

I intervjuer med elever framkommer också hur den mentala hälsan påverkas av skolstängningarna. Många elever upplever stress, ångest, isolering och depression, vilket de menar är kopplat till bristen på kontakt med sin skola.

Trots att skolan är stängd tvingas många föräldrar fortsätta betala för skolavgifter. Många oroar sig för att om de inte betalar får deras barn inte tillgång till undervisning när skolorna öppnar igen.

Men själva är de ofta också utan försörjning på grund av pandemin.

Rapporten visar också att flickor är extra drabbade, dels för att de ibland när det erbjuds hemundervisning inte vågar göra hembesök hos manliga lärare dels för att de förväntas ta hand om familj och yngre syskon istället för att studera när de väl är hemma på dagarna.

Oro finns också för ökat antal sexuella övergrepp och även barnäktenskap i vissa regioner som en effekt av skolstängningarna. I rapporten nämns länder som Malawi, Sydsudan och Tanzania där man av erfarenhet vet att finns ett starkt samband mellan att flickor lämnar skolor och tvingas in i äktenskap.

En utbildningsansvarig i norra Kivu, Kongo, uttryckte också oro för att barn som inte har en skola att gå till löper en ökad risk att rekryteras av väpnade grupper som verkar i olika områden.

I många länder över hela världen har också den digitala klyftan skapat djupa orättvisor för elever.

I flera av länderna på den afrikanska kontinenten som studerats har bristen på tillgång till radio, tv, datorer, internet och i vissa fall elektricitet lett till att studenter inte kunnat delta i fjärrundervisning även om den erbjudits.

Digitala lärplattformar är inte heller möjliga att använda sig av när varken elever eller föräldrar har fungerande smartmobiler.

I många familjer har också förlorade inkomster lett till att föräldrarna inte längre har råd att köpa tillräckligt med internettillgång för sina barns undervisning.

Skolstängningarna har också ytterligare visat på behoven av digital litteracitet och kunskap om medie- och informationskunnighet hos såväl elever som lärare som ofta famlat inför nya plattformar i undervisningen.

Barn som bor på landsbygden har än mindre möjligheter och resurser för att anpassa och genomföra åtgärder som behövs för att fortsätta sin utbildning under skolstängningar. Det handlar dels om tillgång till internet men också deras möjlighet att vara flexibla i att flytta sin skolkalender som är anpassad efter säsongens skördar. En lärare i Burkina Faso uttrycker i rapporten oro för att om skolstängningarna kompenseras av ändrade tider kommer det att hindra barn från att delta om det krockar med odlings- eller skördeperioder inom jordbruk.

Extra hårt slår också skolstängningar mot funktionshindrade barn och de som lever i extrem fattigdom.

Bland de rekommendationer som avslutar Human Rights rapport ber man länders regeringar att vara ”över-inkluderande” i åtgärder för att få elever att återvända till skolor. Insatser bör riktas mot alla barn även de som uteslutits från utbildning på grund av andra orsaker före pandemin. En stor oro finns för många skolavhopp i kölvattnet på pandemin.

Organisationen menar att det kommer krävas särskilda insatser mot till exempel barn med funktionsnedsättning, barn som lever i fattigdom, flyktingbarn eller de som arbetar, bor på landsbygden och särskilt åt flickor inom dessa grupper.

Även hos Human Rights Watch slutsatser märks en stor oro för att kommande skolbudgetar även i Afrika kan komma att skäras ner.

OECD-rapporten avslutas med att påminna om de globala hållbarhetsmålen och utbildningsmålen. Vikten av att säkerställa att alla ungdomar har möjlighet att lyckas i skolan där man kan utveckla sina kunskaper, färdigheter, attityder och värderingar som gör det möjligt att bidra till samhället.

Utbildning är en mänsklig rättighet men det är långt kvar till att nå de globala målen. Fortfarande beräknas 774 miljoner människor i världen inte kunna skriva och läsa, varav två tredjedelar är kvinnor.

Kunskap om hur inkluderande utbildning är nyckeln till utveckling finns sedan många år. Efter pandemins mest akuta smittoläge får inte det slarvas bort av rädsla för nästa pandemi och ökade resurser till hälsoområdet. Ungas utbildning måste fortsätta att prioriteras på såväl den afrikanska kontinenten som bland OECD-länderna.

Lästips:

De båda rapporterna från OECD (The impact of Covid-19 on Education) och Human Rights Watch (Impact of Covid-19 on Children’s Education in Africa).

Foto: Russell Watkins/Department for International Development.

Av Brit Stakston