Omvärlden vet att Afghanistan inte är en plats för kvinnor som vill leva i frihet. Det skrevs mest om männen som utvisas men bland de utvisade finns också barnfamiljer, kvinnor och flickor. I veckans dagbok skriver Mohammad om en av dem.
Av Mohammad 5 maj, 2021
För en tid sedan fick jag höra om en av de utvisade flickorna som inte har det bra i Ghazni provinsen.
Hon var fem år när hon kom med sin pappa till Gotland, började skolan och fick kompisar.
Hennes svenska familj har skrivit ner hennes historia och det var så jag fick höra talas om den. Under tre år bodde den 11-åriga tjejen i Burgsvik på södra Gotland.
Där fick hon smeknamnet Guldkråkan av sin vän Eva Hållsten på Faludden.
2017 hade Guldkråkan och hennes pappa fått första avslaget, i slutet av året det andra avslaget och sedan det sista. Migrationsverket trodde inte på pappans historia, ändå var han fysiskt skadad efter överfallet från talibanerna – som gjorde att de flydde.
Guldkråkan vill inte åka men kunde inte annat än att följa med sin pappa.
Med en hustru i Iran som var där med de andra barnen, tvingade Guldkråkans pappa att acceptera att Migrationsverket utvisade honom och Guldkråkan.
De återvände till Kabul och Ghazni (Ghazni är en provins där talibanerna har stort inflytande). Från Sverige hjälpte flera pappan att köpa hus och starta en affär. Familjen kom från Iran till dem.
Guldkråkan längtade tillbaka till Sverige, grät på nätterna.
Men på hösten 2018 gick talibanerna in i staden, vilket ledde till att minst 150 soldater och omkring hundra civila dödades. Familjen tvingades fly från sitt hus upp i bergen i Daikundi, där de bodde i en grotta en tid. Flera i familjen blev sjuka och fick ta sig till sjukhus.
Under hela den här perioden, ja alltid, nu också, försörjde Eva dem och skickade pengar för deras överlevnad.
Tillslut sommaren 2019 kunde de återvända till Ghazni.
- OM DAGBOKEN
- Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul. (Läs tidigare veckors inlägg här.)
Guldkråkan hade också en bror som tog sig till Sverige. Han har ett permanent uppehållstillstånd på tre och ett halvt år. Men Migrationsverket utreder nu om han fått det på rätt sätt.
Kommer de fram till att så inte är fallet kan inte familjen återförenas i Sverige. Just nu går Guldkråkan och lär sig både persiska och engelska i skolan. När det är möjligt att ta sig till skolan vill säga. Under långa perioder så var skolorna stängda på grund av talibanerna och krig.
För tillfället kan inte pappan jobba i sin affär. Samma situation gäller för många i Ghazni och det är många som råkat värre ut och inte överlevt. Det kommer ut en del nyheter från Ghazni om situationen.
I veckan ringde Guldkråkan Eva och berättade att huset blivit beskjutet och att de behöver fly igen.
Talibanerna flyttar fram sina positioner. De placerar ut bomber och letar reda på personer som tänker andra tankar.
Oron på skolorna är stor nu inför att de utländska trupperna ska lämna. En del tror att skolorna kommer att sprängas. Alla tror att det nu blir värre. När beskedet kom att trupperna ska lämna så utfördes flera attacker i landet. I Logar nära Kabul skadades 90 personer och 30 dog.
Om det inte skrivs ett fredsavtal mellan talibanerna och regeringen så kommer framtiden att bli tuff.
Många kommer att förlora sina familjemedlemmar. Det som först kommer att angripas är det som många värdesätter högst som utbildning.
Sedan kommer de dödas som deras Gud kräver ska dödas. Ibland frågar jag mig hur en fred med denna rörelse skulle se ut?
**
Jag som skriver denna dagbok heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok. Läs tidigare inlägg här.
I över ett år har Mohammad fört dagbok på Blankspot om hur han som utvisad försöker återanpassa sig till livet i Afghanistan. Nyligen belönades dagboken med Sveriges Tidskrifters pris “Årets grepp“.
