Mohammad har fått spillvirke från hus som rivs vilket gör att han kan elda. Men huset han bor i riskerar snart att rivas och han måste söka sig ett nytt boende.
Av Mohammad 24 mars, 2022
Runt omkring där jag bor nu i Istanbul har man börjat riva äldre hus och villor för att bygga nya moderna lägenheter istället. Det går fort och arbetet närmar sig huset där jag bor.
De flesta hus här byggdes för flera hundra år sedan och ägarna saknar papper på att de äger marken och husen. Det som då sker är att de boende får ett papper där det står att huset ska rivas och att alla måste flytta.
- OM DAGBOKEN
- Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok. (Läs tidigare veckors inlägg här.)
Husen här har byggt av människorna själva för hand i vad som då var en skog. Med tiden har man byggt till och staden Istanbul har växt. Priserna på bostäder slår rekord och det är stora förtjänster för de som nu bygger och säljer bostadsrätter.
En nybyggd villa här kan kosta så mycket som 250 000 euro.
Även afghaner som inte är medborgare får i teorin köpa så flera personer med pengar som kan köpa sig ett liv i fred kommer att välja att bo här.
Sedan flera år tillbaka köper rika personer från Iran upp dyra lägenheter för att de hoppas få ett bättre liv här än i Iran. Med ett boende och jobb kan man sedan försöka skaffa medborgarskap. Deras barns framtid kommer då att utspela sig här. Jag förstår dem. Turkiet är ett betydligt bättre land när det gäller ens frihet.
Man kan tänka fritt på ett sätt som man inte kan i Afghanistan. Tankarna är öppna så är det inte under talibanerna.
När husen rivs så blir det en massa bråte, ved och skräp i området. Jag har med tiden lärt känna grannarna och de respekterar mig och bryr sig om mig.
En kall dag när jag satt nära min kamin och försökte elda så kom de för att titta till mig och se om jag hade något att elda med. De är också fattiga men de ordnade så att jag fick ta spillvirke från de rivna husen och använda i kaminen.
Så nu har jag gått fram och tillbaka med gamla trädörrar och annat. Jag eldar ved tillsammans med stenkol. Vädret är fortfarande kallt och det snöar ofta. Tack vara den nya veden så kan jag nu få det varmt inomhus. Fukten försvinner, men jag måste börja söka efter ett nytt boende även om jag nu har ved för vintern som är kvar.
På kvällarna stirrar jag in i elden och tänker på olika människor. När du själv frusit så vill du hjälpa andra som fryser. Om jag hade varit sur mot grannarna eller inte hälsat på dem så hade de inte kommit till mig med idén om veden. Tack vare att jag varit snäll har jag fått hjälp.
En gång i Sverige var jag med på SVT och pratade om att jag var tvungen att flytta då en familj hörde vad jag sa och bestämde sig för att hitta mig och hjälpa mig. Jag fick ett boende i en månad av dem. Det gjorde att jag kunde stanna kvar i staden där jag gick i skola och skriva klart vårens prov.
Men efter en månad fick jag stanna så länge jag ville. Gert och Marianne hette de som visade mig vad solidaritet är. De visade mig att om man är snäll så händer det bra saker.
**
I över ett år har Mohammad fört dagbok på Blankspot om hur han som utvisad försökte återanpassa sig till livet i Afghanistan och sedan om livet på flykt undan talibanerna. Nyligen belönades dagboken med Sveriges Tidskrifters pris ”Årets grepp”. För att inte missa nästa vecka så skriv upp dig för Blankspots nyhetsbrev.
