Kölden biter och ingen har råd att köra elkaminen. Det skriver Mohammad i veckans dagbok från Istanbul.
Av Mohammad 7 mars, 2022
Den här veckan ska jag berätta lite om hur jag bor. På grund av allt blivit otroligt mycket dyrare så kan jag inte längre använda elkaminen som jag köpte inför den här vintern. Detta är den värsta vintern och det kallaste hemmet jag haft i hela mitt liv. Det är sämre än i Afghanistan och ja så klart sämre än i Sverige eller Frankrike. Det enda som kan mäta sig med kölden i detta hem är situationen under Paris broar.
Men vad tjänar det till att klaga?
- OM DAGBOKEN
- Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok. (Läs tidigare veckors inlägg här.)
Alla mina blöta kläder blir inte torra av det. Men de torkar inte heller i mitt rum då det både är kallt och fuktigt på samma gång. Rått.
Det finns en kamin som man kan elda med ved också men den står i matsalen och har ingen förbindelse med mitt rum. Det är så blött så om jag låter ett papper ligga framme så blir det lika blött som om det hade legat i vatten. Utanför faller snön.
Jag brukar inte klaga, det vet ni som läser dagboken. Men jag vill berätta om detta väder.
Jag vet inte om det stämmer eller inte att man lätt bli sjuk om man är blöt när det är kallt. Men det känns som om jag snart blir sjuk av detta väder. Jag låter nu dörren till mitt rum vara öppen och de andra killarna eldar i kaminen men det hjälper inte.
Varje dag är en dag närmare våren och då kommer det att töa.
Mina tankar handlar som alltid om olika vägar att komma vidare på. Ni känner till min flykt och mina försök, en stor sak har hänt och det är att för någon vecka sedan lyckades en kille ta sig till Italien. Jag har ju en gång blivit lurat på mina pengar av en smugglare som lovade att ta mig till just Italien för en tid sedan. Men nu verkar det alternativet lockande igen.
Det är dock en riskfylld väg. Det finns en risk för att man drunknar på havet men jag vill inte heller bli tagen av den grekiska kustbevakningen. Vänner till mig har tagits till fånga långt ute till havs och hamnat i förvar.
Jag har skrivit förut om Rohullah och Naim som blev utvisad av grekiska poliser till Turkiet nära gränsen. Nu väntar Naim på sin tur att ta sig via båt till Italien medan Rohulla ville ta sig till Bulgarien. I veckan fick jag veta att Rohulla nu är tagen och satt i förvar. Vi vet nu inte om han släpps ut eller om han utvisas till Afghanistan.
Våren innebär möjligheter. Men skräcken för att hamna i förvar finns där om jag skulle börja röra på mig. Så fort en polis ser någon med afghanskt utseende så blir det kontroll av id-handlingar. Jag har hittills klarat mig genom att visa upp mitt visum.
**
I över ett år har Mohammad fört dagbok på Blankspot om hur han som utvisad försökte återanpassa sig till livet i Afghanistan och sedan om livet på flykt undan talibanerna. Nyligen belönades dagboken med Sveriges Tidskrifters pris ”Årets grepp”. För att inte missa nästa vecka så skriv upp dig för Blankspots nyhetsbrev.
