Analys om Demokrati, Verkliga Sverige

Brit Stakston: Tankar om nätaktivism som politisk kraft

Brit Stakston samtalade i veckan om partiledarnas nätstrategier under Expressens digitala event "Fem dagar om framtiden".

Av Brit Stakston 9 september, 2021

I Expressens serie ”Fem dagar om framtiden” så intervjuade Fredrik Lennander Brit Stakston om partiledarnas nätstrategier under temat kulturkrig & demokrati. I serien intervjuas Sveriges ledande politiker och samhällsdebattörer. Här finns intervjun i sin helhet och nedan följer några av tankarna.

1 Nätaktivism är inget nytt

Begreppet ”Nätaktivism” innebär att man använder sig av nätet och dess olika verktyg såsom mobiler och sociala medier för att öka medvetenheten om olika frågor som man vill förändra. Demokratin i Sverige har i stor utsträckning formats på just detta sätt av människor som går samman för att ställa krav på ett bättre samhälle. Genom nätet får man bara fler redskap där man kan nå ut brett och snabbt särskilt om man är relevant och vältajmad.

Det är en styrka att snabbt kunna samla in underskrifter, nå ut brett genom olika hashstaggar, kunna crowdfunda till sin kampanj och genom bloggar, nyhetsbrev och egna mediekanaler kunna engagera och mobilisera fler.

Nätaktivism möjliggör att göra åsikter mainstream och sprida sina idéer.

Tillgång till nätet är en sak – men ur ett demokratiperspektiv behövs också grundläggande digitala kunskaper för att förstå hur digital aktivism går till.

2 Journalistiken och politiken måste göra sin läxa

Journalistiken har ett stort ansvar för att inte utan att göra sitt hantverk ordentligt och inte plocka upp alla olika digitala fenomen som vore de genuina och spontana gräsrotsföreteelser. Nätet möjliggör att få mediers uppmärksamhet på ett sätt som man inom journalistiken behöver vara vaksam inför.

Som alltid behöver läsarna förstå mer av vilka som ligger bakom ett utspel och varför. Traditionella medier blir annars lätt bryggor för att förstärka och föra vidare extrema åsikter som genom dem blir mainstream.

De folkvalda får dock se upp med att mer bry sig om sin synlighet i digitala flöden, eller till exempel memekonton som nämns i intervjun, än att på djupet vilja engagera fler människor långsiktigt.

En del av nätaktivismen blir ur ett partipolitiskt perspektiv mest en prioriterad PR- och distributionskanal. Alternativ en arena där man plötsligt om frågan är rätt tvärvänder i frågor för att tillfredsställa opinionen. Risken med detta är ju att politiskt förändringsarbete därmed blir en fråga om vem som skriker högst och mest. Långsiktigt är inte det vad demokratin behöver mest.

Det finns en stor klyfta mellans nutidens snabba digitala krav på svar och demokratins trögrörliga men viktiga beslutsprocess.

Det finns en ganska väldokumenterad och oroande bild av vad som sker i en tid med det nya ekosystem av medier som finns i kombination med politiska rörelser och politiker som vet hur man kan bemästra den nya tidens medielogik. Den osunda överbevakningen av USA:s politik genom att följa Trumps tweets är ett tydligt exempel på nya företeelser som långsiktigt mer kan urholka allmänhetens förtroende för politiker än vitalisera politiskt engagemang. Allt fler av nutidens politiker väljer en väg där man också flirtar med nätaktivismen genom pajkastning och lögner som utspel i sociala medier i vissheten om att det är en så enkel väg att gå för att få uppmärksamhet. I det perspektivet blir digitaliseringen och medieutvecklingen något som mer kan bidra till att demokratin blir mer sjuk än vitaliserad.

Samtidigt som det nya otvetydigt är så att det nya medielandskapet ger möjligheter för fler att enkelt göra sina röster hörda vilket är av stort demokratiskt värde. Ju fler som deltar desto mer vital demokrati.

3 Nätaktivismen bygger även långsiktigt engagemang

Nätaktvism kritiseras ofta för att vara just kortvarigt. Men av de miljontals unga över hela världen som under året deltagit i demonstrationer för att uppmärksamma klimatfrågan eller Black Lives Matter har alla skolats i praktisk demokratitillämpning som kan vara betydelsefull.

Alla kommer inte att engagera sig bortom ett gillaklick men för vissa kommer det säkert leda till ett livslångt engagemang. Att vara en del av något där de egna handlingarna blir en del av det man gemensamt skapar ett minne för livet av engagemang, påverkan och samhörighet. Känslan kan också förstärkas och behållas via nätet.

Dessutom är det viktigt att delta i politisk handling under de unga formativa åren. Det kan vara helt avgörande för fortsatt intresse att gå med i politiska rörelser. Enligt utvecklingspsykologer i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om ungas politiska engagemang såg man att det är fram till 16 års ålder som det politiska intresset formas, liksom ointresset, efter det ändrar man sig i liten utsträckning.

Förändringsarbete bygger på månsidighet inklusive digitala strategier för att bli verkningsfullt men den digitala närvaron ersätter inte offline-engagemanget eller bildandet av bestående organisatiorn.

Digitala delningar räcker inte långt i sig.

Politiskt påverkansarbete tar tid och bygger på uthållighet, nätverkande och en inkluderande varaktighet och struktur i för att förändra de frågor man driver.

Förhoppningen är att det genom nätaktivism uppstår fler nya organisationer, fler som vill engagera sig partipolitiskt och att det även revitaliserar de äldre etablerade organisationerna. Det krävs nya strategier för att åstadkomma verklig förändring och fler behöver inkluderas för att utveckla demokratin.

Foto: Mireille Ngosso, Black Lives Matter-demonstration i Österrike.

Av Brit Stakston