Antalet yttranden från Säkerhetspolisen i migrations- och demokratiärenden har de senaste åren ökat. Rasmus Canbäck skriver i veckans krönika om vad bristen på insyn i Säpos yttranden innebär för demokratin.
Av Rasmus Canbäck 6 mars, 2024
”Säpo har yttrat sig i ärendet…”. Konstaterandet är ofta kort och koncist. Det sägs inte så mycket mer i myndigheternas beslutsunderlag, men slutsatsen vilar på yttrandet. En person eller organisation som fått ett beslut där Säpo ”yttrat” sig kan bara förvänta sig en sak: att beslutet går emot dem.
Säpo dras in i migrations- och demokratiärenden när en myndighet upplever att det finns fog att tro att ett underliggande säkerhetshot mot Sverige finns med i bilden. Det är väl precis vad en säkerhetspolis ska göra: identifiera hot mot rikets säkerhet. Men den som vill försvara sig mot Säkerhetspolisens yttrande går bet: det är omöjligt att ta reda på vad man anklagas för.
Det här bekymrar givetvis inte den som har ”rent mjöl i påsen”, men definitionen av rent mjöl förändras i takt med ett föränderligt politiskt klimat. Geopolitiska händelser kan både förändra vilka hot som uppstår och synen på vad ett hot är.
Som journalist har jag de senaste åren bevakat demokratins ytterkanter och begränsningar. Det rör sig bland annat om möten med asylsökanden som både betraktas som politiska flyktingar och säkerhetshot samtidigt eller organisationer som anses bryta mot utstakade demokrativillkor.
För att vara mer konkret: det handlar om krigshärjade eller oppositionella kurder som ansökt om asyl i Sverige och organisationer med kopplingar till auktoritära regimer.
Båda områden har de senaste åren skärpts i takt med att två nya terrorlagstiftningar trätt i kraft (2020 och 2023). Införandet av de nya lagarna föregicks av en kritisk debatt. Den handlade framför allt om vad som upplevdes som otydlighet i vad samröre i en terrororganisation är, och inte så mycket om Säpos mandat.
Migrationen till Sverige har minskat och i dag råder en aktiv återvändadepolitik. Organisationer som tidigare fått statligt bistånd har blivit av med finansiering för att de anses bryta mot demokrativillkoren.
Jag värderar inte besluten i sig, men allt oftare har meningen som jag inledde texten med dykt upp i myndighetsbesluten. Det har väckt frågor om vad Säpo hittat.
Det är när jag som journalist försöker begära ut Säpos yttranden som det börjar bli klurigt. Här får jag samma svar som de asylsökanden eller organisationerna: att yttranden är säkerhetsklassificerade och inte kan delges.
För den som får ett Säpoyttrande i sitt ärende skapas en prekär situation. I migrationsärenden anses ett yttrande vara så pass tungt att det avgör en individs asylstatus. För en organisation så vilar den ansvariga myndighetens beslut på yttrandet. Det är trots att varken asylsökanden eller organisationer givits en transparent möjlighet att försvara sig mot innehållet i det.
Förfarandet går att jämföra med den ganska utnötta liknelsen med Franz Kafkas bok Processen. Huvudpersonen Josef K kallas till domstolen i tid och otid utan att få reda på anklagelserna. Slutligen kommer domen och Josef K får ta konsekvensen.
**
**
Enligt samhällsdebattören Kurdo Baksi rör det sig hittills om fler än 40 Säpoärenden för asylsökande kurder som verkar ha antingen formella kopplingar till eller sympatier med PKK, YPG eller YPJ. Vissa av dem verkar anklagas för att vara ett säkerhetshot baserat på att de varit politiskt aktiva i det socialdemokratiska partiet HDP i Turkiet (tredje största partiet i parlamentet) – som saknar en väpnad gren överhuvudtaget. Kurdo Baksis siffra ökar hela tiden.
Vad gäller organisationer är det senaste fallet den rysk-ortodoxa kyrkan i Sveriges kopplingar till Ryssland. Här har Säpo yttrat sig. I beslutet konstaterar Myndigheten för stöd till trossamfund att Säpos yttrande är en tung faktor till att frånta kyrkan dess bidrag.
Kritiken handlar i grunden inte om Säpo inblandning eller besluten i sig. Det verkar till exempel finnas goda skäl att hävda att rysk-ortodoxa kyrkan samarbetar med ryska underrättelsetjänsten.
Kärnfrågan är att Säpos yttranden kan användas av myndigheter för att fatta obekväma beslut utan att ge personer eller organisationer möjlighet att försvara sig. Säpo gör säkerligen ett gediget underrättelsearbete i de allra flesta fall, men när myndighetsbeslut fattas på icke-transparenta grunder uppstår ett demokratiproblem. Vad gör att just Säpos yttranden undantas möjlighet till kritik?
**
SKRIV UPP DIG PÅ BLANKSPOTS NYHETSBREV HÄR.
**
Trots att yttranden är säkerhetsklassificerade till den grad att ingen förutom ett mycket begränsat antal inblandade kan ta del av dem, så läcker information ut ibland. Med andra ord så har vi journalister som granskar ärenden fått viss insyn i Säpos bedömningar.
Ett exempel är en numera utvisad kurd som kallades till ett frivilligt förhör till Säpo för cirka fyra år sedan. Protokollet skickades av misstag som en av handlingarna till den förhörda. I det framgår att Säpo blandar ihop olika kurdiska organisationer. Förmodligen är förhörsledaren ute efter att koppla personen till PKK, men för en journalistisk lekman som mig framstår förhöret som relativt spekulativt. Senare kom ett säkerhetsklassificerat yttrande.
En annan person, Znar Bozkurt (numera Carlsson), som sensommaren 2022 höll på att utvisas till Turkiet (det stoppades efter att turkiska medier utan redovisade bevis pekat ut honom som PKK-kollaboratör), menar att han också blev kallad till Säpoförhör. Här ska förhörsledaren ha visat en bild på honom där det fanns en PKK-flagga i bakgrunden vid en manifestation och undrat hur han ställde sig till flaggan. Det här ska, enligt Znar Bozkurt, varit huvudargumentet till anklagelser om PKK-kopplingar. Vad som går att konstatera, genom gedigen dokumentation, är att han var aktiv i HDP. I dag bor han med sin make och två katter i Borås, och får leva med konsekvenserna av Säpos yttrande. Han vet fortfarande inte vad som står i det.
I egenskap av journalist deltog jag vid ett seminarium i riksdagen i maj 2022 där personer med uppenbara PKK-sympatier pratade. Företrädare från fem riksdagspartier var närvarande. Jag utgår från att vare sig jag eller riksdagsledamöterna klassificerats som ett säkerhetshot trots att vi befann oss i samma rum som den föredragande.
Ett tredje exempel är ett förundersökningsprotokoll om den person som dömdes till fyra år och sex månader fängelse i fjol för att ha drivit in pengar i PKK:s namn. I och med det blev ett brottsmål så är all Säpos bevisföring redovisad i ett offentligt protokoll.
Jag upprepar igen. Det är inte min roll att motsätta mig domen, och jag insinuerar inte heller att den är felaktig.
Däremot verkar Säpo återigen stundtals blanda ihop HDP och PKK. Till exempel används bilder på HDP-material och kurdiska symboler i allmänhet som bevisföring för att hävda att personen är kopplad till PKK (regelrätta PKK-flaggor förekommer också). Under ett förhör med den åtalade vet inte heller förhörsledaren skillnaden på HDP och PKK. Vid ett annat stycke så hävdade förhörsledarna att den svensk-kurdiska intresseorganisationen NCDK var terroriststämplad. När jag hörde av mig till Säpos pressjour så tillbakavisade de att så var fallet.
Förmodligen hade inte just den här bevisföringen en bärande tyngd i utfallet av domen. Jag nämner det bara för att illustrera hur terminologi i Säposammanhang verkar blandas samman.
Vad gäller organisationer så fattades nyligen ett beslut om att kräva tillbaka bidrag som var utbetalt till Kvinnor för fred. Denna gång hade dock inte Säpo yttrat sig. Däremot hade Jämställdhetsmyndigheten tagit in ett företag vars grundare har bakgrund hos Säpo. I deras utredning stärks visserligen bilden av att Kvinnor för fred tydligt sympatiserar med den ryska invasionen av Ukraina, men även här förekommer en del märkliga formuleringar.
Till exempel beskriver utredarna en ”pro-rysk” person enligt följande: ”[…] de förmedlar ett narrativ som ligger i linje med Kremls narrativ, vilket ifrågasätter USA och Nato samt kritiserar Sveriges försvarspolitik”.
Formuleringen måste ses som ganska generell. Innan 2022 så var trots allt över hälften av Sveriges befolkning emot Natomedlemskap och vem har inte kritiserat USA? I dag har antalet Natomotståndare krympt till cirka en fjärdedel.
Utredarna pekade också ut tidningen Flammans satirteckningskampanj i fjol som otillbörlig påverkan från Ryssland. Den återpublicerades i cirka 15 olika medier i flera länder.
När jag frågade Jämställdhetsmyndigheten om utredningen så menade de att beslutet blivit taget på grunder som de redan känt till sedan tidigare och att formuleringarna fick stå för utredarna. Utredningen, gjord av före detta Säpopersonal, kostade 100 000 kronor.
Ännu en gång. Jag motsätter mig inte myndighetsbesluten i sak. Det verkar finnas fog för flera av dem. Det måste också betraktas som en av Säpos uppgifter att bistå myndigheter med yttranden.
Däremot intresserar jag mig för de principiella frågorna: Hur väl rimmar Säpos icke-transparenta yttranden med demokratins principer, och har Säpo alltid rätt?
Det här är frågor som den som har ”rent mjöl i påsen” inte behöver bekymra sig för. Med det sagt, de flesta måste ändå vara överens om att rent-mjöl-i-påsen-devisen är ett besynnerligt sätt att driva en rättsstat på. Särskilt som att definitionen av rent mjöl ständigt är i förändring.
Toppbild: En anonym person framför Säkerhetspolisens logotyp.
Vill du dela med dig av dina erfarenheter på ämnet eller tipsa reportern? Mejla till rasmus@blankspot.se
Följ Blankspot genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev här. Du kan också få uppdateringar i realtid genom att gå med i skribentens WhatsApp-grupp.
