Idé & Analys om Demokrati
En jag-valrörelse går äntligen i mål
Valrörelsen har haft sina huvudpersoner och sin ständigt uppdaterade resultattavla. Idag är det väljarnas röster som blir den enda siffran som verkligen avgör och som sedan förvandlas till mandat.
Av Brit Stakston 13 september, 2026
Dags för Sverige att säga sitt.
Valrörelsen har till stor del präglats av pajkastning, mängder av valfläsk och ständiga detaljfrågor om regeringsbildningen som till delar överskuggat såväl sakpolitik som visioner.
Vi har också fått känna partiledarna bättre än någonsin. Det talas om ett plånboksval men det är lika mycket en JAG-valrörelsen som kretsat mer kring partiledarna som personer än kring skarpa sakpolitiska frågor. De har åkt taxi, svarat på fördomar, debatterat, suttit i ändlöst långa intervjuer och turnerat bland samtalspoddar samt bjudit in oss i sina liv.
Det personliga är förstås långt ifrån nytt i politiken. Palme, Bildt, Persson och Reinfeldt var absolut också personer som bar sina partier framåt. Det som däremot har förändrats är hur distributionssystemet runt dagens kandidater ser ut.
I dagens medielogik är det tydligt att det behövs ett ansikte för att det ska fungera som bäst. Från de klassiska debatterna till Tiktokflödet, politikernas egna kanaler och mediebevakningen. Vi följer de politiska utspelen i realtid och politikern själv följer publikens respons.
Politik har förvandlats till en nutida variant av en gladiatorarena med en ständigt uppdaterad resultattavla. Det handlar om räckvidd, visningar, följare, delningar, kommentarer och en flod av opinionsmätningar. Direkt efter debatterna får vi veta vem som vann och vem som fick högst förtroende. Ett klipp som får stor spridning blir en nyhet i sig och statsvetare och andra experter förbluffas över hur allt kan vända på 10 dagar.
Allra tydligast blev det digitala bruset i spinnet om opinionsmätningarna och sannolikheten för att Liberalerna skulle klara 4-procentsspärren.
Sedan kom Åkessons utspel om att SD-väljarna inte skulle stödrösta på dem om de inte nådde 3,5 procent, senast tio dagar före valet. I så fall menade han att de blågula väljarna borde lägga sin röst på ett annat parti i högerblocket. Värt att notera är att Liberalerna är avgörande för Tidöpartiernas möjlighet att få majoritet.
I Åkessons spinn blev opinionssiffran mer än en dagsaktuell temperaturmätare. Han gav med andra ord siffran en direkt politisk funktion. Om L låg under 3,5 procent skulle väljarna tänka annorlunda om sin röst. Då påverkar mätningen inte bara bilden av läget utan också hur väljare ska agera.
När nu Liberalernas siffror vänt i flera mätningar är det som om resultattavlan gått från att visa matchresultaten till att bli en del av spelet.
Igår strax före midnatt gick jag förbi Liberalernas stödkorvsutdelning på Stureplan. I partystämningenn på plats delade Liberaler ut korv och Simona Mohamsson pratade med folk, mobilerna var framme och många ville fotograferas med henne. Runt vagnen samlades samtidigt profiler inom Liberalerna såsom Gulan Avci och Nina Larsson, men även personer från olika delar av partiets historia, bland andra Lars Leijonborg.
Simona Mohamsson på Stureplan under Liberalernas valspurt. Kamerorna riktas mot en person, men runt henne finns ett helt parti Foto: Brit Stakston
En perfekt final för Mohamssons spurt och en bra bild av den här valrörelsen. Kamerorna riktas mot en person men runt henne finns ett helt parti. Nyligen handlade rapporteringen om ett parti långt under spärren. Nu står hon mitt i strålkastarljuset när flera mätningar placerar L över fyra procent.
Det säger något om hur snabbt resultattavlan också förändrar berättelsen om politiken.
Partierna reagerar på siffrorna. Medierna bygger vidare på dem. Den som tror att ett parti är på väg över spärren kan bli mer benägen att rösta på det. Nya mätningar fångar sedan upp en opinion som redan hunnit påverkas av de tidigare händelserna. En ständig loop i contentfabriken.
Och exakt samma logik finns runt personerna.
Ett annat intressant exempel de senaste dagarna är hur Miljöpartiets Amanda Lind steg för steg blivit huvudpersonen. Partiet har sina två språkrör men plötsligt ställs frågor om var Daniel Helldén tagit vägen?
På partiets hemsida beskrivs språkrören som Miljöpartiets ”främsta företrädare med uppgiften att föra ut partiets politik” och med tillägget att ”Genom att ha två språkrör istället för en partiledare har Miljöpartiet alltid haft ett jämställt ledarskap.” Ett parti som kan sägas ha en ledarskapsmodell skapad för att göra motstånd mot personfixeringen.
De två språkrören gick in i valrörelsen tillsammans men började snabbt jämföras utifrån vem som hade högst förtroende, gjorde sig bäst i debatterna och vem som var bäst lämpad att skickas till slutdebatten. Medierna hakade på och skrev om det. Publiken reagerade på det. En ny opinionsundersökning visade att partiet backade.
Det är logiskt i det läget att partiet anpassar sig efter medielogiken och använder den person som når fram. En person blir lättare att känna igen, följa från debatt till debatt och berätta partiets politik genom.
Även detta blev en tydlig illustration av jag-valrörelsen. Medielogiken bygger vinnare och förlorare även i det parti som organiserat sitt ledarskap för att vara just två.
Och det är spännande med tanke på vad som sker idag när vallokalerna stänger. För politiken vi väljer är fortfarande kollektiv.
Spelplanen för det konkreta lagarbetet ritas upp av 349 ledamöter som idag ska väljas. Människor som inte tycker likadant i allt ska bilda majoriteter, förhandla om budgetar, sitta i utskott och nämnder, kompromissa och ha förmågan att ändra sig ibland.
Det är en helt annan demokratisk verkstad än gladiatorarenan där konflikten driver berättelsen framåt och någon alltid behöver vinna eller förlora.
Ändå har så mycket under valrörelsen fått oss att se politiken genom enskilda människor. Men bakom huvudpersonerna finns alla de människor som faktiskt bär upp politiken också mellan valen.
Till exempel hade partiernas egna digitala kanaler kunnat visa så mycket mer av det här. I stället har de ofta använts mer som influencerkonton som bygger personliga varumärken. En person bär räckvidd, igenkänning och engagemang och det är synd, för runt huvudpersonen finns hela laget. De som tar vid när valrörelsens strålkastare slocknar.
Men ikväll, efter klockan 20 förvandlas rösterna till mandat och lagarbetet kan börja.
Toppbild: Förtidsröstning vid Odenplan i Stockholm. Foto: Brit Stakston.
