Tar utnämningen av terrorforskaren Magnus Ranstorp i Sidas styrelse in svensk offentlighet i en ny epok där opinionsbildare får plats i myndigheterna som de kritiserar? Rasmus Canbäck spanar om framtidens myndighetsstyrelser och dilemman som liknande utnämningar kan medföra.
Av Rasmus Canbäck 27 februari, 2024
Innan jag sadlade om till att bli journalist arbetade jag som styrelsesamordnare för en av Sveriges största civilsamhällesorganisationer i nästan fem år. Min uppgift var bland annat att på styrelsemötena sitta mellan ordföranden och generalsekreteraren.
Jag viskade till ordföranden när tiden började ta slut för en punkt, hjälpte ledamöterna att förstå underlag och redogjorde diplomatiskt för sakfel när missförstånd uppstod i rummet.
Min uppgift inför generalsekreteraren var att hålla “styr” på dennes ledningsgrupp. Om en avdelningschef hade sju minuter att tala, så var det sju minuter som gällde. Ibland fick jag påminna generalsekreteraren om att ett glas vin väntade där hemma också.
Med hövlighet hade jag att hantera näringslivstoppar, föreningsdemokrater och före detta statsråd som bakom kulisserna ibland fnyste åt varandras åsikter. Men i styrelserummet var det ordföranden som skulle hålla dem enade. Varje person fick, i sann demokratisk anda, uttrycka sin ståndpunkt i känsliga frågor i tur och ordning.
När åsikterna var framförda tittade ordföranden på mig med frågan ”nå, vad landar vi i nu då?”.
Vid den tidpunkten skulle jag ha känt av om det inför mötet föreslagna beslutet speglade diskussionen. Om den inte gjorde det behövde jag snabbt komma med ett nytt förslag till beslut som mötet därefter marinerade i ytterligare en vända. Den som trots denna jämkningsprocess ogillade ett beslut, kunde mot slutet i så fall föra det till protokollet, men det var väldigt sällsynt.
Styrelsesveriges konsensuskultur har under decennier skapat denna konservativa miljö. Dess fördelar är att styrelsen står enig, vilket bidrar till att motverka interna strider. Den som kritiserar besluten offentligt anses bryta mot en sorts kutym och riskerar att med tiden få fiender i styrelsen.
Det var visserligen inte en myndighetsstyrelse som jag arbetade med, men från vad jag förstår skiljer sig inte möteskulturen avsevärt åt. Möjligen är den effektivare hos myndigheten.
I ljuset av detta innebär utnämningen av Magnus Ranstorp till Sidas styrelse något nytt.
**
**
Lika mycket som han är terrorexpert vid Försvarshögskolan har han blivit en av Sveriges mest tongivande opinionsbildare. Bland den mängd olika ämnen han valt att engagera sig i den senaste tiden finns Sidas bistånd till Palestina (…med efterföljande debatt om UNRWA som knappast gått någon obemärkt förbi…).
Länge har han dessutom varit bland de mest citerade experterna i media och han har flera år i följd placerats på topp tio-listan över de mest inflytelserika på Twitter – vilken är plattformen där offentligheten i stort sett samlas.
Kanske är det kombinationen av expert och debattsugen opinionsbildare som gör honom till en ofta använd röst av medier.
Samtidigt pågår det, mer eller mindre inför öppen ridå, en konflikt mellan Sida och Utrikesdepartementet. När biståndsminister Johan Forssell fått frågor om han håller med Sverigedemokraterna om att Sida ägnar sig åt ”myndighetsaktivism”, så har han svarat svepande. Det har förmodligen bäddat för frustration hos Sidas ledning som märker av det förändrade offentliga tonläget.
Flera tjänstemän på Sida har de senaste månaderna förekommit i medier för att påtala vad de menar är sakfel i debatten. Till exempel såg tjänstemännen och Johan Forssell olika på utredningen om hur mycket av Sidas bistånd som nått Hamas.
Enligt Johan Forssell har utnämningen av bland andra Magnus Ranstorp handlat om en ”nystart” för Sida.
– Styrelsen har varit liten tidigare och nu får vi in ny kompetens. Det handlar mer om att vi vill stärka upp. Tillsammans med den nya ledning Sida har, med ny generaldirektör och en ny styrelseordförande, så vill vi ge Sida en nystart, sade Johan Forssell till TT.
Frågan nu är vad som kommer ske när en så framstående opinionsbildare som upprepade gånger uttryckt kritik mot Sida blir invald i Sida:s styrelse. För även om Magnus Ranstorp är terrorexpert, måste han också betraktas som en opinionsbildare.
Kanske är det ett korrekt val av Johan Forssell att röra om i grytan i Sidas styrelse. Alla styrelser mår bra av att fräschas upp då och då. Däremot kommer Magnus Ranstorps kritik av Sida behöva flytta sig från offentligheten till styrelserummet.
**
SKRIV UPP DIG PÅ BLANKSPOTS NYHETSBREV HÄR.
**
Styrelsearbetet i statens myndigheter är strikt reglerat enligt bestämmelser och arbetsordningar. Ledamöter omfattas av en nästan fyrtio sidor handbok i vett och etikett som ska vägleda en i uppdraget. Delar av det begränsas av tystnadsplikt. En myndighetsstyrelse förväntas även arbeta strategiskt och stå kollektivt ansvariga inför regeringen för de beslut som fattas. Det ska ske utan att lägga sig i den operativa verksamheten som generaldirektören har förordnats att styra.
Allt det här känner givetvis både Johan Forssell och Magnus Ranstorp till, och den här texten handlar inte om att slå dem på näsan. Men frågan är vad som nu sker med Sida-kritiken i en sådan miljö?
Sida är en av de myndigheter som väcker mest känslor i debatten. Det beror delvis på att bistånd i grunden handlar om att göra saker ”bättre” för andra. Vad som ligger i ordet ”bättre” finns det olika åsikter om. Politiska förändringar ändrar synen på vad som kännetecknar ett gott bistånd. Det som är säkert är att ingen tycker att bistånd som göder terrorism är något eftersträvansvärt.
Magnus Ranstorp är, enligt Johan Forssell, invald för sin kompetens och meriter som en av Sveriges ledande terrorexperter. Å andra sidan så borde det rimligen finnas andra personer med en liknande bakgrund och som inte är lika debattsugna.
Om UD är oroliga för att Sidas bistånd går till terrorfinansiering så kommer möjligen utnämningen av en terrorexpert bidra till att frågan belyses mer i styrelserummet. Styrelseledamöternas insyn i den operativa verksamheten är visserligen begränsad, men två eller tre kritiska frågor vid ett styrelsemöte kan med det sagt ändå leda till att generaldirektören prioriterar att införa skärpningar. Magnus Ranstorp menar i intervjun för TT att transparens i biståndet är den viktigaste frågan för honom hos Sida, och han kommer säkerligen påverka vissa kritiska diskussioner i en viss riktning.
Den offentliga kritiken mot Sida kanske rentav stillas något när utnämningen nu har skett. I det här avseendet är Magnus Ranstorp en symbolisk utnämning för Johan Forssell som kan visa på resultat inför sina väljare. Så stark status har Magnus Ranstorp i den säkerhetspolitiska debatten.
Utnämningen av Magnus Ranstorp hyllades av en enad skara på framför allt Twitter. Det rörde sig om både borgerliga politiker och socialdemokratiska, och flera krönikörer och ledarskribenter vid några av Sveriges största tidningar föll in i kören. Aldrig har en ledamotsutnämning till en myndighetsstyrelse fått så mycket uppmärksamhet, vilket stärker bilden av hur symboliskt tung utnämningen är.
När nästa skandal drabbar Sida – tro mig, det kommer den att göra – så ligger Magnus Ranstorps telefonnummer nära till hands för journalister med frågan: ”Du som är styrelseledamot, vad händer på Sida, Magnus?”.
Det blir spännande att se om vi får uppleva en transparent Magnus Ranstorp, eller en som hänvisar till sin ordförande eller presstjänst.
Om inte så har opinionsbildningen tagit klivet till nästa nivå. In i myndighetsstyrelserna. Men där kommer de snart att upptäcka att det finns en styrelsesamordnare som viskar till ordföranden: ”nu är det nog dags att fatta beslut och gå vidare till nästa punkt på agendan”.
Toppbild: Ett kollage med Johan Forssell, Sidas högkvarter och Magnus Ranstorp.
Vill du dela med dig av dina erfarenheter på ämnet eller tipsa reportern? Mejla till rasmus@blankspot.se
Följ Blankspot genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev här. Du kan också få uppdateringar i realtid genom att gå med i skribentens WhatsApp-grupp.
