Världshälsoorganisationen (WHO) klassar ebolautbrottet i Kongo-Kinshasa som ett internationellt nödläge. Utbrottet har hittills krävt fler än 1 700 liv. Den kongolesiska journalisten Joseph Kafuka rapporterar om att en lyckad insats mot sjukdomen – måste bygga på en förståelse av landet och kulturen.
Av Joseph Kafuka 1 augusti, 2019
Sedan ebolautbrottet i augusti förra året har mer än 2 500 människor smittats av viruset i Kongo-Kinshasa och mer än 1 700 har dött. Utbrottet är det tionde som har drabbat landet sedan det första Ebola-fallet 1976. Den nuvarande epidemin är också den dödligaste och världshälsoorganisationen (WHO) har sedan den 17 juli bedömt situationen som ett internationellt nödläge.
Epidemins centrum är beläget i Beni, provinshuvudstaden i norra Kivu. Men den väpnade konflikten som skakat regionen har gjort det svårt att bekämpa spridningen: Ebolabehandlingscentra har attackerats och en WHO-expert har förlorat livet. Förutom säkerheten är en av utmaningarna att nå fram med information.
– Människor ifrågasätter uppmärksamheten som ebolaviruset får när det är väpnade grupper som är det mest konkreta hotet mot dem, säger en tjänsteman som jobbar mot epidemin.
Mycket pengar har satsats på ebolabekämpning i denna konfliktdrabbade och väldigt fattiga del av landet där det även finns andra omfattande sjukvårdsbehov.
Att ta sig till ett behandlingscenter är inte heller självklart för alla som drabbas.
– Även om behandlingen är gratis innebär det också att all kontakt med familjen bryts och personen inte längre kan försörja och ordna mat till sin familj, säger samma tjänsteman.
Nyckeln för att kunna stoppa utbredningen är därför ”förtroende och förståelse för det lokala sammanhanget”. Många av de drabbades familjer är upprörda över att de döda begravs i kroppspåsar och inte i kistor och att lokala ledare begravs långt ifrån deras hembyar.
– Sådana metoder chockar offrens familjer och vänner. Därför är det viktigt att förklara hur Ebolavirus överförs och hur kontaminering kan förhindras.
Sedan början på året är 40 procent av alla nya ebolafall som registreras patienter som har dött hemma. De har alltså inte sökt vård och därmed inte kunnat få behandling. Eftersom de inte har isolerats finns dessutom en risk att de har smittat människor i sin omgivning.
– Att människor dör utan att de söker vård visar att de inte litar på ebolainsatsen. Än så länge är utbrottet inte under kontroll säger Joanne Liu, Läkare Utan Gränsers internationella ordförande.
Världshälsoorganisationen (WHO) har flera gånger tidigare sammankallat experter för att bedöma om epidemin ska klassas som ett internationellt nödläge, men både i oktober 2018 och i april 2019 har man kommit till slutsatsen att man inte behövt internationell hjälp för att hantera situationen.
Men nu är situationen annorlunda. Antalet fall ökar och förutom tre fall i Uganda har det även rapporterats om två fall i staden Goma, en stad med mer än en och en halv miljon invånare, ytterligare ett tecken på att utbrottet inte är under kontroll.
– Bevisen är tydliga: människor fortsätter att dö i sina byar och överföringen fortsätter, säger Joanne Liu, Läkare Utan Gränsers internationella ordförande.
Att utlysa en nödsituation ger WHO stora möjligheter att mobilsera mänskliga och ekonomiska resurser. Men Läkare Utan Gränsers ordförande varnar också för att det inte ska användas för att utsätta lokalbefolkningen för ytterligare stress.
– Vi har sett hur svårt det är att hantera denna epidemi. Vi måste ta reda på vad som fungerar och vad som inte fungerar.
Enligt Läkare Utan Gränser är det avgörande att ebolainsatsen snabbt får en helt ny riktning och att arbetet sker utan tvång. Organisationen vill se en dialog med patienterna och deras familjer som själva måste få välja hur de vill hantera sjukdomen.
– Fler personer måste vaccineras och därför behövs fler vaccindoser. Dessutom måste andra akuta vårdbehov hos befolkningen tillgodoses. Det behövs en bredare strategi för att förhindra epidemin, säger Joanne Liu, Läkare Utan gränsers internationella ordförande.
Toppbild: Bilden är tagen i november 2018 då Läkare Utan Gränser fick stänga ebolacentret i Butembo efter en våldsam attack i februari. Foto: John Wessel/Läkare Utan Gränser
