Under lördagen samlades hundratals personer på Sergels torg i Stockholm för att gå till Utrikesdepartementet och kräva rättvisa för offren i Kongo och Gaza.
Av Martin Schibbye 6 april, 2024
En ensam trumma ljuder över torget. Taktfast och obehagligt spider sig ljudet likt artillerield över lördagshandlande stockholmare.
– Är det Palestina? frågar sig en förbipasserande äldre herre innan han läser ”Justice for Kongo” på den svarta banderollen och utbrister ”Kongo, när hörde man om Kongo senast”?
Uppe vid räcket, med utsikt över torget står Joelle Oline och ser ut över demonstrationen. För henne är detta en av många demonstrationer, och hon har sedan hon varit liten kämpat för att sprida budskapet om vad som pågår i Demokratiska republiken Kongo (även kallat Kongo-Kinshasa) som i slutet av 1990-talet kastades in i ett brutalt krig som tvingat 5,7 miljoner människor på flykt.
– Det som gör mest ont är att ingen pratar om det som sker. Det känns som om medier och politiker inte bryr sig om befolkningen, säger hon.
Hon beskriver Kongo som ”det rikaste landet i världen” med en kapacitet att försörja alla andra länder med både mat och mineraler.
– Men det är vi som är det fattigaste landet, det är sjukt. Why? Liksom Why? frågar hon sig.
Hon hoppas att dagens demonstration kan få de som går förbi att berätta för sina vänner om Kongo så att kunskapen sprider sig från person till person. Alla som har mobiler i fickorna borde också enligt henne fundera över ursprunget till batterier och annan teknik.
– Jag minns när vi stod här för många år sedan och demonstrerade mot Nokia och spred information om att mineralerna kom från konfliktdrabbade områden. Nu finns den kunskapen och det diskuteras när det gäller elbilar. Så det vi gör fungerar, nu är det Apple vi pressar.
Hon tror också att manifestationen kan betyda mycket för släktingar och anfäder i Kongo.
– De ser att de inte är ensamma i den här situationen. Att vi som har mat i kylskåpet och pengar på banken tänker på dem och deras barn som inte kan gå i skolan.
Ute på torget vecklar aktivister från svenska Amnesty ut en banderoll. I en färsk rapport från människorättsorganisationen konstateras att den stora efterfrågan på kobolt lett till tvångsvräkningar av hela kongolesiska samhällen och allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, inklusive sexuella övergrepp.
Organisationen har också lyft att Demokratiska republiken Kongos regering vill återuppta dödsstraffet. Regeringen motiverade sitt beslut med behovet att bekämpa “förräderi” inom armén i kriget mot den väpnade gruppen Mouvement du 23 Mars (M23) som stöds av Rwanda. Efter fredsavtalet 2003 har en mängd mindre rebellgrupper fortsatt strida om inflytande i de östra delarna av landet och beslutet är enligt Amnesty ett tecken på att Tshisekedi-regeringen backat från sina åtaganden att respektera de mänskliga rättigheterna.
Nedanför trappan står Waza Kongo som menar att situationen i Kongo inte bara handlar om historiska orättvisor utan pekar på att dagens EU nyligen tecknade ett avtal med Rwanda om handel med strategiska råvaror.
– Finns dessa mineraler i Rwanda? Nej! Säger Waza Kongo och slår ut med armarna.
En stor del av dessa metaller kommer enligt honom från grannlandet Kongo-Kinshasa, där en miljon människor har tvingats på flykt bara under de senaste tre månadernas strider.
Enligt honom använder EU och andra västländer Rwanda som ”springpojke” för att komma åt landets metaller vilket också bidrar till att förlänga kriget och skapa instabilitet i det egna landet.
– Jag är här idag för att ge en tydlig signal till de svenska myndigheterna att sluta finansiera Rwanda. Vill de stödja Kongo så får de investera i landet direkt. Jag förstår inte alla svenska företag som reser till Kigali, de borde jobba direkt med Kongo istället. Rwanda har inga resurser, allt de säljer är från Kongo från början. Det är en absurd dubbelmoral, fortsätter Waza Kongo.
Samma budskap har framförts i en rad demonstrationer i Kinshasa den senaste tiden. Utanför de franska, brittiska och amerikanska ambassaderna har organisationer krävt att väst och FN ska sluta stödja Rwanda och M23-milisen, som är en av de militärt starkaste grupperna vilka slåss i östra Kongo.
När tåget börjar röra sig mot Utrikesdepartementet på Gustav Adolfs torg ansluter Wassila Seidousom som är aktiv i rörelsen för demokrati i Togo. Hon har kommit till Sergels torg idag för att det som händer i Kongo påverkar hela regionen.
– Jag tänker att jag demonstrerar för hela Afrika idag, inte bara för Kongo. Vi måste se Afrika som ett. Inte bara Kongo som ett land, utan Kongo som en del av Afrika.
Togo är en av världens äldsta diktaturer och någon ljusning ser hon inte heller. Hon tror det är nödvändigt med fler ledare som har ett panafrikanskt perspektiv för att lösa problemen.
– Allt som händer på kontinenten påverkar de andra länderna. I Togo har befolkningen inte samma möjligheter som i Burkina Faso eller Mali. Men det har börjat bubbla och det gör mig glad. En ny generation som är uppväxt på 00-talet har tagit vid, säger Wassila Seidou.
När demonstrationen väl når fram till Gustav Adolf torg ser Utrikesdepartementet lördagsstängt ut. Den tysta manifestationen tar slut och talen tar vid. På plakaten kan man läsa ”Inga exportkrediter till företag som plundrar Kongos folk,” och på en annan skylt ”Sluta finansiera korruptionen.”
Flera av demonstranterna ropar efter Margot Wallström vars engagemang för Kongos kvinnor ingen glömt.
– Hej allihopa, hör ni mig bra? Vi står idag enade i en demonstration mot det som sker i Kongo. Mot den långvariga exploatering, mot den långvariga förslavning av våra medmänniskor, säger poeten och aktivisten Nattalie Ström Bunpuckdee som under våren blivit frontfigur för solidariteten med Gaza.
Med det ”tysta folkmordet” menar hon den icke-existerande bevakningen eller rapporteringen i medier, som enligt henne inte är en slump.
– Det är ett strategiskt och systematiskt maskineri som ligger bakom. Där det handlar om att skydda de intressen som kolonisatörer till varje pris vill bevara. Jag lärde mig inte om kung Leopold i skolan, men jag lärde mig om annat. Jag läser inte om det som sker i Kongo idag i tidningen, men jag läser om annat, säger Nattalie Ström Bunpuckdee och möts av applåder.
Efter henne talar grundaren av organisationen Hope for Kinshasa, Tresor Singbo länge på franska. Han är född i Kinshasa och flydde till Sverige på grund av mordhot och förföljelser då hans far arbetade under Mobutus regering som störtades 1997. Sedan dess har han engagerat sig för hemlandet.
– Sätt stopp för kriget och de omänskliga förhållandena för barnen! ropar Tresor Singbo mot Arvfurstens palats.
