Att ha grundläggande kunskaper i första hjälpen är helt nödvändigt för att verka i riskfyllda situationer. Du behöver inte vara expert för att kunna rädda liv.
Av Blankspot 12 januari, 2020
Detta är ett utdrag från säkerhetshandboken ”Kom levande hem”, som ges ut av Blankspot och Metis Services. Beställ boken här.
Vem är den viktigaste personen vid en olycksplats? Många, kanske de flesta, skulle svara »den skadade«. Det är förvisso sant om den enda skadade personen är du. Annars är det rätta svaret just »du«. Om du inte ansvarar för din egen säkerhet är risken stor att även du blir ett offer.
Skador – eller trauman – är den ledande dödsorsaken i världen för personer mellan åldrarna 1 till 44. I dagligt svenskt tal kopplas ordet trauma (som kommer från det grekiska ordet för sår) oftast ihop med ett psykiskt tillstånd, men inom sjukvården syftar ordet främst på kroppsliga skador.
Att kunna första hjälpen är en något som du bär med dig hela livet. Du vet aldrig när den kan komma till pass och det kan vara lika avgörande att kunna omhänderta dig själv, som en kamrat eller en främling.
Ett av de viktigaste förtydliganden inför detta kapitel är att det fokuserar på överlevnad, och avhandlar akut omhändertagande av en skadad person. Om en åtgärd räddar livet på vederbörande, men medför att en kroppsdel måste amputeras kommer nog den drabbade att vara tacksam för att åtgärden utfördes. Få skulle välja att bli ett vackert lik.
En vanlig fråga som återkommer när jag håller utbildningar i första hjälpen är huruvida en viss åtgärd är obekväm, farlig, onödig eller felprioriterad. Svaret är att man aldrig ska åsamka mer skada eller lidande, men när det handlar om huruvida en person kommer att överleva sina skador eller inte är teknikerna och resurserna ofta begränsade, valen färre och prioriteringarna viktigare.
Trafiken är statistiskt sett det farligaste vi utsätter oss för oavsett var vi är i världen. Trafikrelaterade incidenter med dödlig utgång är nu den vanligaste dödsorsaken i världen för människor i åldern 5 till 29 år, och den åttonde dödsorsaken totalt. Enligt statistik från världshälsoorganisationen who skadades 50 miljoner människor och 1,35 miljoner människor dog under 2018 av trafikrelaterade incidenter vilket innebär närmare 3700 dödsfall varje dag. De flesta hade kunnat undvikas genom enkla åtgärder och belyser just de faror och risker som trafiken innebär.
Vår inställning till dessa risker är ofta något naiv. Många av oss som lever i västvärlden anser oss vara goda förare och ha attityden att det inte drabbar mig. Uttrycket »bilolycka« reflekterar just denna inställning. Definitionen av olycka är att den ska vara oavsiktlig. Även om händelseförloppet kan vara oavsiktligt är ofta de bakomliggande orsakerna inte det. Att köra utan bilbälte eller hjälm, att vara påverkad av stimuli, att köra trött eller distraherad, att framföra ett icke vägdugligt fordon, att köra för fort eller över sin förmåga är alla bidragande orsaker som knappast fråntar ansvar. Som jämförelse har endast 15% av världens länder lagar för trafiksäkerhet.
Skador är generellt beskrivna som en skadlig händelse som uppstår när frisläppt energi träffar offret. Ett händelseförlopp kan förenklat delas in i tre faser: innan händelsen, händelsen och efter händelsen.
Precis som i all incidenthantering är förebyggande åtgärder effektivare och mindre resurskrävande än hanterande åtgärder – proaktivt kontra reaktivt. Dock kan man inte alltid förebygga. Vi kan exemplifiera de olika åtgärderna i de olika händelsefaserna på följande sätt:
→ 1. Innan händelsen – Använda bilbälte innan en krock.
→ 2. Händelsen – Avsnörande förband vid kraftig blödning.
→ 3. Efter händelsen – Motgift efter ett ormbett.
Vid ett initialt omhändertagande står minnesregeln l-abcde i fokus (se nästa uppslag). Av alla förkortningar och minnesregler inom det första omhändertagandet är detta den mest basala och viktigaste. Det har genom åren cirkulerat andra minnesregler, ofta förkortade och förenklade, men denna minnesregel är den som gäller idag. För en fullständig utveckling av minnesregeln, dess komponenter, innebörd och åtgärder rekommenderar vi att gå en utbildning.
Så ska du agera initialt
Se över skadeplatsen. Om du måste vidta åtgärder för att förhindra att fler skadas eller att situationen förvärras måste du agera. Därefter bör du prata med den skadade. Om du får svar vet du att luftvägarna är fria, personen andas och har puls, i alla fall just nu. Dessutom kan du få värdefull information om vad som har hänt. Det är sällan den som skriker högst som är svårast skadad. Kom ihåg att det kan finnas fler skadade och det är de som inte låter som antagligen är mest illa däran. Följ abcde i just den ordningen. Detta för att avvärja ett livshotande läge. Därefter kan den sekundära undersökningen påbörjas, som omfattar att man tittar efter vitala parametrar (puls, tryck, andningsfrekvens) och går igenom kroppen för att leta efter avvikelser. Ta för vana att undersöka en kropps bägge sidor samtidigt. Då får du en referens till det normala. Om något känns hårt där det ska vara mjukt eller vice versa är det avvikande och värt att undersöka närmare. Vid smärtreaktioner hos den drabbade, även medvetslösa, kan det indikera att något ytterligare är fel och måste undersökas närmare. Sluta inte leta bara för att du hittat en orsak till en skada. Det kan finnas multipla skador som den skadade inte känner då smärtpåverkan hos en skada kan överrösta de andra skadorna.
Inre blödningar bör alltid misstänkas när abc är omhändertaget och allmäntillståndet fortsätter att försämras. Inre blödningar kan sällan åtgärdas av dig på plats utan måste hanteras av kirurger. Att misstänka inre blödning hjälper dock till att prioritera vårdbehoven vid flera skadade, så kallat »triage«.
så gör du Hjärt- och lungräddning
Hjärt- och lungräddning, brukar förkortas hlr, och är en relativt enkel och effektiv åtgärd som syftar till att syresätta den skadades kropp så att de vitala organen kan leva tillräckligt länge, tills kvalificerad hjälp tar över. Konstgjord andning förser den drabbade med syre och hjärtmassagen agerar pump i hjärtats ställe, för att pumpa ut syret via blodet till kroppens celler och organ. Hjärt- och lungräddning är alltså primärt livsuppehållande – inte livsigångsättande.
Det är att föredra att man är två som utför hjärt- och lungräddning då det ofta är ont om tid, en stressande situation och kan vara svårt rent tekniskt att utför alla moment själv. Rekommenderat utförande är 2 inblåsningar och 30 kompressioner. Inblåsningarna ska vara normala djupa andetag och inte som att blåsa upp en ballong. Kontrollera att bröstkorgen höjer sig vid inblåsningarna och glöm inte att hämta ny syrerik luft borta från den medvetslöses mun. Kompressionerna ska ungefär vara 100–115 per minut vilket ger nästan två per sekund. Tänk Beegees låt »Staying Alive« så håller du ett bra tempo. Räkna högt för varje kompression.
Det finns egentligen endast tre anledningar till att avsluta hjärt- och lungräddningen:
→ 1. Den drabbade »vaknar till liv«
→ 2. Du blir avlöst av annan utbildad person
→ 3. Du orkar inte längre
Det är ganska slitsamt arbete att genomföra hlr helt själv och även om man är två är det krävande. Det kommer att komma en brytpunkt då insatserna behöver vägas mot utsikterna. Det är inte ett misslyckande att ha försökt!
Kroppen är fantastisk och överlevnadsinstinkten är stark hos de flesta. Anta inte att någon är död bara för att ni inte känner puls, personen ser död ut eller har skador som få eller ingen borde kunna överleva. Endast en läkare kan dödförklara någon, såvida inte huvudet är skilt från kroppen. Däremot kan andra faktorer vara avgörande för hur länge man kan försöka uppehålla någons liv. Dessa faktorer är oftast relaterade till motivation, säkerhet, tid och tillgängliga resurser.
Denna utrustning behöver du
Den bästa sjukvårdsutrustningen är den du har med dig. Du bör göra en ordentlig riskanalys där hot och risker identifieras och anpassa utrustningen i enligheten med denna. De flesta associerar sjukvårdsutrustning med första förband eller svalgtub men det är inte bara akuta trauman som kan inträffa. Även sjukdomar, allergier och mindre åkommor kan drabba oss och då måste utrustningen anpassas därefter. Förutom vikten av att utrustningen är med och inte ligger kvar på hotellrummet eller kvarlämnad på kontoret är kunskapen om innehållet och vetskapen om hur den ska hanteras av största vikt. Om du inte känner till, eller känner dig obekväm med innehållet, är sannolikheten mindre att utrustningen tas med eller kommer att användas vid behov.
Ett begrepp som de flesta militärer känner igen är »Individual First Aid Kit« eller kort och gott ifak. Dessa finns att köpa över disk men kostar ofta ganska mycket. Dessutom kan de innehålla ganska avancerade förband som kräver utbildning för att få full effekt, men sådan utbildning följer sällan eller aldrig med när man köper dem. Det finns ingen standard för vad de ska innehålla och det varierar också kraftigt, men de är oftast bättre än de sjukvårdskit eller »kuddar« som inte innehåller mycket mer än plåster, gasväv och säkerhetsnålar.
En större sjukvårdsväska kan vara aktuell för en större organisation att ha på arbetsplatsen, eller för de tillfällen flera personer genomför samma resa, eller om man reser till ett extremt högriskområde som är förenad med ett högt hot. En sådan större väska bör vara dimensionerad för att kunna omhänderta flera olika typer av sjukvårdsinsatser och/eller flera lättare och svårare skadade.
En stor nackdel med de färdiga väskor och kit som går att köpa via diverse återförsäljare är att de inte är särskilt diskreta. De är ofta väldigt dyra och sällan eller aldrig har kunden fått utbildning på just den utrustning som ingår. En väska i kamouflagetyg eller klarorange med gröna reflexband är ofta särskilt framtagen för att passa innehållet, men det kan som resenär i en säkerhetskontroll vara svårt att förklara vad man är förberedd på med sådan utrustning. Hellre då något mer diskret som ändå gör jobbet, för det är inte väskan som räddar liv. Dess ändamål är endast att skydda den utrustning som finns däri.
Det går alldeles utmärkt att göra egna väskor eller kit. En vanlig necessär är ofta både diskret och rymlig med olika fack. Dessa är perfekta för att dela upp och särskilja utrustningen. Dela då gärna upp sektioner i Luftvägar, Andning och Blödning. Om plats finns kan övrig utrustning ha en egen sektion alternativt kan en större väska då rymma ett litet apotek för mindre bestyr.
Tänk också på att viss utrustning kan vara svår att köpa som privatperson eller som icke-sjukvårdsinstruktör, exempelvis blodstoppande förband. Glöm heller inte bort att det är agerandet som är viktigast – inte vad som ligger i väskan.
Detta bör finnas i ditt sjukvårdskit
→ Svalgtub – kostar ca 10 kronor och förhindrar tungan från att blockera strupen på en medvetslös person samt har kanaler inbyggda för att tillåta luft att flöda in och ut ur munhålan.
→ Nästub/kantarell – kan komma med eller utan glidslem för enklare införing i näsborren. Egen saliv kan fungera nästan lika bra.
→ Faceshield – ett plastmembran som fungerar som barriär mellan utföraren och mottagaren vid konstgjord andning så att smittorisken minimeras eftersom slemhinnor kan komma i kontakt med varandra. Billig och enkel men kan göras själv genom att klippa en slits i en engångshandske, plastfilm eller kondom.
→ Tampong – gjord för att just stoppa en blödning. Plasten måste tas av och den funkar bäst om den kan »luddas upp« för att fylla ut så mycket som möjligt av en sårhåla. Tampongen fungerar även bra vid en överlevnadssituation för att utgöra bas när man måste göra upp eld. Skyddsplasten håller bomullen torr.
→ Gasväv – används för att fylla ut en sårhåla och därigenom skapa tryck och en blockad för blodet så att detta kan koagulera. Billigt, lätt och tar väldigt liten plats.
→ Elastisk linda – en av de mest användbara sakerna i en sjukvårdsutrustning med många användningsområden. Hjälper till att skapa tryck på en sårhåla och kan även användas som ett avsnörande förband med hjälp av en hävstång, som till exempel en penna eller en pinne. Lindan är även bra vid stukningar eller för att stabilisera luxationer
→ Engångshandskar – barriärer som förhindrar att utföraren kommer i kontakt med mottagarens kroppsvätskor och slemhinnor och syftar till att undvika smittorisk.
→ Lysstav – finns i olika färger och storlekar och lyser ganska starkt och länge. Fungerar utmärkt som en begränsad ficklampa eller för att påkalla uppmärksamhet. Fäst staven i ett snöre, knäck staven och veva i en stor cirkulär rörelse. Lysstaven syns på väldigt långt avstånd.
→ Kondom – förutom de uppenbara funktionerna fungerar den även bra att bära vatten i vid en nödsituation, att fuktskydda en bandagerad kroppsdel eller att klippas upp till ett tiotal gummisnoddar.
De sjukvårdskit som används i våra utbildningar består av följande innehåll:
Denna sammansättning är tänkt att kunna omhänderta en svårt och en lätt skadad i ett initialt omhändertagande i väntan på kvalificerad hjälp, men innehåller även material för att hantera mindre åkommor.
Det är lätt att vilja ha med kniv, sax eller en nål i sitt kit och trots att de absolut fyller en funktion kan det vara svårt att resa med dessa om de inte checkas in med övrigt bagage.
så Förflyttar Du en skadad
En av de första och viktigaste reglerna vid omhändertagande av skadad är att inte åsamka mer skada. Eftersom vi sällan vet händelseförloppet eller exakt vilka skador en drabbad ådragit sig ska vi heller aldrig flytta på en skadad person. Enda undantaget är om det finns fara för eget eller andras liv (kom ihåg L – Location). Om personen ändå måste flyttas ska nack- och ryggskador alltid beaktas. Bäst är om alla rörelser koordineras av en person som säkerställer att allt utförs samtidigt och på ett sätt som inte utsätter ryggrad, kotor och nacke för onödiga påfrestningar, vridningar eller förflyttningar.
Om avdelad utrustning, exempelvis bårar, inte finns tillgängliga kan man ofta improvisera fram andra alternativ – En avhakad dörr, en hopknäppt jacka och byxa med slanor genom ärmar och byxben eller ett lastnät är alla tre exempel på tillfälliga lösningar som erbjuder olika fördelar och nackdelar.
En slinga/loop är perfekt för att skapa avlastning och kan möjliggöra längre förflyttningar med en skadad på ryggen likt en ryggsäck men förutsätter nästan att den skadade är vid medvetande. En slinga kan tillverkas av två byxbälten eller ett sammanknutet rep. Slingan kan också fästas runt benen på den skadade som därmed kan släpas på rygg korta sträckor om läget kräver.
Den kanske vanligaste och mest välkända förflyttningsformen kallas Brandmannagreppet. Teknikens fördel – korrekt utförd – är att kroppsvikten av den skadade fördelas rakt ovanifrån vilket ökar rörligheten och uthålligheten hos den som bär. Tekniken möjliggör också att ha minst en hand tillgänglig. Det är dock ganska svårt att själv få upp en medvetslös person i denna ställning och det är inte särskilt bekvämt för den som förflyttas längre sträckor, men den är effektiv.
Andra förflyttningssätt kan omfatta en eller flera personer. Ju fler desto säkrare och bättre för den skadade men det är alltid omständigheterna som bestämmer. En Kungastol innebär att två personer låser sina armar i ett kvadratformat grepp vid handlederna vilket ger en sits för en skadad att sitta på. Det går ofta bra att göra ett »klädlyft« där en person stabiliserar huvud och nacke och övriga tar tag i kläderna på den skadade, gärna vid axlar, höfter (bälte, byxlinning) och knän. Koordinerat lyfter alla samtidigt och kan då lyfta över en skadad på en bår eller till en annan plats.
Var medveten om att en medvetslös kropp känns nästan dubbelt så tung som en kropp hos en person vid medvetande. Att förflytta en skadad kropp involverar ofta tunga lyft i konstiga vinklar. Där så är möjligt, lyft med benen, håll ryggen rak och koordinera rörelserna när ni är flera. Detta för att minimera skaderisken för er och den skadade.
Så lägger du i Stabilt sidoläge
När en medvetslös person, utan misstänkta nack- eller ryggskador, och som andas och har puls, av någon anledning måste lämnas kan man lägga personen i stabilt sidoläge. Detta för att förhindra att personen hamnar på rygg med risk för att svälja sin tunga eller sina egna spyor, eller hamnar med ansiktet nedåt mot marken – bägge situationer som kan blockera luftvägar och påverka andningen.
Se till att tömma fickorna på den medvetslöse och avlägsna örhängen eller annat som kan orsaka smärta och obehag då personen kan komma att ligga i samma ställning under en längre tid. Frilägg och sträck ut den arm som är närmast mot dig. Lyft upp motstående ben så foten är kvar i marken och knät pekar uppåt i 45 graders vinkel och lägg armen på samma sida över halsen så att den skadades arm nuddar den andra axeln. Använd det nu vinklade knät och axeln på samma sida som en hävarm och rulla den medvetslöse mot dig själv. Var beredd att efterkorrigera något för att ytterligare göra det mer bekvämt för den skadade.
Om det värsta skulle inträffa
Det är inte bara viktigt att förbereda sig och planera för ett lyckat arbete. Om det värsta skulle inträffa är det viktigt och ansvarsfullt, inte minst gentemot anhöriga, att det finns en plan eller en tanke för begravning, önskemål och andra riktlinjer. Detta kommer inte du att drabbas av, men dina anhöriga kommer att veta hur du vill ha det. Kanske finns det en plats du vill bli begravd eller kremerad på, musik som ska spelas, fest eller vaka, vem som för din talan i arrangemangen. Detta kallas »det vita arkivet« och bör även kompletteras med testamente. Det finns färdiga mallar att hämta gratis på begravningsbyråer eller deras hemsidor. Dessa kan förvaltas hos dem eller skrivs ut för egen förvaring.
Det finns inställningar på Facebook och andra sociala medier där du kan ställa in vem som har rätt att släcka ned ditt konto, alternativt att driva det vidare efter din bortgång
Livsbevis, ofta kallat »Proof of life« eller »isoprep«, är en sorts dokument som syftar till att kunna bevisa att du är du om du skulle bli bortförd och din identitet måste verifieras. Dokumentet ska innehålla grundläggande fakta om dig som var gällande inför just denna resa och måste alltså göras om eller uppdateras med jämna mellanrum. Detta eftersom information som civil status, skador, ärr eller tatueringar kan ändras genom årens lopp. I dokumentet ska det tydligt stå personliga data motsvarande:
→ Namn (samtliga, även smeknamn)
→ Ålder
→ Kön
→ Längd och vikt
→ Identifierbara kännetecken (ärr, tatueringar, med mera)
→ Familjeförhållanden och civil status (även antal barn)
→ Nytagna foton
Vill man kan man lägga till ytterligare information så som klädstorlekar i olika plagg, faktiska fingeravtryck och annat personligt, men även specifik utrustning som medfördes inför resan (kameror, mikrofoner), resplanen (inklusive tänkta möten, platser, namn, telefonnummer) och annat av värde.
Det ska dock framgå minst tre frågor och svar som endast den som skrivit dokumentet ska kunna svara på. Det kan vara vem du var hemligt förälskad i som ung eller vad som var speciellt med din första bil. Glöm inte bort att svaret och frågan ska vara unika för just dig. Om du en gång använt en fråga är den förbrukad och kan inte återanvändas i nästa livsbevis.
Dokumentet ska förseglas och plomberas i ett kuvert som förvaras inlåst av en betrodd person eller enligt rutin på arbetsplatsen. Glöm inte att lägga till önskemål om det är någon som ska kontaktas först när något händer och om det finns en betrodd person som har i uppgift att meddela föräldrar, barn eller partner om något hänt, eller som har till uppgift att radera mailloggar, släppa information, kontakta press eller myndigheter. Det finns färdiga mallar att ladda ned, exempelvis från The Rory Peck Trusts hemsida.
