Blankspot om Pressfrihet
Blankspot polisanmäler hot och trakasserier mot reporter
Blankspot väljer att polisanmäla näthatet mot reportern Rasmus Canbäck.
Av Blankspot 2 december, 2022
Efter ett år av trakasserier mot Blankspots reporter Rasmus Canbäck, som under sensommaren och hösten intensifierats, väljer redaktionen nu att polisanmäla hoten.
Trakasserierna från Azerbajdzjans ambassad och flera personer som är aktiva inom skandinavisk-azerbajdzjanska organisationer har länge hängt ut Rasmus Canbäck efter granskningarna av den azerbajdzjanska kaviardiplomatin.
Reportrar utan gränser som reagerat på näthatet menar i en granskning att Rasmus Canbäcks namn nämndes mer än 900 gånger av fientligt inställda konton på Twitter bara under september månad.
Näthatet mot reportern har sitt ursprung i de granskningar som Blankspot gjort det senaste året. De började med avslöjanden om bjudresor för svenska journalister till Azerbajdzjan i fjol för att följas upp med en granskning om en svensk-azerbajdzjansk förenings kopplingar till turkiska etnonationalistiska Grå vargarna.
I maj avslöjade Blankspot att forskningsinstitutet Institute for Security & Development Policy under flera år tagit emot finansiering av den azerbajdzjanska staten och av företag ägda av landets diktator. Det sker samtidigt som institutet både tar emot finansiering från svenska utrikesdepartementet och agerar rådgivare för UD på regionen.
Blankspots chefredaktör Martin Schibbye anser att det är viktigt att markera genom att göra en polisanmälan.
– Det är helt i sin ordning att de granskade blir upprörda, men som ansvarig utgivare och Rasmus redaktör har situationen passerat en gräns. I flera av de meddelanden som reportern tagit emot har det framförts hot och mot detta måste vi agera. Det är en fråga om pressfrihet.
Rasmus Canbäck säger att han inte vill bli sedd som ett offer.
– Näthatet, som både är sofistikerat och koordinerat, säger rätt mycket om den infekterade stämning som omgärdar konflikten i Nagorno-Karabach. Personligen vill jag inte att det ska framstå som om jag är något offer. Jag förstår att den som granskar Azerbajdzjan ger sig in i en värld där en auktoritär regim är van vid att tysta kritiker. I Sverige kan inte Azerbajdzjan använda sitt våldsmonopol, och därför använder man alla andra medel man kan. Ett sådant är riktat näthat.
Vidare menar han att skrämseltekniken riskerar att gå ut över kvalitativ rapportering av konflikten i Nagorno-Karabach.
– Man kan se att andra journalister som rapporterar om konflikten snabbt blir tystade. Man backar när man möts av massiv kritik, även om kritiken inte är befogad. Till syvende och sist går det ut över dem som drabbas hårdast av krigen.
