Analys om Pressfrihet, Säkerhet, Turkiet
De kan fängsla en journalist – men inte journalistiken
När journalister grips på uppdrag möts det ofta av fördömanden och krav på frigivning. Men räcker det? Gripandet av Joakim Medin i Turkiet visar att vi behöver börja försvara journalistiken med större kraft än någonsin.
Av Martin Schibbye 28 mars, 2025
”De plockar in mig på förhör nu”, skrev Joakim Medin i ett meddelande till redaktionen på ETC. Efter 24 timmars tystnad väljer tidningen nu att gå ut med nyheten: deras reporter har gripits på flygplatsen i Istanbul efter att ha landat.
Rubriken ”Svensk journalist gripen i Turkiet” toppar snart alla nyhetsmedier, ackompanjerad av starka uttalanden om pressfrihet och krav på att UD ska agera skyndsamt.
Joakim Medin är en av landets mest meriterade reportrar. Hans böcker om Kobane, Orbanistan, Thailandssvenskar och Kurdspåret är standardverk inom den journalistiska reportagegenren. Som utrikeskorrespondent för ETC har han följt de auktoritära vågorna i Mellanösterns dalar och toppar. Jag ser framför mig bilden där han nyligen var tillbaka i sin gamla cell i Damaskus, där han tidigare satt fängslad under Assadregimen.
Då som nu: gripen under ett uppdrag.
När Blankspot, tillsammans med Metis Services och Joakim Medin, sammanställde erfarenheterna från de senaste årens incidenter och säkerhetskurser i en handbok med syftet att stärka journalisters säkerhet, var det Joakim som skrev kapitlet om att bevaka demonstrationer. Han bidrog också med texter om allt från tips i fångenskap och kidnappning till inspiration kring arbetsmetoder, förberedelser, riskanalyser och hur man håller kontakt med hemmaredaktionen.
I en tid då journalistiken var under angrepp fanns 2019 ett stort behov av att samla ”good practice” och konstruktivt tänka kring begreppet säkerhet. Efter ett antal praktiska kurser samlades erfarenheterna i en handbok.
Sedan dess har mycket hänt.
Ryssland har anfallit Ukraina. Sverige tappar placeringar i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex på grund av hot och hat. Dessutom gör nya lagar om utlandsspioneri det svårare att verka som journalist. I Gaza dödas journalister i hundratal.
Jag har hört Joakim föreläsa om hur man ska agera i förhör och fångenskap, och vet att om det är någon som kan navigera detta, så är det han. Jag är inte orolig för Joakim. Men jag är orolig för journalistiken, eftersom detta börjar bli vardag.
I det här läget tror jag att vi måste börja ställa oss frågan: Hur blir vi mer offensiva? Hur kan vi mentalt gå från att bara protestera, till att skapa en situation där det gör ont att ge sig på en journalist?
Hur höjer vi insatsen?
I Latinamerika finns en tradition av att återpublicera gripna reportrars texter i andra medier, så att försöken att tysta budskapet genom att fängsla budbäraren får motsatt effekt: maximal publicitet. I sin mest extrema form färdigställs mördade kollegors granskningar.
Om Joakim Medin finns på en lista över icke önskvärda journalister i Turkiet, beror det med all säkerhet på hans rapportering. Det bästa vi kan göra i dag är att läsa hans böcker, dela hans reportage – och visa att de kan fängsla enstaka journalister, men aldrig journalistiken.
Vill du följa arbetet bakom kulisserna med artiklar och reportage så gå med i WhatsApp-gruppen för Martin Schibbyes journalistik (en annan grupp än Lundin-gruppen som endast bevakar rättegången).
DONERA IDAG