Reportage om Mongoliet, Pressfrihet
Mongoliet vill att Sverige utlämnar visselblåsare – idag avgörs hans öde
Häktad i Sollentuna sitter sedan ett år den mongoliske medborgaren Gan-Ochir Ganbaatar som anklagat landets politiker för valfusk och korruption. De vill nu i sin tur ha honom utlämnad. Idag ska Högsta Domstolen avgöra hans öde.
Av Martin Schibbye 31 augusti, 2026
I över ett år har Gan-Ochir Ganbaatar tvättat kläder inne på häktet i Sollentuna för att få dagarna att gå. En gång i månaden får han ringa till familjen i Mongoliet i högst tio minuter.
Resten av tiden väntar han på att Högsta Domstolen och regeringen ska avgöra hans öde och ta ställning till om det finns några rättsliga hinder mot att lämna ut honom till landet han en gång flydde från.
– Jag antar att du redan känner till det, men jag vill berätta att de anställda inom den mongoliska underrättelsetjänsten är människor som är utbildade i Ryssland. De är duktiga på att eliminera människor, säger Gan-Ochir Ganbaatar på telefon från ett av häktets mötesrum.
Den som söker efter namnet Gan-Ochir på nätet möter två olika berättelser.
I den ena är han en visselblåsare som avslöjat makthavare och därefter förföljts. I den andra är han en man som lämnat Mongoliet sedan han blev föremål för brottsutredningar.
Men vi tar det från början.
För att förstå hur han hamnade i en cell i Sollentuna måste man gå tillbaka till Mongoliet och valet 2020.
Gan-Ochir berättar att han började arbeta för Mongoliska folkpartiet, MPP, 2012. Partiet är arvtagare till det gamla kommunistiska parti som styrde Mongoliet under större delen av 1900-talet och som återigen är landets dominerande politiska kraft.
2016 började Gan-Ochir arbeta på utbildningsdepartementet och det var där, inne i den politiska apparaten, som han säger sig ha upptäckt något som skulle förändra hans liv.
– Jag agerade som visselblåsare under valet 2020 och avslöjade valfusket för det mongoliska folket, berättar han på telefon från häktet.
Gan-Ochirs avslöjande handlade om de elektroniska rösträkningsmaskiner som används i Mongoliet och som i folkmun kallades ”de svarta maskinerna”. Han hävdade att maskinerna kunde programmeras om och användas för att gynna utvalda kandidater.
Men avslöjandet om valmaskinerna var bara början och under de följande åren fick han också enligt egen utsaga kunskap om korruptionsaffärer kring Mongoliets enorma naturresurser. En tid senare gick han ut med uppgifter om att miljontals ton mongoliskt kol sålts till Kina och han kunde koppla affärerna till en kinesisk vapentillverkare.
– Mongoliet har 3,6 miljoner människor och vi har bara tre statliga sjukhus. Det råder brist på grundskolor för mongoliska barn. Att man stödjer andras krig genom vapenaffärer och säljer naturresurser under bordet var olämpligt, därför ville jag avslöja verkligheten, svarar han på frågan varför han blev visselblåsare.
I grunden ser han också sitt offentliggörande av uppgifterna som en kamp om landets frihet.
Efter århundraden av utländsk dominans, först från Qingimperiet och senare Sovjetunionens så ser han nu att samma sak riskerar att ske igen, inte genom en invasion, utan genom politiker som låter sig styras av landets mäktiga grannar, Kina och Ryssland.
– Det finns en risk för landets självständighet.
Gan-Ochir menar att det var efter avslöjandena som hoten började att komma och att de dirigerades från allra högsta politiska nivå.
Sommaren 2021 intervjuas han utförligt om sina anklagelser om valfusk och politisk korruption i olika mongoliska medier och säger i flera av intervjuerna att han fruktar för sitt liv och att personer hotat hans barn för att få honom att tystna.
Enligt Gan-Ochir blev sedan både ett yngre syskon och hans far mördade på grund av hans politiska verksamhet.
Blankspot har inte kunnat verifiera vare sig dödsorsakerna eller Gan-Ochirs påstående om att dödsfallen skulle ha samband med hans politiska verksamhet. Men det framgår genom artiklar i mongolisk press att hans anklagelser framfördes sommaren 2021, medan han fortfarande befann sig i landet.
Ulan Bator. Från 1920-talet och fram till Sovjetunionens upplösning 1991 styrdes Mongoliet av kommunistpartiet. Sedan dess har en demokratisering och ekonomiska reformer genomförts, dock inte utan problem.
Högst upp på brevet från Mongoliets riksåklagare till Sveriges justitieminister Gunnar Strömmer återfinns den mongoliska statssymbolen. Under den syns avsändaren: Mongoliets åklagarmyndighet i Ulaanbaatar. Brevet är daterat den 28 augusti 2025 och ämnesraden lämnar ingen tvekan om vad Mongoliet vill: ”Begäran om utlämning av en brottsmisstänkt person.”
Vad som sedan följer går däremot inte att läsa. I den handling Blankspot fått ut har nästan hela framställningen belagts med sekretess och täckts av svart färg.
Det går därför inte att se hur de mongoliska myndigheterna argumenterar för att Gan-Ochir ska skickas tillbaka eller vilken bevisning de åberopar.
En rad längst ned ger ändå en bild av omfattningen: ”Bilaga: 68 sidor.”
Bakom den maskade förstasidan finns alltså ett betydligt större material som Mongoliet skickat till Sverige för att få Gan-Ochir utlämnad.
Gan-Ochir försöker under vårt samtal förklara de brott som han anklagas för att ligga bakom. En anklagelse gäller att han skulle ha spridit falska uppgifter om landets valmyndighet. Med andra ord uppgifterna om valmaskinerna.
En annan rör en grupp demonstranter som befann sig i polisförvar. Gan-Ochir medger att han deltog i att få ut människor ur förvaret men beskriver det som ”en människorättsaktion”.
– Fritagningen av en intagen handlar om en demonstration mot presidenten. Folk demonstrerade och krävde att presidenten skulle lämna sitt ämbete, men poliser låste in demonstranterna på ett olagligt sätt och jag agerade tillsammans med andra, säger Gan-Ochir.
Han tror också att om han inte hade tagit de här demonstranterna ut ur arresten, skulle den mongoliska polisen mördat dem under natten och dagen efter uppge de hade begått självmord.
Ytterligare en anklagelse rör en brand och Gan-Ochir berättar på telefon att han 2019 rökte vid en väns bostad och av misstag orsakade branden.
– Den påstådda mordbranden handlar om en liten olyckshändelse som ägde rum 2019. Jag kom till min kompis bostad, rökte en cigarett och råkade orsaka en liten brand i ett förråd där man förvarade ved och kol. Det var jag som ringde efter brandkåren, säger han som för att förtydliga, att om han velat bränna ner bostaden, skulle han inte ha ringt.
Gan-Ochir hävdar också att ärendet först lades ner som en olyckshändelse men senare återupptogs och förvandlades till en betydligt allvarligare brottsanklagelse efter att han blivit en visselblåsare under de kommande åren.
I mongoliska medier har Gan-Ochir under flera år kunnat föra fram sin berättelse, även kritik mot de mer tekniska delarna av hans avslöjanden har publicerats.
Internationellt är han däremot närmast okänd. Blankspot har inte hittat någon större internationell mediebevakning av hans fall eller någon rapport eller kampanj om honom från organisationer som Amnesty International eller Human Rights Watch.
Det i sin tur behöver inte betyda något. Mongoliet är ett underbevakat vidsträckt land inklämt mellan två stormakter och sedan den kommunistiska enpartistaten föll efter den fredliga revolutionen 1990 har Mongoliet utvecklats till en flerpartidemokrati.
Landet sticker därmed ut mellan de auktoritära grannarna Ryssland och Kina. Freedom House klassar fortfarande Mongoliet som ett fritt land där politiska och medborgerliga rättigheter generellt respekteras.
Samtidigt beskrivs korruption som ett återkommande problem.
Även pressfriheten rymmer den motsättningen. Reportrar utan gränser beskriver Mongoliet som en liberal demokrati med i grunden fria och pluralistiska medier, men pekar samtidigt på starka band mellan medieägare, politiker och ekonomiska intressen.
I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2026 ligger Mongoliet på plats 85 av 180 länder, en förbättring från plats 102 året innan. Särskilt relevant för Gan-Ochirs fall är lagstiftningen kring ”falsk information”. Enligt RSF bygger många ärenden där journalister anklagas för att ha spridit falska uppgifter på anmälningar från högt uppsatta politiker, parlamentariker, tjänstemän och myndigheter.
Samtidigt pågår i Mongoliet ett arbete för att stärka skyddet för just den typ av personer som Gan-Ochir beskriver sig som. I mars 2026 beslutade den mongoliska regeringen att lägga fram ett särskilt lagförslag om skydd för visselblåsare. Syftet är bland annat att skydda personer som avslöjar korruption och andra missförhållanden, garantera deras säkerhet och sekretess och stärka möjligheterna att slå larm i allmänhetens intresse. Men för Gan-Ochir kommer reformen för sent. När han började göra sina offentliga anklagelser fanns inte något visselblåsarskydd.
Både president- och premiärministerposten kontrolleras av Mongoliska folkpartiet (MPP), arvtagare till det tidigare styrande kommunistpartiet. Den utbredda korruptionen är en dominerande politisk fråga som är nära förknippad med fördelningen av inkomster från den lukrativa gruvindustrin. Foto: Wikimedia Commons/carvajal
Här kunde berättelsen tagit slut. Gan-Ochir Ganbaatars historia om valfusk, korruption, vapenaffärer, mord, underrättelsetjänster och politisk förföljelse skulle då ha sträckt sig från Ulaanbaatar till ett häkte norr om Stockholm.
Men när Gan-Ochir lämnade Mongoliet så var det första landet han kom till inte Sverige utan Frankrike och där tog historien ytterligare en vändning.
I både fransk press och domstolshandlingar kan man följa hur hans hustru anmäler Gan-Ochir till fransk polis för att hon utsatts för hot och våld.
Anmälan ledde efter en rättegång till att Gan-Ochir dömdes till 18 månaders fängelse för ”våld i nära relation”. Domen överklagades och fastställdes av appellationsdomstolen i Chambéry.
När jag frågar om detta förnekar Gan-Ochir inte att domen finns. Men han hävdar att rättsprocessen måste förstås mot bakgrund av hans konflikt med den mongoliska staten.
– Min fru berättade för franska myndigheter att hon hade förts till Frankrike under hot, trakasserier och våld.
Frun ska också enligt honom ha påverkats att anmäla honom och Gan-Ochir framför även anklagelser om samarbete mellan franska och mongoliska myndigheter och kopplar det till franska intressen i Mongoliets uranfyndigheter.
Under tiden i franskt fängelse tystnar Gan-Ochir inte. Även därifrån deltar han via telefon i återkommande presskonferenser. I juni 2023 berättar han för magasinet iKon att Mongoliets regering enligt honom har försökt få honom överlämnad från Frankrike sedan september året innan. Han förnekar också att han misshandlat sin hustru och hävdar att fängslandet i Frankrike har politiska motiv.
Blankspot har inte kunnat verifiera något av dessa påståenden. Men framträdandena visar att berättelsen Gan-Ochir nu ger från häktet i Sollentuna inte uppstått i Sverige utan är något han länge berättat om.
Efter tiden i franskt fängelse lämnade han landet och kom 2025 till Sverige. Skälet till att han inte utlämnades till Mongoliet ska ha berott på en formell fördröjning i det franska rättssystemet.
Mongoliets efterlysning genom Interpol fick däremot de svenska myndigheter att agera och han greps och fördes till häktet i Sollentuna.
Högsta domstolen i Sverige prövar om en person kan lämnas ut till en annan stat.
Gan-Ochirs svenska försvarare Fanny Lilja har företrätt honom sedan han frihetsberövades i Sverige. För Blankspot uppger hon att försvaret under dagens förhandlingar, kommer att visa att Gan-Ochir under flera år offentligt har riktat anklagelser mot personer inom den mongoliska makteliten.
– Vi kommer kunna verifiera att han har varit en person som har gjort avslöjanden. Om de sedan i sak har varit rätt eller fel är svårt att uttala sig om.
För utlämningsfrågan är det med andra ord inte avgörande om hans påståenden om manipulerade valmaskiner faktiskt är riktiga då Gan-Ochir genom sina offentliga anklagelser genom dem har blivit en person som de mongoliska makthavarna kan ha ett intresse av att tysta.
Det är heller inte första gången Högsta domstolen ställs inför frågan om en person kan utlämnas till Mongoliet. I ett tidigare fall, som gällde en man misstänkt för våldtäkt, kom HD fram till att en utlämning inte kunde ske. Avgörande var risken för behandling i strid med Europakonventionen och att de garantier som Mongoliet lämnat inte var tillräckliga för att undanröja den risken.
Det tidigare avgörandet innebär inte att Gan-Ochir automatiskt skyddas från utlämning. Varje fall prövas individuellt. Men även i hans fall blir frågan om vad som väntar honom i Mongoliet central när Högsta domstolen ska bedöma om det finns rättsliga hinder mot att utlämna honom.
Inne på häktet i Sollentuna ser Gan-Ochirs fram emot att få sin sak prövad och dagarna innan hans fall ska behandlas i HD säger han att det är svårt att sluta tänka på allt, och att den stora oro han känner är för sina barn.
– Jag har kämpat för rättvisa, inte för min egen skull, mitt liv eller min hälsa. Men jag är orolig för mina två barn, för att något ska hända dem.
Ett beslut från Högsta Domstolen väntas komma inom 14 dagar.
Vill du följa arbetet bakom kulisserna med artiklar och reportage så gå med i WhatsApp-gruppen för Martin Schibbyes journalistik.
