Istället för att lämna EU nu i veckan går Storbritannien till nyval den 12 december. Cirkusen runt Brexit är ett färskt exempel att bära i minne vad gäller konsekvensen av politisk annonsering i sociala medier.
Av Brit Stakston 31 oktober, 2019
Facebook och Twitter har nyligen valt två helt olika vägar inför den amerikanska valrörelsen. Facebook släpper faktakoll av politiska annonser medan Twitter förbjuder all politisk annonsering.
Under hösten har jag mot den bakgrunden med stort intresse följt två nya brittiska parlamentarikerna som börjat sitt arbete under stor ovisshet i EU-parlamentet i podden My MEP. Caroline Voaden och Judith Bunting från Liberaldemokraterna ger en inblick i hur det är att verka politiskt i konsekvensen av Brexitomröstningen i Storbritannien.
Judith Bunting var under 30 år vetenskapsjournalist hos BBC. Caroline Voaden har också varit journalist men beslöt sig dagen efter Brexitomröstningen, den 24 juni 2016, att bli politiskt aktivt. När de tillsammans med sina partikamrater klev in i parlamentet i september bar de knallgula t-shirts med ”Stop Brexit” för att få ut sina budskap.
Det är numer allmänt känt hur den brittiska folkomröstningen om Brexit påverkades av fejknyheter som fick stor spridning i alla medier. Nyheter som spred rasism och avhumaniserade stora grupper av människor förstärkte polariseringen. Daily Mail skrev om busslaster av migranter från Bulgarien och Rumänien på väg till Storbritannien – vilket inte alls stämde.
”Vote Leave” med Nigel Farage och Boris Johnson i spetsen turnerade med röda bussar vars huvudbudskap trollade de flesta i sin enkelhet. Budskapet om att de 350 miljoner brittiska pund som varje vecka påstods gå till EU istället skulle gå till den offentliga vården var ett saftigt bete för motståndarna. Ett briljant trick detta att kasta ur sig en siffra vars exakthet eller realistiska genomförbarhet inte är så noga. Varje gång stanna-rörelsen gick i fällan och diskuterade exaktheten i summan eller påståendet om var pengarna skulle kunna gå var det full pott för lämna-rörelsen: De fick diskussionen att kretsa om just en av de starkaste myterna om EU, den om kostnaderna för EU-apparaten.
Om det är 350 miljoner pund eller 110 blir helt irrelevant i det läget. För en frustrerad medborgare som känner att man tappat kontakten med politiker är alla dessa fantasisummor för mycket. Det blir absurda administrationskostnader till EU som hellre borde stanna till nytta för brittiska medborgare i Storbritannien.
Brexitomröstningen och konsekvenserna av den är ett realtidscase, som fortfarande pågår och som man borde passa på att lära sig mer av. Hur manipulerade blev väljarna?
Facebookannonsering var ett viktigt verktyg för ”Vote Leave” och deras valframgång. Ett exempel är att det fanns över 140 versioner av annonser om de 350 miljoner punden som skulle kunna gå till vården om man lämnade EU. Detta var annonser som var riktade mot äldre. Andra var utformade för att visa vilket hinder till utveckling EU var eller hur man missbrukade djurs rättigheter genom tjurfäktning. En stor mängd data var möjligt att samla in från en kampanj där man uppmanades att gissa resultatet på samtliga 51 matcher i fotbolls-em 2016.
Vi vet idag att många som tvärsäkert röstade för Brexit numer ångrat sig. Många av dem finns i organisationen ”Remainer now” med mottot ”It is ok to change your mind”. Här berättar de som ångrat sig öppet om hur man trodde på de där 350 miljonerna punden som skulle gå till vården, att man aldrig trodde lämnarörelsen skulle vinna utan att det var en proteströst, att det skulle bli bättre för Storbritannien utan att vara knutna till byråkratin i EU och att den egna rösten äntligen skulle bli hörd. Makten skulle sippra ner till folket igen.
De som bytt sida tycker det är viktigt att fortsätta kämpa men har också en frustration över att man själv valt att svälja dessa lögner som orsakat detta kaos för landet. Nu känner man en skyldighet att reagera över att den snygga bil man lovats bara var ett plåtvrak utan hjul.
Särskilt om de här falska förhoppningarna som getts och lögnerna rör det viktigaste politiska beslutet i ens livstid.
When you go to buy a car and the salesman sells you a lovely, shiny car and what comes round is a rust-bucket with wheels falling off, you don’t take it anyway. Knowing this, why should we simply lie down and accept the most significant constitutional change of our lifetime brought about based on lies?
Brexit visar också vad som händer när en fråga som till exempel vården blir slagfältet. Med förenklade siffror missar man en djupare diskussion om det kommande skatteunderlaget för vården eller vilka konsekvenser Brexit egentligen får för vårdens kompetensförsörjning.
Allt fastnade vid de där 350 miljonerna punden.
En av de som bytt sida är en läkare som röstade för lämna som nu landat i att Brexit snarare skulle innebära slutet för NHS istället för att fyllas på med miljoner.
I tider då genomslaget av desinformation och lögner online är i fokus bör Brexit detaljstuderas. Det finns mycket att lära genom hela processen och särskilt bland de som nu ångrat sig: Hur kunde den falska information som spred sig under folkomröstningen få ett sådant fäste?
De som bytt sida är ofta väldigt mediekritiska och menar att det man fick veta var det som skulle ”säljas” och inte fakta. Den botten av politikerförakt som också märks hos de som nu arbetar dygnet runt för stanna-rörelsen är en bakläxa för alla etablerade partier.
Och frågan om att förbjuda politisk annonsering i sociala medier är nog något av det mest ansvarsfulla de stora sociala mediejättarna kan göra för samhällsutvecklingen just nu.
