Inför det amerikanska valet 2024 har en ny, kraftfull aktör klivit fram på den politiska scenen: teknikeliten i Silicon Valley. Med Elon Musk i spetsen använder de sina enorma resurser och plattformar för att stödja Donald Trump och JD Vance. I skuggan av deras inflytande uppstår frågor om demokratins framtid.
Av Brit Stakston 5 november, 2024
Silicon Valleys allra mest förmögna teknikelit flexar alla sina muskler i det amerikanska valet. Elon Musk stödjer Trump och har genom plattformen X gett republikerna världens mest kraftfulla intranät och kampanjverktyg. Men bortom Elon går det också att skönja en grundläggande maktförskjutning där teknikdrivna miljardärer aktivt formar och utvecklar – inte bara det politiska landskapet – utan hela landet.
Åtminstone är det vad de siktar på.
Under alla de år som jag följt och analyserat teknikutvecklingen och dess möjligheter att vitalisera demokratin så har det har alltid funnits ett mörkt moln. Det har handlat om ”techbrosens” syn på sig själva och sina förmågor.
Techbranschens män har besvärande ofta varit uppfyllda av sig själva och agerat utifrån en fullständig historielöshet. I sin egen upphöjdhet ser de sig som lösningen på allt. Demokratin är inget värt, om den inte kan omformas i deras egna händer och gynna deras egna affärer.
All klokskap och mänsklig utveckling uppstod, i deras värld, först nu, när de nu visat ett intresse för något så värdsligt som politik.
Låt mig ta er tillbaks till 2012, till en av många gånger då jag befann mig ett sammanhang där människosynen på oss som ”hajat ny teknik” och de som ”inte förstår möjligheterna” målades upp.
Efteråt skrev jag: ”Vi som älskade modemljudet, upptäckte Facebook tidigt, öppnade twitterkonton allra först, livetwittrade från våra barns födslar eller livesänder när vi lagar middag, är vi bättre lämpade för att driva samhällsutveckling? Är det till och med så att vår kunskap är så unik så att nu tar VI över världen!”
Det var min beskrivning av journalisten Ben Hammersleys anförande under en mediekonferens i Malmö. Inför 900 så kallade ”vinnare” på plats. Hans avslutningsord satte fingret på exakt den mardröm som nu utspelar sig i det amerikanska valet: ”We won. We proved them wrong. All of the times you were teased for being a nerd. You had your revenge. You rule the world now. Do something really cool, cool with it.”
När nu den samlade teknikeliten i USA ställer sig bakom Donald Trump använder de också all sin kunskap, sina nätverk och sina miljarder för att få ut hans propaganda. I försvaret av demokratin ser de ut att vara beredd att krossa den, med hjälp av den där ilskan som finns under ytan.
Jag tror helt enkelt att hämnd eller fokus på alla fel som någonsin gjorts av någon, är en extremt usel och farlig drivkraft för samhällsutveckling. Att det dessutom görs under gigantiska valmöten där Elon Musk oerhört genomskinligt påstår att alla hierarkierna rasar – samtidigt som han befinner sig högst upp på i toppen och kommer klara sig bra även om utbildningsdepartementet läggs ner, eller om traditionella medier dör.
Det finns inget ”awesome” med det.
Inget alls.
Men är det något som vi kommer att minnas från just det här amerikanska valet är det den här tekno-optimistiska rörelsen som sakta vuxit fram. Deras ideologi kan nog bäst beskrivas som technolibertarianism med minimal statlig inblandning i teknologisektorn.
De kritiserar vad de ser som hot mot yttrandefriheten. De förenas också i att de motsätter sig det Musk beskriver som ”woke mind virus”.
Det är en rörelse som domineras av förmögna, vita, medelålders män inom teknikbranschen som liksom ställer sig upp och burdust klampar in på demokratins arena. Med sig i sin arsenal har de alldeles egna ”viktiga” verktyg för att rädda demokratin. Antingen genom att, som Musks fall, köpa sig en plattform som X eller som den sydafrikansk-amerikanske entreprenören och investeraren David Sacks som driver podcasten All in med ambitionen att skåpa ut alla traditionella medier eller som vice presidentkandidaten JD Vance som introducerades till Trump av ännu en gigant i dessa sammanhang, Peter Thiel.
De båda har en lång relation och Thiel har fungerat som en mentor genom hans karriär. JD Vance skrev om sitt första möte med Thiel redan 2011 och han anställdes sedan på ett av Thiels bolag, Mithril Capital. Thiel har gett honom stöd i rollen som senator i Ohio och donerat till såväl Trumps kampanj.
Trion bestående av Musk, Thiel och Sacks var alla nyckelspelare i PayPal i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet vilket ger dem en ännu längre gemensam bakgrund.
Musk har aktivt drivit och aktivt lobbat för att Trump skulle välja Vance som vicepresidentkandidat. David Sacks och JD Vance har även de en relation. Sacks har varit en nära förtrogen till Vance i politiska frågor och har själva under året valt att stödja Trump. På den insamlingsgala han drev för Trump fick Vance spela en central roll, och det ledde senare till att Vance i sin tur introducerade Sacks för Donald Trump Jr. Även han är en nyckelspelare här.
Tydligt är att JD Vance spelar en roll här, ”techbrosen” ser honom som en av sina egna och hoppas att han kan påverka politik kring deras viktiga frågor om regleringar, AI-utvecklingen, kryptovalutor och annat som kan gynna techindustrin.
Till den super-PAC som Musk driver, har han donerat 45 miljoner dollar per månad och den har använts för att bland annat driva den uppmärksammade röst- och datainsamlingen. De som ställer sig bakom yttrandefrihet och rätten att bära vapen deltar i ett lotteri där en person varje dag fram till valet kan vinna 1 miljon dollar. En kampanjidé som Musk utreddes för men som har fått grönt ljus i veckan.
De här techgiganterna har ett tätt sammanlänkat nätverk av en rad andra tech-miljardärer som aktivt arbetar för att forma den framtida politiska scenen i USA. Många av dem har komplexa relationer där de över tid både har samarbetat men även konkurrerat eller blivit osams när de inte investerat i varandras projekt. Men nu med ett gemensamt fokus på Donald Trump och Vance som en centralfigur sker det transaktioner som gynnar alla parter. Politikerna får tillgång till enorma resurser de behöver för sitt kampanjande inklusive enormt starka distributionsplattformar som dessutom attraherar just män extra mycket.
En väldigt bekymrande del av hur tech-miljardärerna valt att använda såväl sina resurser som plattformar är hur de bidragit till att sprida konspirationsteorier om valprocessen och driva stark kritik mot hur valet genomförs – vilket riskerar att underminera valintegriteten och ytterst att väljare ser det som meningslöst. Thiel har också aktivt drivit detta i relation till valet 2020. Sammantaget har de under senaste månaderna byggt upp en rörelse som beskrivs som ”valförnekare”.
Musks mediemakt är stor och även om varumärkesvärdet i det allmänna perspektivet är helt raserat så har han byggt om X till en effektiv och unik form av intranät och kampanjplattform för republikanerna. Algoritmerna är manipulerade så de ger Elon Musk själv mest synlighet av alla och maximerar spridningen av vissa budskap, vilket vi skrivit om tidigare.
Valet 2024 och det stöd som tech-eliten ger Trump/Vance handlar oerhört mycket om att i demokratins namn driva sina egna ekonomiska intressen men också om en ännu djupare ideologisk agenda som på ett oroande sätt ifrågasätter grundläggande demokratiska principer.
Det nätverk av techmiljardärer och inflytelserika personer från Silicon Valley ”bettar” nu långsiktigt på Vance som deras nästa president. En långsiktig investering som också ger en förklaring till Jeff Bezos förtvivlade försök att inte göra Washington Post till en nagel i ögat på Donald Trump genom att över redaktionens huvud besluta att de inte fick ge sitt stöd till Kamala Harris.
Detta trots att denna techmiljardär genom åren hårt drivit frågan om redaktionell frihet.
Det om något säger så mycket om techelitens makt och demokratins tillstånd i USA.
Elon Musk har även talat med Trump om att omstrukturera och minska den federala regeringen och dess myndigheter. Här vill Musk se nya former av statlig förvaltning och han ger dagligen i sina valtal nya drastiska förslag på hur det ska gå till. Utan att verka ha någon förståelse för att mycket av detta arbete betyder mer för människor än Musk ens kan föreställa sig.
Men vem säger emot en man som lyckats med såväl Starlink och rymdraketer?
Kan det vara så att valet ytterst avgörs av en konservativ techelit eller blir de unga väljarna samt de kvinnliga en motvikt? De tidigaste röstrapporterna från viktiga delstater visar på ökat deltagande från unga kvinnor.
Det skulle effektivt kunna motverka det som närmast kan beskrivas som tech-elitens patriarker mot de kvinnliga väljarnas självbestämmanderätt. Och i ljuset av Trumps retorik om att vara kvinnors beskyddare vore det oerhört befriande om unga väljare och kvinnor därmed också stoppar det växande inflytande från Silicon Valleys makthavare.
Brit Stakston är författare, föreläsare och mediestrateg. Hon driver sedan 2014 den egna byrån Stakston PR och är medgrundare och VD för reportagesajten Blankspot. För Blankspot bevakar hon frågor om internet och demokrati.
