Nu när katastrofen i Nepal inträffat skickar världens medier sina reportrar från Delhi, Mumbai, London och andra platser. På plats finns samtidigt journalister som kan språket, människorna, terrängen och historien, men som alltför ofta reduceras till ”fixers”. Det är dags att vända på den modellen, skriver den indiska miljöjournalisten Nidhi Jamwal.
Av Blankspot 1 september, 2026
Text: Nidhi Jamwal
När en stor katastrof inträffar rullar en välbekant mediecirkus igång. Redaktioner mobiliserar, flygbiljetter bokas och erfarna reportrar och tv-team skickas från huvudstäder och mediecentrum till den plats som plötsligt hamnat i världens blickfång.
Men när de kommer fram finns det nästan alltid redan journalister där, reportrar som kanske har bevakat området i åratal och som känner människorna, språket, terrängen, konflikterna och de politiska beslut som föregick katastrofen.
Ändå hamnar de ofta i bakgrunden och reduceras till ”fixers”. De ordnar transporter, översätter, hittar intervjupersoner, öppnar dörrar och hjälper den tillresta reportern att på några dagar förstå ett samhälle som de själva har ägnat år åt att bevaka. När reportaget sedan publiceras är det ofta den influgna reportern som står framför kameran, får bylinen och blir journalistikens ansikte utåt.
Det här blir särskilt tydligt vid klimatkatastrofer. Lokala journalister kan under lång tid ha rapporterat om smältande glaciärer, förändrade monsunregn, översvämningar, jordskred och människor som tvingas lämna sina hem, ofta med små resurser och begränsat intresse från de stora redaktionerna. Men när katastrofen blir tillräckligt omfattande, när dödstalen stiger och bilderna blir tillräckligt dramatiska, förändras plötsligt allt. Då kommer världens medier.
Problemet är inte att journalister reser hit. Det behövs reportrar som kommer utifrån, som kan ställa andra frågor, jämföra med erfarenheter från andra delar av världen och göra en lokal händelse begriplig för en publik långt därifrån. Problemet uppstår när detta blir den självklara modellen för internationell journalistik och när resurserna, synligheten och den journalistiska makten nästan alltid följer med den reporter som kommer utifrån.
Resultatet riskerar att bli en form av medial turism, en journalistik som hämtar berättelser, bilder och vittnesmål från en plats utan att samtidigt investera i den journalistik som redan finns där.
Närhet skapar nyanser
Det finns också ett journalistiskt problem med den här modellen, eftersom närhet skapar en kunskap som är svår att snabbt ersätta. En journalist som lever i ett område känner dess historia och motsättningar och vet att en översvämning sällan bara handlar om vatten. Bakom katastrofen kan finnas åratal av politiska beslut, misslyckad samhällsplanering, exploatering av naturresurser, korruption och varningar som aldrig togs på allvar.
Den kunskapen går inte alltid att skaffa sig under några intensiva dagar på plats, hur erfaren den tillresta reportern än är. Och när tv-kamerorna har packats ihop och de internationella redaktionerna har vänt blicken mot nästa stora nyhet finns de lokala journalisterna fortfarande kvar. Det är de som kan följa vad som händer med människorna som förlorade sina hem, undersöka om de utlovade pengarna till återuppbyggnaden verkligen kommer fram och rapportera om de samhällen som glöms bort när katastrofen inte längre är en internationell nyhet.
Därför behöver journalistiken decentraliseras. Det betyder inte att nationella och internationella medier ska sluta skicka reportrar ut i världen, utan att vi måste förändra föreställningen om vem som automatiskt ska leda bevakningen och fundera över vart pengarna och resurserna går.
Flytta inte bara journalistiken – flytta resurserna
En decentraliserad modell skulle kunna börja med att lokala journalister får en självklar byline och möjlighet att själva leda rapporteringen, snarare än att betraktas som personer som hjälper den ”riktiga” reportern att göra sitt jobb. Men det räcker inte med erkännande. Resurserna måste också följa med.
En del av de pengar som i dag läggs på flygbiljetter, hotell, traktamenten och stora reportageteam skulle kunna användas till att finansiera lokala journalister, utrustning och längre bevakningar. Relationen mellan stora redaktioner och journalister på plats behöver dessutom bli mindre transaktionell. I stället för att anlita en lokal reporter för att ordna intervjuer och transporter åt en tillrest reporter kan journalistiken göras tillsammans, med delat redaktionellt ansvar och gemensamma bylines.
På längre sikt handlar det också om att investera i journalistiska miljöer som finns kvar efter att världens uppmärksamhet har försvunnit. Redaktioner med större resurser kan bidra med utbildning, mentorskap, säkerhetsutrustning och internationella nätverk, men framför allt genom att faktiskt betala lokala journalister för journalistik som de själva leder.
Nästa gång en översvämning, jordbävning eller annan katastrof inträffar borde därför chefredaktörer och redaktionsledningar ställa ytterligare en fråga innan de börjar boka flygbiljetter. Inte bara: Vem kan vi skicka dit?
Utan också: Vilka journalister finns redan där, och hur kan vi ge dem resurser att leda bevakningen?
Det skulle innebära att vi flyttar inte bara bylines utan också resurser, ansvar och makt närmare de samhällen vi försöker skildra. Och i slutändan tror jag inte bara att det skulle skapa en mer rättvis modell för internationell journalistik. Det skulle också ge oss en bättre journalistik.
Nidhi Jamwal är en prisbelönt indisk journalist baserad i Mumbai, med lång erfarenhet av att bevaka klimat, miljö och landsbygdsfrågor.
Debatttexten bygger på Nidhi Jamwals uppmaning på Instagram till omvärldens mediehus. Foto bildmontage av uppropet hos @nidhi_s_jamwal
Av Blankspot
Stöd Blankspot!
Vill du delta i debatten? Det här är en debattartikel och för åsikterna står skribenterna själva. Blankspot välkomnar debatttexter av berörda i de ämnen som vi bevakar så att läsarna kan ta del av alla sidors bästa argument och bilda sig en egen uppfattning. Vill du svara på denna text eller skriva en egen kontakta oss på info@blankspot.se
