En misslyckad avrättning i Tennessee väcker ett gammalt minne från min tid som utbytesstudent i USA. Då var dödsstraffet en av de frågor som fick mig att lämna min värdfamilj. Drygt fyrtio år senare undrar jag vad min värdfar Bill skulle säga om samma fråga i dag.
Av Brit Stakston 1 oktober, 2026
När jag läser detaljerna om den misslyckade avrättningen i Tennessee minns jag en käkoperation för något år sedan. Jag skulle sövas och den första injektionen hamnade inte i blodet utan gick rakt ut i armen. Det sved rejält, armen svullnade dagen efter och jag minns min egen chock och förvåningen i rummet när jag fortfarande låg där fullt vaken och pratade långt efter den nedräkning jag ombetts göra.
Det gick förstås snabbt att rätta till, narkossköterskan såg vad som hade hänt, stämde av med kollegorna, lugnade mig och jag började räkna igen.
Händelsen dyker upp i minnet när jag läser om Christa Pike i Tennessee. Staten hade bestämt att hon skulle dö genom en injektion. Hon fick två doser pentobarbital, men fortsatte att andas. Vittnen hörde henne snarka och såg henne röra sig på britsen. Själv sade hon att armen kändes som om den höll på att sprängas och att ett ställe bultade kraftigt. En svensk narkosläkare som kommenterade händelsen i TV4 menade att injektionen kan ha hamnat utanför blodkärlet. Avrättningen fick avbrytas och Pike fördes till sjukhus.
Hade den lyckats skulle hon ha blivit den första kvinnan som avrättades i Tennessee på mer än 200 år. Den senaste var 1820.
Man skulle kunna tro att det finns ett särskilt avrättningsgift. Men pentobarbital är ett mycket starkt barbiturat, ett läkemedel som dämpar det centrala nervsystemet och som i tillräckligt hög dos kan slå ut andningen.
Kanske är det därför giftinjektionen på håll framstår som så klinisk. En nål, ett starkt läkemedel, ett detaljerat protokoll i en avrättningskammare och en människa som somnar och dör.
Tills hon inte gör det.
Pike hade före avrättningen begärt att få bli arkebuserad. Tennessee tillåter inte det, men frågan har drivits i domstol med argumentet att en arkebusering skulle kunna innebära mindre risk för svårt lidande än giftinjektionen.
Efter alla försök att hitta ett mer kontrollerat, mer medicinskt sätt att avrätta människor hamnar diskussionen alltså till slut återigen vid gevären.
När jag var utbytesstudent i USA hösten 1979 bodde jag i South Lake Tahoe, precis på gränsen mellan Kalifornien och Nevada. Den 22 oktober avrättades Jesse Bishop i gaskammaren i Carson City och blev den tredje personen som avrättades i USA efter att dödsstraffet hade börjat användas igen.
Jag och min värdfar Bill grälade om dödsstraffet om och om igen. Jag minns hur han halvlåg i den där breda tv-fåtöljen av läder och läxade upp mig för det han tyckte var naiva invändningar. Han var bra på att sätta sig på en.
Det blev till slut mer än infekterade politiska diskussioner framför ett avsnitt av såpoperan Loveboat. I december flyttade jag från familjen.
När jag nu tittar på opinionssiffrorna från de där åren inser jag att Bill låg ganska mitt i den amerikanska opinionen. Gallup mätte 66 procents stöd för dödsstraffet 1981 och sedan ökade det. 1994 svarade 80 procent att de stödde det och i dag är motsvarande siffra 52 procent hos Gallup.
Det betyder inte att USA har vänt dödsstraffet ryggen. Andra undersökningar ger högre siffror och en majoritet stöder fortfarande dödsstraff för mord beroende på hur frågan ställs. Men opinionen ser annorlunda ut än när Bill och jag grälade.
Världen runt USA har också förändrats. Vid slutet av 2025 hade 145 länder avskaffat dödsstraffet i lag eller praktik. Bara 17 länder genomförde avrättningar under året. USA var det enda landet i Nord- och Sydamerika som gjorde det.
Jag undrar så vad Bill skulle säga idag, inte för att vi plötsligt skulle vara överens. Jag är mest nyfiken på om han fortfarande tycker precis likadant.
USA:s konstitution förbjuder grymma och ovanliga straff. Samtidigt har Högsta domstolen slagit fast att det inte innebär någon rätt till en smärtfri död.
Och där ligger Christa Pike fortfarande vid liv efter två doser av läkemedlet som skulle döda henne.
Toppbild: Avrättningskammare från Utah State Prison, USA. Foto: T Woodard, CC BY 2.0 via Wikimedia Commons
