När Donald Trump och andra amerikanska röster åter väcker frågan om Grönland framställs idén ofta som absurd och utan historisk förankring. Men för drygt hundra år sedan genomfördes just en sådan affär: Danmark sålde en hel ögrupp till USA.
Av Martin Schibbye 21 januari, 2026
Debatten om Grönland dominerar nyhetsflödet och framställs oftast som en helt galen idé och något som aldrig tidigare hänt.
Men Danmark har lång historia av att sälja öar till USA.
USA:s förvärv av de Dansk-Västindiska öarna 1917 var resultatet av ett långvarigt och stundtals konfliktfyllt diplomatiskt spel som sträckte sig över ett halvt sekel.
Redan 1867 försökte USA, under utrikesminister William Henry Seward, köpa öarna som en del av en strategi för ”fredlig territoriell expansion”.
Försöket misslyckades trots danskt godkännande och en lokal folkomröstning, när USA:s senat av politiska skäl sade nej. Ett nytt försök gjordes kring sekelskiftet 1900, denna gång kopplat till amerikanska planer kring Panamakanalen, men även detta avtal föll – nu i det danska parlamentet.
Bakgrunden till Danmarks växande vilja att sälja var att kolonin sedan 1830-talet befunnit sig i ekonomisk nedgång och blivit allt dyrare att administrera. Samtidigt hade öarna en lång kolonial historia: de hade kontrollerats av flera europeiska makter, utökats genom Danmarks köp av St. Croix från Frankrike 1733 och präglats av slaveri fram till ett uppror 1848 som ledde till dess avskaffande.
Under första världskriget fick frågan ny aktualitet. Efter sänkningen av passagerarfartyget Lusitania 1915 fruktade USA:s president Woodrow Wilson och utrikesminister Robert Lansing att Tyskland skulle kunna ta kontroll över Danmark – och därmed även över de strategiskt belägna öarna i Karibien.
USA såg risken att öarna skulle användas som tyska marin- eller ubåtsbaser och hota sjöfarten i Atlanten och Karibien.
Efter hårda förhandlingar, där Danmark krävde folkomröstning och skydd för öarnas befolkning medan USA antydde möjlig militär ockupation, nåddes en uppgörelse. Den 4 augusti 1916 undertecknade Robert Lansing och Danmarks ambassadör Constantin Brun ett avtal i New York. Efter godkännanden i båda länderna, samt en dansk folkomröstning, ratificerades fördraget av kung Christian X och USA:s senat.
Den 31 mars 1917 – bara sex dagar innan USA gick in i första världskriget – genomfördes den formella överlåtelsen.
USA betalade 25 miljoner dollar i guld, och öarna bytte namn från Dansk-Västindien till Amerikas Jungfruöar. De omfattade St. Thomas, St. Croix, St. John och omkring 50 mindre öar.
Affären, som formaliserades genom ett fördrag mellan länderna, drevs med andra ord då som nu av USA:s strategiska intressen och att stärka USA:s marina närvaro i Karibien under första världskriget, dels av Danmarks vilja att bli av med kostnaderna för att upprätthålla avlägsna kolonier.
Efter övertagandet döptes öarna om till Amerikanska Jungfruöarna och ställdes under amerikansk territoriell lagstiftning.
Under USA:s styre blev privat ägande av mark och även hela öar möjligt, vilket skapade en fastighetsmarknad där mycket förmögna individer kunde köpa privata öar.
En av öarna kom sedermera att bli ökänd, då Jeffrey Epstein 1998 köpte Little Saint James – drygt 80 år efter att Danmark sålt öarna till USA. En ö som sedan dess är känd som Epstein Island.
I dag är Amerikas Jungfruöar fortfarande ett amerikanskt territorium med en folkvald guvernör, invånarna är amerikanska medborgare.
Försäljningen 1917 är därmed ett tydligt historiskt exempel på hur Danmark faktiskt har sålt öar till USA – ett beslut som än i dag präglar Karibiens politiska och juridiska karta.
Då som nu var det strategiska intressen, krigshot och koloniala kalkyler som formade kartan.
Toppbild: Wikimedia Commons/ Remi Jouan.
Vill du följa arbetet bakom kulisserna med artiklar och reportage så gå med i WhatsApp-gruppen för Martin Schibbyes journalistik.
