Nyheter om Demokrati, Qatar, Sport

“Skuldsatta änkor kan bli det bestående arvet efter VM i Qatar”

Människorättsorganisationerna Amnesty och Human Right Watch kräver en sista gång före VM att Qatars myndigheter bör upprätta en kompensationsfond.

Av Linnea Bergqvist 22 oktober, 2022

Under torsdagen publicerade Amnesty en omfattande granskning i vilken de redogör vilka framsteg Qatar har gjort gällande migrantarbetares rättigheter i landet.

Organisationen lyfter även vilka kvarvarande åtgärder som måste göras, och upprepar sitt krav om att FIFA och Qatar ska inrätta en kompensationsfond för de arbetare som har farit illa.

– När VM närmar sig är jobbet med att skydda migrantarbetare från exploatering bara till hälften gjort, medan arbetet med att kompensera de som har utsatts för övergrepp knappt har börjat. Det är också absolut nödvändigt att Qatar åtar sig att förbättra förhållandena på lång sikt, säger Steve Cockburn, chef för ekonomisk och social rättvisa på Amnesty.

Sedan år 2017 har flera nya lagar implementerats i Qatar som har skapat en viss förändring för landets migrantarbetare.

Bland annat har arbetsvillkoren för hushållsarbetare reglerats och en fond har satts upp som ska användas för att stötta de migrantarbetare som inte har fått sin löner i tid. Även två internationella människorättsföredrag har ratificerats gällande medborgerliga, politiska och ekonomiska rättigheter.

Förbättrade arbetsregler har även införts på officiella VM-byggen, men det påverkar endast två procent av landets arbetskraft. Även brister i genomförandet av reformerna, och upprätthållandet av dem, har lett till att tusentals arbetare fortfarande står inför problem såsom försenade eller obetalda löner samt nekas sin rätt att byta arbete.

Parallellt har rutinmässiga dödsorsaksintyg utfärdats utan att ordentliga utredningar gjorts, något som har uteslutit möjligheten till kompensation för anhöriga till de drabbade.

Den stagnerade utvecklingen har lett till att såväl Qatar som FIFA har fått motta kraftig kritik från aktivister och människorättsorganisationer. I våras valde Amnesty tillsammans med flera grupper att starta kampanjen PayUpFIFA där de kräver att FIFA ska upprätta ett omfattande program för att ersätta de arbetare som har blivit utsatta inför VM.

I ett öppet brev till FIFAs president Gianni Infantino skriver nu Amnesty och HRW att trots de positiva förändringarna i landet är det fortfarande tusentals som blir utnyttjade varje dag, något som kräver att aktörerna nu tar på sig ansvaret för att hjälpa de drabbade.

Den växande kritiken har även fått respons av andra internationella aktörer och i september valde bland annat fyra av FIFA:s största sponsorer att ställa sig bakom kravet på att migrantarbetare ska bli kompenserade. I veckan blev även USA:s fotbollsförbund det senaste i ledet att stötta upprättelsen av en ersättningsfond.

– Även om Qatar har gjort viktiga framsteg när det gäller arbetsrättigheter under de senaste fem åren finns det helt klart en lång sträcka kvar att gå. Tusentals arbetare förblir fast i den välbekanta cykeln av exploatering och övergrepp tack vare juridiska kryphål och otillräckliga åtgärder, säger Steve Cockburn.

Enligt rapporten är det många arbetstagare, särskilt inom hem- och säkerhetssektorerna, som fortfarande tvingas jobba långa arbetsdagar utan vila eller paus. 

De som försöker att säga ifrån blir ofta tvingade under hot, deras löner kan bli indragna eller deras pass beslagtas och de kan inte fortsätta arbeta. En säkerhetsvakt från Kenya som nyligen lämnade Qatar innan hans kontrakt hann gått ut vittnar om det till Amnesty.

– Det var outhärdligt att stanna kvar i företaget på grund av hur jag behandlades. På fyra månader fick jag bara två dagar ledigt. [Problemen innefattar] Uteblivna löner och böter som dras av från inkomsten helt i onödan. Företaget vägrar att ge tillbaka mitt visum, så får jag jobb hos ett annat företag kan jag inte åka tillbaka [till Qatar], säger han.

Amnestys rapport lyfter även problematiken kring de kvarvarande inslagen av kafalasystemet som officiellt avvecklades år 2017. 

Systemet innebar att arbetsgivaren blev en sponsor för de anställda och hade kontroll över deras resmöjligheter, pass och visum. Det leder till att få vågar ifrågasätta förhållanden över rädsla att mista sina jobb eller till och med rätten att vistas i landet.

Trots att systemet inte ska brukas längre fortsätter migrantarbetare att arresteras och till och med utvisas, oftast till följd av att deras arbetsgivare har tagit deras visum, inte förnyat deras uppehållstillstånd eller rapporterar att de på andra sätt inte har uppfyllt sina arbetskrav.

Som svar på kritiken i rapporten säger FIFA att de tillsammans med sina partners i Qatar har utövat press på företagen att upprätthålla lagarna, och att de kontinuerligt försöker förbättra situationen i landet.

– FIFA för en positiv och pågående dialog med den internationella arbetsorganisationen (ILO), internationella fackliga samorganisationen (ITUC) och alla andra relevanta myndigheter i Qatar om initiativ som kommer att gynna migrantarbetare i Qatar långt efter VM:s sista match. Mer information kommer att ges i sinom tid, säger organisationen.

Ytterligare en fokuspunkt i rapporten är den om rekryteringsavgifter, något som även människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) lyfter fram i en egen rapport.

Efter att ha intervjuat mer än 45 migrantarbetare mellan november 2021 till oktober 2022 skriver HRW att de höga avgifterna har lett till att många arbetare idag är skuldsatta. 

Flera vittnar om hur de tvingades ta lån till höga räntor, sälja sina tillgångar eller tömma sina familjers besparingar för att kunna ha råd att börja arbeta i Qatar, något som gör de mer sårbara för övergrepp och skuldslaveri.

– Qatariska myndigheter, företag och FIFA hade ett dussin år på sig att ta itu med de olagliga och orimliga rekryteringsavgifterna men har, med små undantag, misslyckats med att göra det, säger Michael Page, biträdande Mellanösternchef på Human Rights Watch.

Under år 2013 införde arrangörerna bakom det kommande världsmästerskapet, ett välfärds- och arbetskraftsprogram som företag i Qatar skulle efterfölja. 

Huvudpunkten i programmet var att att entreprenörer och företag skulle säkerställa att arbetarna inte debiterades några avgifter, och om de tvingades göra det skulle de få full ersättning.

År 2017 infördes även ett universellt ersättningssystem som krävde att arbetsgivaren skulle bevisa att deras anställda inte hade betalat några avgifter, och annars fick arbetsgivaren ansvaret att ersätta de drabbade.

Efter en granskning som genomfördes år 2021 var det dock fortfarande 68 procent av migrantarbetarna som hade betalat i snitt 1333 dollar i rekryteringsavgifter, varav många fortfarande inte hade blivit kompenserade.

Ytterligare en problematik var att det inte är obligatoriskt för företag att ansluta sig till programmet från 2013, vilket har lett till endast 50 000 arbetare skyddas av den nya lagen. 

Flera familjer har även blivit skuldsatta när de fått ta över lån som avlidna anhöriga tog för att få börja arbeta i Qatar. En av dem är Bulani Sahani vars son jobbade i Qatar innan han avled under år 2022.

– Min son åkte [till Qatar] efter att ha lånat pengar [1 106 dollar] från flera i vår by. Nu fortsätter alla att fråga efter pengarna. De säger att jag måste fåt ersättning för min sons död, men jag har inte fått en enda rupier. Hur ska jag betala tillbaka dem? Jag har inte ens mark att sälja för att betala dem, säger Sahani.

Även om det är främst rekryteringsbyråerna som är kända för att ta ut höga avgifter från utländska arbetare skriver HRW att även enskilda företag bidrar till de höga kostnaderna.

Organisationen fann bevis på att företag ofta kräver kostnader från rekryterare, som i sin tur överförs till arbetarna. Det innefattar bland annat krav om att rekryteraren ska betala för rese- och boendekostnader om de ska intervjuas för ett möjligt arbete i landet. 

Konkurrensen är även stor bland företagen och de lägger låga bud för att få möjlighet att ta sig an projekt i landet. De lägger över ansvar på nedströmsaktörer, såsom rekryterare, för att utvinna pengar från migrerande arbetstagare för att hålla projektkostnaderna låga. På så vis ökar även rivaliteten mellan rekryterare som vill ge det bästa erbjudandet till företagen.

– Om jag är villig att acceptera ett erbjudande där arbetsgivaren står för kostnaderna för biljetten och tillhandahåller en liten serviceavgift, då kommer en annan rekryterare att gå med på att göra samma arbete utan någon serviceavgift. Sedan kommer det att finnas ytterligare andra som kommer att erbjuda sig att arbeta utan att ens [kräva att arbetsgivarna betalar för migrerande arbetstagares flygbiljetter]. Då kommer någon istället att erbjuda en provision [en muta som betalas av rekryterare för att anställa företagspersonal som en belöning för att de använder deras tjänster] och storleken på de erbjudna provisionerna kommer därefter att öka, säger en rekryterare till HRW.

Det är inte heller ovanligt att rekryterare i Qatar tar ut dubbla avgifter: en från företag och en från rekryteraren i ursprungslandet som först förmedlar kontakter mellan den anställda och rekryteraren i Qatar. Men utifrån intervjuer som HRW genomförde med 26 rekryterare berättar flera att de sällan blir ansvariga för att betala ut egna avgifter för sitt arbete.

– Jag har inte spenderat en enda cent från min ficka som rekryterare. Kostnaden måste komma någonstans ifrån. Och eftersom jag inte har spenderat något så kan du lista ut var pengarna kommer ifrån. Det är en välkänd hemlighet, säger en rekryterare.

Enligt Qatar finns det fortfarande delar av landets arbetsrättssystem som måste ses över inklusive situationen kring rekryteringsavgifterna. Dock säger kommittén att de överlag är nöjda med vad de har åstadkommit under de senaste 12 åren och lyfter lanseringen av återbetalningsprogrammet samt att de har lagt fokus kring att förbättrad vården och göra den mer tillgänglig för migrantarbetarna. 

– Arbetet pågår och det finns naturligtvis fortfarande utrymme för förbättringar. Vi fortsätter att tillsammans med nyckelpartner utforska möjligheterna för att förbättra arbetstagarnas liv och lägga grunden för en palett av rättvisa, hållbara och varaktiga reformer, säger kommittén.

Enligt Michael Page kvarstår faktumet att inga direkta planer har offentliggjorts kring hanteringen av de tusentals migrantarbetare som har blivit utsatta i landet. Han säger att med bara en månad kvar till världsmästerskapet går av stapeln är tiden knapp för aktörerna att agera, och om de inte gör det kommer det här världsmästerskapet lämna kvar en besk eftersmak som inte kommer att kunna sköljas bort.

– Med 30 dagar kvar till turneringen finns det ett litet fönster kvar för FIFA och Qatariska myndigheter att korrigera kursen och åta sig att åtgärda tidigare övergrepp som har fläckat fotbolls-VM 2022. Om inte FIFA och Qatar agerar, kommer det verkliga “arvet” från den här turneringen att vara hur FIFA, Qatar och alla som tjänar på detta världsmästerskap lämnade tusentals migrantarbetares familjer i skuld efter att de dog, säger Michael Page.

Toppbild: Wikimedia Commons

Av Linnea Bergqvist