Den ryska invasionen i Ukraina är ett stresstest för flera länder på den afrikanska kontinenten. De historiska och ekonomiska banden till Ryssland är i flera fall starka och när FN röstade om invasionen blev det svart på vitt hur de internationella relationerna ser ut.
Av Martin Schibbye 12 mars, 2022
Endast fem länder i världen, däribland Ryssland, Eritrea och Nordkorea, röstade emot en FN-resolution som fördömde Rysslands anfallskrig mot Ukraina och krävde att vapnen omedelbart lades ned.
Men en närmare titt på vilka länder som lade ner sina röster visar på en splittring bland de afrikanska staterna.
54 av de länder som röstade var afrikanska stater, vilket motsvarar 28 procent av länderna som deltog i omröstningen.
I själva säkerhetsrådet så röstade Gabon, Ghana och Kenya för resolutionen som krävde ett omedelbart ryskt tillbakadragande, vilket Ryssland lade in sitt veto emot. Det i sin tur ledde till att USA tillsammans med 94 andra länder krävde att frågan togs upp i generalförsamlingen vilket också skedde den 27 februari 2022 där en liknande, dock inte bindande, omröstning hölls.
I debatten inför omröstningen gick inte mindre än 115 länders representanter upp i talarstolen. De flesta fördömde Rysslands agerande och i den historiska omröstningen antogs resolutionen med över två tredjedelars majoritet.
Här var dock inte den afrikanska enigheten lika stor som i säkerhetsrådet, men en majoritet av länderna tog ställning för Ukraina (28 av 54).
Endast Eritrea röstade för resolutionen men en tredjedel valde att inte ta ställning, det vill säga avstå från att rösta och åtta länder var frånvarande.
På 1950-talet var det kolonialismen som drog upp skiljelinjerna och sedan kalla kriget följt av biståndspolitiska avvägningar och uppdelningen mellan demokratier och auktoritära stater.
I det mönstret passar också de 27 länderna in från den afrikanska kontinenten som röstade för resolutionen. De flesta är mer eller mindre välfungerande demokratier. Benin, Botswana, Cap Verde, Komorerna, Demokratiska Republiken Kongo, Gambia, Ghana, Kenya, Lesotho, Liberia, Malawi, Mauritius, Niger, Nigeria, Sao Tome, Seychellerna, Sierra Leone, Tunisien, och Zambia.
Men listan med länder som stöttade Ukraina innehöll också en del icke-demokratier och hybrider som Elfenbenskusten, Gabon, Libyen, Tchad, Egypten, Mauretanien, Rwanda och Somalia.
En gemensam nämnare för den gruppen är dock att de alla har starka militära band till Västeuropa och USA i kriget mot terrorn.
Av de 17 länder som valde att avstå eller, som Eritrea, röstade emot resolutionen är dock alla auktoritära stater: Algeriet, Angola, Burundi, Central Afrikanska Republiken, Kongo, Ekvatorial Guinea, Madagaskar, Mali, Mocambique, Sydsudan, Sudan, Tanzania och Zimbabwe.
Flera av dessa stater har historiska band och även militära samarbeten med Ryssland, relationer som sträcker sig tillbaka till det kalla krigets dagar. Ryssland har också under de senaste åren ingått flera militärallianser med afrikanska länder som till exempel Libyen, Mali, Sudan, Mocambique och Central Afrikanska Republiken.
Mohamed Hamdan Dagalo som leder militärjuntan i Sudan var till exempel nyligen i Moskva och i Bangui (CAR) har en staty rests över de ryska soldater som var med och slog ned upproret i landet 2020.
Men det finns också ett par intressanta undantag: Namibia, Sydafrika och Senegal är alla demokratier som valde att avstå från att välja sida mellan Ukraina och Ryssland. Men där de styrande politikerna och statsbärande partierna i Sydafrika och Namibia fick stort stöd av Sovjetunionen under ländernas kamp för kolonial frigörelse.
I fallet Sydafrika så finns det också omfattande samarbeten kring kärnteknik. Sydafrikas ständiga representant vid FN, ambassadör Mathu Joyini sa i ett uttalande att: ”För Sydafrika kan texten i sin nuvarande form driva in en djupare kil mellan parterna snarare än att bidra till en lösning av konflikten.”
Eritrea röstade emot resolutionen och i flera texter på landets utrikesministeriums hemsida argumenterar Eritrea för att dagens konflikt är allvarlig ”men att den inte startade igår”.
De menar att den har sina rötter i västs krav på en uppdelad värld och stödjer det ryska narrativet om att landet är omringat av Nato-länder. Ukraina beskrivs som ett oskyldigt ”offerlamm” utnyttjat av båda sidorna.
Under diskussionen i generalförsamlingen så lyfter Eritrea fram att deras röst mot resolutionen var en röst för freden.
Landet motsatte sig sanktioner som ett verktyg för att skapa fred då man menade att sanktioner mot Ryssland endast skulle fördjupa konflikten. I anförandet lyfte landet fram de egna erfarenheterna av sanktioner och menade att de inte ”löser några problem utan istället drabbar oskyldiga civila och försvårar vägen till fred”.
En fredlig lösning menade Eritrea skulle förhandlas fram av Ukraina och Ryssland och för att så skulle ske krävdes en mer konstruktiv inställning från omvärlden.
Senegals val är lite mer svårförklarat. Landet har en lång tradition av demokrati och motiverar sin linje med att man följer principen om att vara icke-allierad och ”tro på en fredlig lösning”. Men förklaringen här ligger antagligen i de stora investeringarna som Kina gjort i landet.
Denna spricka mellan länderna visar att flera länder väljer att tro på att Ryssland kommer att finnas där för dem om de behöver stöd i framtiden.
Men det visar också att i den uppdelning av världens länder som nu sker, kommer vi få se en splittrad afrikansk kontinent.
När väl omröstningen ägt rum sa FN:s generalsekreterare António Guterres att:
–Budskapet från församlingen är tydlig: upphör med striderna i Ukraina nu. Tysta vapnen och öppna dörren till dialogen och diplomatin.
Foto: www.un.org/ga
Av Martin Schibbye
Hjälp oss skriva mer om Eritrea!
Stöd oss så vi kan fortsätta att rapportera. Skänk ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att prenumerera. Arbetet med reportagen Afrikas Horn kan följas i facebookgruppen: ”Uppdrag: Etiopien och Eritrea” och där kan du även bidra med kunskap och perspektiv.
