Idé & Analys om Eritrea, Etiopien

Gamla bilder får nytt liv i konflikten mellan Eritrea och Etiopien

Lastbilar med soldater, brända fordon och uppgifter om en invasion. På X sprids motstridiga påståenden om kriget i norra Etiopien och det har blivit allt svårare att skilja verkliga händelser från parternas propagandabilder.

Av Martin Schibbye 13 oktober, 2026

Ett inslag om Eritreas påstådda invasion i Etiopien fick tas ned av brittiska Channel 4 kort efter publiceringen då det visade sig att de hade använt gamla bilder i rapporteringen om den nya konflikten. På X medgav kanalens utrikesredaktör Lindsey Hilsum att redaktionen inte hade upptäckt att bilderna var från det förra kriget mellan TPLF och centralregeringen 2020-2022.   

Rättelsen illustrerar svårigheten i att följa det som nu händer i norra Etiopien. Men att tv-kanalen rättade uppgifterna har också fått mycket beröm då det visar på ett ansvarsfullt förhållande till en svårbedömd konflikt. 

Under den senaste veckan har också flera andra medier rapporterat om uppgifter att Eritrea gått över gränsen. BBC rapporterade den 7 oktober att invånare i Adigrat hade sett militära kolonner röra sig söderut från gränsorten Zalambessa, genom staden och mot Idaga Hamus. En invånare uppgav sig ha sett omkring 40 lastbilar med soldater. En annan berättade om eritreanska registreringsskyltar och om 20–30 stora lastbilar på väg söderut. Vittnena var alla anonyma. BBC framhöll också att de inte självständigt hade verifierat truppförflyttningarna. 

Även kring staden Bure, vid gränsen mellan Eritrea och Etiopien längre österut, cirkulerade under helgen motstridiga påståenden om strider och etiopisk framryckning in i Eritrea. Inte heller de uppgifterna har kunnat beläggas med oberoende källor. Under måndagen rapporterade också The New Humanitarian, med hänvisning till lokala källor, att eritreanska styrkor deltagit i strider på flera platser, bland annat vid Adi Hageray i nordvästra Tigray. Eritreanska trupper och fordon ska också ha utsatts för etiopiska drönarattacker.

Men osäkerheten om vad som sker har inte hindrat länderna från att föra konflikten till FN. Etiopiens utrikesminister Gedion Timothewos har åberopat rätten till självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan och anklagat Eritrea för att skicka trupper över gränsen. 

Eritrea avvisar i sin tur uppgifterna om ett intrång och hävdar att det Etiopien gör är att bygga upp en förevändning för krig. I ett brev från den 10 oktober bad utrikesminister Osman Saleh säkerhetsrådet att fördöma vad Eritrea kallar Etiopiens krigsförklaring och vidta avskräckande åtgärder enligt FN-stadgans kapitel VII. 

Redan när Blankspot träffade Eritreas utrikesminister Osman Saleh i Asmara under våren beskrev han det sedan länge pågående informationskriget som en del av konflikten och han anklagade den etiopiska ledningen för att bygga upp ett internationellt stöd för anspråken på Eritreas kust.

– De har förberett propagandan i två år, sade han.

Samtidigt förnekade han att Eritrea stödde väpnade grupper i grannlandet Etiopien. 

– Vi stöder idag inte någon etiopisk rörelse. Etiopien får lösa sina egna problem. Vi kommer inte att lösa dem, sade Saleh då.

Bakom motsättningarna ligger inte bara kriget i norra Etiopien utan också Etiopiens upprepade krav på tillgång till Röda havet. Senast ut var Etiopiens flygvapenchef som under måndagen den 12 oktober skrev på X att målet med kriget var att ta kontroll över en hamn vid Röda havet.

Även om budskapet från Addis Abeba periodvis är att frågan ska lösas genom fred och dialog, så betraktar Eritrea kraven som ett hot mot sin suveränitet.

FN:s generalsekreterare António Guterres krävde också i ett uttalande daterat den 9 oktober ett omedelbart slut på striderna. 

Dagens strider skiljer sig också från de som ägde rum 2020-2022. Då slogs Eritrea och olika miliser på centralregeringens sida och uppgifterna om eritreanska trupper väcker minnen av det förra kriget, då Eritrea stred tillsammans med Etiopiens regeringsstyrkor mot TPLF. Amnesty International och Human Rights Watch dokumenterade då hur eritreanska soldater dödade hundratals civila i Axum i november 2020. Amnesty och FN:s expertkommission har även rapporterat om våldtäkter, sexuellt slaveri och andra övergrepp. Eritreas ledning har avvisat anklagelser om krigsbrott.

När Blankspot besökte Eritrea under våren var avståndet stort mellan omvärldens krigsrubriker och lugnet på landets gator och stränder. I Massawa avfärdades hotet som ”tjafs” och de vi talade med trodde inte det skulle bli något nytt krig.

Eritreas informationsminister Yemane Gebremeskel var dock mer försiktig. Han ville inte utesluta ett angrepp, men betonade osäkerheten:

– Krig föds ofta ur felkalkyler. Är det sannolikt? Ska det hända i morgon? Om två år? Ingen vet.

Eritrea saknar helt en fri press. De privata tidningarna stängdes 2001 och journalister fängslades. Någon oberoende inhemsk press som kan granska regeringens agerande finns därför inte. I de statliga tidningarna förmedlas däremot en tydlig bild av den pågående konflikten.

I Eritrea Profile från den 3 oktober anklagas Etiopien för att ”spela offer” samtidigt som landet hotar Eritreas suveränitet genom sina anspråk på Röda havet. I en ledartext påminns det om att Eritrea för bara några år sedan beskrevs som en nära allierad av samma etiopiska regering. Nu framställs den tidigare partnern som en yttre fiende.

Samtidigt varnar texten för att stängningen av ambassaderna tar bort en av de få återstående möjligheterna att reda ut missförstånd. I en region som redan präglas av flera sammanflätade konflikter kan följderna av en militär konfrontation bli långt större än ett krig mellan två grannländer. Artiklarna i de statliga medierna är partsinlagor men visar vilket budskap som förmedlas till läsarna. Resonemanget sammanfattas med ett ordspråk på tigrinja: ”Piskan slår – och sedan är det piskan som skriker.”

Vill du följa arbetet bakom kulisserna med artiklar och reportage så gå med i WhatsApp-gruppen för Martin Schibbyes journalistik. Blankspot har länge bevakat Eritrea och fler artiklar och reportage kan läsas här. 

Av Martin Schibbye