De styrande kommunistpartierna i Nepal har genom en rad inskränkningar skapat oro bland journalister. Sewa Battharai är en av dem och skriver i detta vykort om stämningarna i huvudstaden efter regeringens senaste kampanj.
Av Sewa Bhattarai 6 december, 2018
När vi vaknade den 27 november hade Kathmandu över en natt bytt skepnad: varje elstolpe och reklamutrymme var prytt av premiärminister KP Olis ansikte. ”En ny era inleds” stod det på affischerna som presenterade ett nytt socialförsäkringsprojekt.
Sociala medier svämmade snart över av ironiska memes om den ”nya eran”. Många kritiserade utgifterna för reklamkampanjen och att dess braskande karaktär tog fokus från innehållet.
Parallellt finns en påtaglig oro bland journalister och politiska analytiker över tecknen på storhetsvansinne och totalitarianism. Den kommunistiska regeringen har kriminaliserat vissa typer av undersökande journalistik, fotografi och satir och också skärpt åtgärderna mot förtal och ärekränkning.
Budskapet är tydligt: regeringen tänker inte låta sig kritiseras.
Premiärministerns tal vid invigningen av det nya socialförsäkringsprojektet var kusligt explicit om avsikterna att kontrollera: ”För er som säger att ni inte ser regeringens närvaro, är det fortfarande så? Om ni inte gör det, kommer ni inte att behöva ta på er glasögon. I framtiden kommer ni att tvingas se den, oavsett ni vill eller inte!”
/ Sewa Battharai
