Julia Gershun har bytt galaklänningen mot militäruniform. Som vinnare av skönhetstävlingen Miss Universum är hon van vid en mer glamorös värld. Men valet att dra på sig uniformen för att evakuera civila var självklart.
Av Donald Boström 7 maj, 2022
Utanför bilfönstret glider ruinerna förbi: köpcenter, skolor, sjukhus, lagerlokaler, butiker, höghus, villor, kliniker, bränd trasig skog i en aldrig sinande ström. Efter den ryska invasionen har fler än 400 döda än så länge hittats i staden Butja. Begravningar pågår oavbrutet allteftersom kropparna hittas och identifieras.
Samtidigt som grupper av soldater letar efter döda i rasmassorna arbetar andra volontärer med att evakuera de levande.
En av dem är Julia Gershun som berättar om försöken att upprätta humanitära korridorer för att rädda så många människors liv som möjligt.
– Det svåraste är att se unga mammor som tvingas fly med nyfödda spädbarn, de har ingen att vända sig till med sin ångest, säger Julia Gershun.
Hon korades till Top Model of the World 2017 och Miss Universum 2018 och har sedan dess använt sin plattform för att skydda barns rättigheter inom både UNICEF och som en av deltagarna i Ukrainas delegation till FN:s generalförsamlings 57:e session i New York.
Sedan kriget bröt ut har hon arbetat med att evakuera kvinnor och barn från både Mariupol, Charkiv, Irpin och Butja.
– Tillsammans med volontärer evakuerar vi nya grupper var tredje dag. Många är skadade, våldtagna eller har förlorat sin man eller sina barn.
Julia Gershun kommer från Dnipropetrovsk och arbetar just nu i organisationen ”Defending territories” som är kopplad till den ukrainska armén.
I det senaste lokalvalet ställde hon upp som kandidat i staden Dnipro med en vilja att modernisera landet. Nu handlar allt om att rädda civila undan det ryska angreppet.
Julia Gershun går uppför trapporna, högt upp i hyreshuset för att träffa en familj som nu ska evakueras till Sverige. Lesya Suchova har flyttat in hos sin mor efter att hennes hus lagts i ruiner. Mamman Valentina har en skadad höft och har inte tagit sig ned för trapporna på tre år.
– Som det är nu vågar ingen annan gå ut heller, säger Valentina.
Lägenheten står kvar. Men Lesyas man saknas.
– För några veckor sedan gick han till affären för att köpa blöjor och gröt till de små barnen, han kom aldrig tillbaka, berättar Lesya för Julia.
Hon har nyligen fått beskedet att mannen hade fångats in av ryska soldater och att hans kropp nu har hittats skjuten.
– Igår kunde vi begrava pappan till mina tre små barn, säger Lesya Suchova.
För Julia Gershun är berättelsen en påminnelse om att flyktingarna inte kan fly från sina trauman. Hon berättar att på en av de senaste evakueringsbussarna ringde en kvinnas telefon när de satt passerade Gdansk i Polen för att ta båten till Nynäshamn.
Det var mannen som ringde för att ta farväl. Han var svårt skadad och trodde inte att han skulle överleva.
– Kvinnan fick total panik på bussen, det blev en extremt svår situation, minns Julia.
Hon kontaktade armén i området, men de hade inte möjlighet att lämna sina positioner och förflytta mannen till en läkare för att få vård.
– Alla förstod att för varje sekund som gick rann livet ur hennes man, och inom kort skulle hon vara änka. Hela bussen grät med henne. Men själv har jag ännu inte haft tid att gråta, säger Julia Gershun.
Totalt har fjorton miljoner människor tvingats fly från sina hem i Ukraina. Sex miljoner av dem har flytt över gränsen till ett annat land. I april uppskattade Migrationsverket att 76 000 flyktingar från Ukraina kan komma till Sverige. Men Olle Hammar, forskare vid institutet för framtidsstudier, menar att den verkliga siffran kan bli 300 000.
Av de som flytt har Julia Gershun och andra volontärer i hennes organisation evakuerat tusen personer. I varje buss har de trängt ihop mellan 60 och 80 personer varav 80 procent varit barn. Hälften av bussarna har styrt mot Sverige och hälften Italien.
Julia Gershun och familjen tränger ihop sig i Valentinas säng för eftersom hon har svårt att ta sig runt i lägenheten.
Minnena finns där från ljudet av de första helikoptrarna som de såg komma, ljuden av de första bomberna.
– Allt jag vill är att det ska bli säkert för barnen, de små bebisarna, vi hoppas att de ukrainska soldaterna och beskyddarna ska komma och göra livet säker igen, säger Valentina.
Detta är den fjärde delen i en serie artiklar av Donald Boström från Ukraina (Läs också: Dagen då ryssarna tog över Krim samt Krönika: Rapport från en tågkupé i krigets Ukraina).
Framöver kommer ni få läsa om fler möten med politiker i Kiev, möta ungdomar och lära känna soldater vid fronten. För att inte missa något prenumerera på Blankspots nyhetsbrev.
Läs våra köpvillkor vid beställning.
