Det folkliga motståndet i Ukraina mot Rysslands invasion har visat sig vara i det närmaste totalt. Civilsamhället stöttar armén på alla tänkbara sätt. Följ med till källarna under Kiev.
Av Donald Boström 14 maj, 2022
Tåget från Lviv rullar in på stationen i Kiev fem timmar försenat. Vi har tio minuter på oss innan utegångsförbudet i huvudstaden träder i kraft klockan 22.00. Mot förmodan hittar vi en ledig taxi som är beredd att chansa på att köra oss dit vi ska.
Flyglarmet ljuder med jämna mellanrum. Med två minuter till godo bromsar taxin in framför en byggnad där beväpnade vakter avtecknar sig mot fasaden. Via gångar med sandsäckar lotsas vi förbi män och kvinnor i uniform och Kalasjnikovs.
Längst in i ett stort fönsterlöst rum, fyllt med en mängd lådor, påsar och digitala skärmar sitter Taras Chmut, som leder organisationen Come Back Alive.
Hans beskrivning illustrerar det explosionsartade engagemanget hos landets befolkning.
– Sedan kriget i Östra Ukraina startade 2014, fram till februari i år hade vi samlat in 22 miljoner dollar. Men bara de senaste månaderna efter den ryska invasionen har vi fått in 100 miljoner dollar från hela världen, berättar Taras.
Det är pengar som Come Back Alive överför till Ukrainas armé i olika former.
– Med de pengarna har vi finansierat var tredje prickskytt, tusen drönare, signalsystem och kurser i minröjning, berättar Taras.
Han beskriver Ukrainas armé som en postsovjetisk vertikal armé med en trög hierarki, men som är under modernisering och transformering med hjälp av länder i väst.
Fyra regementen har i dagsläget moderniserats med bidragande finansiering från Come Back Alive.
Som alla andra jag träffar efterlyser han att omvärlden omedelbart ska skicka stridsflyg, artilleri, helikoptrar och raketsystem till Ukraina.
När jag lämnar Come Back Alive och sandsäckarna vid midnatt får jag skjuts genom den öde, tomma och mörklagda huvudstaden. Två gånger blir vi stoppade av patrullerande militär som tror att vi bryter mot utegångsförbudet. Chauffören från Come Back Alive visar upp sitt tillstånd att få framföra fordon efter klockan tio och får därefter fortsätta i nattmörkret.
En undersökning – som sägs vara oberoende – sammanfattar i sin analys att Ukrainas invånare till 98 procent anser att Ryssland är en fiende.
Även om undersökningar som görs under en konflikt ska tas med en nypa salt, så ser den som reser i Ukraina att det folkliga motståndet är kompakt. Ett faktum som anses vara en av Putins stora felbedömningar och som lett till de betydande ryska förlusterna.
De två saker som kanske snabbast avtecknar sig för den som reser i Ukraina idag är dels den omfattande förödelse som Rysslands armé riktat mot det civila livet i Ukraina.
Befolkningen i Charkiv, Mariupol, Lviv, Kiev, Butja, Makariv, Irpin, Odessa, Cherson, Borodjanka, Izjum, Tjernihiv, Sumy, Mykolajiv, Lutsk och Dnipro har bevittnat bombningar som lagt bostadsområden, lekskolor, sjukhus och köpcenter i grus.
Det andra är civilbefolkningens engagemang, nästan entusiasm, som om det inte var ett krig det handlade om. Jag möter unga kvinnor som ber och önskar att få åka till fronten i öster och strida mot ockupationsmakten.
– Vi fokuserar på stöd till våra kvinnliga veteraner i strid säger Kateryna Pryimal som leder organsiationen UVWM, Ukrainian Women Veteran Movement.
UVWM:s ljusa generösa lokaler breder ut sig några trappor upp i ett hyreshus. Rum efter rum, liksom korridorerna, är fyllda av förnödenheter. Allt från tamponger, hårschampo, mat och drönare som med jämna mellanrum transporteras till fronten.
I ett närmast hemligt rum i slutet på en av korridorerna tillverkas små och stora drönare för olika ändamål. Jag får instruktioner om vad som inte får fotograferas när jag rör mig i drönarrummet. Det har visat sig att små drönare effektivt kan vända ett krig mot en i övrigt överlägsen fiende. Drönarna kan följa och avslöja trupprörelser och omgrupperingar, och kan dag som natt fälla tillräckligt stora bomber för att slå ut stridsvagnar och stoppa framryckningen.
När jag lämnar rummet scrollar personalen genom bilderna i min kamera. Jag får godkänt, ingen bild behöver raderas.
– Men det handlar också om kvinnospecifika frågor i vardagen att få tillgång till specialistläkare och lämplig behandling för specifika sjukdomar. Jämställdhet och rättigheter på alla plan under svåra förhållanden helt enkelt, säger Kateryna Pryimal.
UVWM omfattar alla kvinnor. De som befinner i fält just nu, de som kommit hem, och de som stupat. Kateryna har själv varit vid fronten och visar upp en mängd medaljer där hon bland annat blivit dekorerad för mod i fält, för att ha räddat liv, och som hjälte för fosterlandet.
Att ha varit aktiv militär tjänst som kvinna gör dig till veteran oavsett hur ung du är säger hon.
– Vi bestämde oss för att inte bara komma ihåg hur våra döda systrar var, utan också förklara varför och hur de gjorde ett sådant val. Vi ville förklara utifrån en kvinnas perspektiv. De är inga offer, utan hjältar! Nu anlägger vi minneslunder i städerna för att föreviga minnet av våra krigshjältar, de lever för oss, säger Kateryna Pryimal.
I minneslundarna planterar organisationen vackra Nedzvedskys äppelträd, som ett minne av flickorna som gav det mest värdefulla – sina liv för frihet och fred i Ukraina.
– De kommer att blomma för var och en av flickorna säger Kateryna.
En annan av det ukrainska civilsamhällets organisationer som ställt om är Soloma cats.
När jag kommer in i lokalerna i Solomyanskyi-distriktet i Kiev, sitter några kvinnor och män runt ett bord och planerar nästa projekt. Väggarna är täckta med polaroidbilder från diverse aktiviteter.
– Innan den nya vågen av krig som ryssarna startade den 24 februari i år var vi studenter, ekonomer, chefer, programmerare, journalister med mera. Nu är vi volontärar som arbetar dygnet runt för att stödja vår armé och människor i nöd säger Ksemya Semenova som leder organisationen.
Ksemya Semenova visar runt i förråden och berättar att de prioriterar frontsoldaterna men också polisen, sjukhus, barnfamiljer och personer med funktionshinder.
– Våra volontärer söker efter, packar och levererar humanitärt bistånd, taktisk utrustning, stridskläder och medicin. Vi väver kamouflagenät och samlar in pengar. Vi publicerar inlägg, översätter, kommunicerar, hjälper media att berätta vad som händer i kriget.
När de bombar i Kiev går alla volontärer ner i källaren, till det de kallar twitterrummet.
– Där är vi skyddade och kan samtidigt kommunicera och sända ljud och bild när kriget bryter ut ovan jord.
Ksemya Semenova tar oss ut på gården för att visa en samling tomflaskor. I en back står ett tjugotal flaskor tätt packade med tygtrasor nedstuckna i flaskhalsarna.
– Det här är den nya folkrörelsen! Att göra Molotovcocktail är något alla kan göra. Ett samarbete för vår självständighet. Barnen samlar flaskor, kvinnor river tyg och ungdomarna fyller på bensin. Alla är redo att slåss, ända till slutet.
Stöd oss så kan vi fortsätta att publicera reportage. Du kan också skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.
Av Donald Boström
Hjälp oss skriva mer om Demokrati!
Blankspot sätter ljuset på olika demokratirörelser runt om i världen.
Vad finns det att lära av demokratiaktivisters arbete i Etiopien, Ungern, Bolivia eller andra platser i världen? Är det WhatsApp eller dörrknackning som är det viktigaste verktyget – och hur tänker unga människor om sin framtid.
Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.
