Reportage om jämställdhet, Kamerun, Västafrika
Kvinnokamp i krigets Kamerun
Bröststrykning är en underrapporterad form av könsbaserat våld som länge drabbat flickor i Kamerun. Men nu arbetar fler och fler organisationer mot den uråldriga praktiken. Samtidigt ökar medvetenheten om kvinnors rättigheter både på landsbygden och inom landets regering.
Av Eskil Blohme 7 februari, 2019
Innan den då 26-åriga Michele Djemi träffade kvinnorna i byn Garoua i norra Kamerun trodde hon att det var bristen på sjukhus som var förklaringen till att var hundrade kvinna på landsbygden dör i barnsäng. Uppvuxen i huvudstaden Yaoundé, med fem barn födda på sjukhus, kunde hon inte komma på någon annan anledning till varför mer än hälften i byarna föder sina barn i hemmet när det är så farligt.
Men svaret hon fick förvånande henne.
– Kvinnorna sa saker som “min man säger att jag inte borde gå” eller “min man säger att vi behöver pengarna till annat”. Så jag insåg att det inte handlar om brist på sjukvårdsanläggningar, det handlar om attityd, säger Michele och gestikulerar med händer.
Med en halvdrucken Guinness framför sig blickar hon ut genom ett caféfönster i Obili-kvarteret i den västafrikanska huvudstaden. Efter ett plötsligt skyfall börjar gatulivet återgå till det normala kaoset. På trottoaren framför det otvättade fönstret vrålar en kvinna “lime, lime!” efter en man som bär en fruktkorg på sitt huvud en bit bort. Mannen vänder på en femöring och börjar stapplande småspringa mellan argsint tutande taxibilar för att inte gå miste om försäljningen.
Det har snart gått fem år sedan besöket i Garoua som var en del av hennes masterexamen i folkhälsa och Michele är numera väl förtrogen med skillnaden mellan att vara kvinna i en av de större städerna och oturen i att födas på landsbygden där tillvaron i större utsträckning dikteras av traditioner och religion.
– Jag har levt hela mitt liv här i Yaoundé och förstod inte hur illa det var för kvinnorna i byarna. De är helt underkuvade sina män, de sitter bara hemma och tar hand om barnen. Det finns inte ens en tanke på att utbilda sig eller satsa på sig själva, säger hon och tar en klunk av ölen.
Strax efter besöket grundade hon organisationen “Build Our Women” som sedan dess anordnar föreläsningar och diskussioner för att göra kvinnor medvetna om sina rättigheter.
För att locka kvinnorna till mötena erbjuder “Build Our Women” ett gratis HIV-test. I Kamerun drabbas fler än dubbelt så många kvinnor som män av sjukdomen, men många vet inte om det förrän det är för sent.
– Men trots det kommer kvinnorna inte, åtminstone inte om vi hör av oss till dem direkt. Vi måste fråga männen om det är okej att de kommer.
Ibland kommer männen också, men sällan för att de är intresserade av kvinnorättsfrågor.
– Oftast är de bara där för att skälla ut oss för att vi ger kvinnorna dumma idéer, säger Michele och skakar skrattande på huvudet. De vill så klart inte se någon förändring, lägger hon till.
I de norra delarna av Kamerun är det vanligt att föräldrar gifter bort sina döttrar redan vid tolv-tretton års ålder och över 70 procent kvinnorna är gifta innan de avslutat sin tonår. Motsvarande siffra för Littoral-provinsen, med den ekonomisk huvudstaden Douala, är 13 procent.
– Så det är delvis en klassfråga. Många fattiga gifter bort sina döttrar av ekonomiska skäl. Antingen för att de inte har råd att ta hand om henne. Eller för brudpriset, förklarar Michele.
Enligt tradition ska en man betala ett “brudpris” till sina blivande svärföräldrar i samband med att han ber om dotterns hand. Bland välbärgade rör det sig om symbolisk gåva, medan det i fattigare familjer ses som ett sätt att trygga ekonomin för en tid framåt. I många familjer arbetar kvinnor i hemmet och brudpriset ses som en kompensation för förlorad arbetskraft.
Det händer att unga män avkrävs betalning av ett nytt hus eller ny bil och ofta är det flera från kvinnans släkt som vill ha något.
– Sedan håller mannen det emot kvinnan under äktenskapet, “jag betalade för dig”, säger Michele och himlar med ögonen innan hon fortsätter. Om kvinnan vill skilja sig måste hennes familj betala tillbaka brudpriset. Ofta vill eller kan familjen inte det, så de uppmanar henne att stanna med mannen.
För gifta kvinnor väntar ett liv där de förväntas ta hand om barnen, städa och passa upp på maken.
– Även om kvinnan har ett jobb och mannen är arbetslös gör hon allt i hushållet. Att gifta sig är ett extra heltidsarbete för kvinnor och en befrielse för män.
Flera gånger understryker hon att det inte bara männens attityd som behöver förändras. Även kvinnor upprätthåller patriarkala traditioner.
En av dessa traditioner är så kallad “bröst-strykning” där unga flickors bröstkörtlar medvetet vanställs, ofta av äldre kvinnliga släktingar. Processen liknar kinesisk fotbindning och börjar så fort flickan når puberteten. Syftet är att hindra bystens utveckling så att flickorna inte ska bli sexuellt attraktiva, riskera att få barn i ung ålder och avbryta sin skolgång. Ofta används uppvärmda köksredskap som spatlar och mortlar som trycks mot brösten, ibland ett band som spänns över dem. Strykningen upprepas varje dag i månader och lämnar ofta bestående smärtor för resten av livet.
En som utsatts är 28-åriga Clarisse Ndinge som föddes i byn Mbengwi i landets engelsktalande region.
– Det var min farmor som gjorde det. Hon värmde stenar i elden som hon sedan tryckte hårt mot mina bröst. Jag var 12 eller 13 år. Hon gjorde det för att jag skulle få vara barn längre, men det var tortyr, säger hon.
Traditionen är vanligt i många delar av landsbygden, men exakt hur många som är drabbade är oklart. Enligt en studie från 2006 kan det röra sig om så många som var fjärde flicka, men Clarisse tror att det är färre.
– I takt med att kvinnor flyttar in till städerna och utbildar förstår de flesta att bröst-strykningen skadar mer än det hjälper. För många har det inte ens någon vidare effekt, se bara på mig, säger hon och tittar ner på sin stora byst med ett skratt.
Hon tar en klunk av sin vattenmelonjuice utanför en glassbar i ett av Doualas finaste kvarter. Den ekonomisk huvudstaden, tillika Kameruns näst största stad, är numera hennes hem sedan flera år. 2016 grundade hon mediesajten betasgirl.org som fokuserar på kvinnors situation i Västafrika. Med jämn mellanrum anordnar sajten även tema-dagar där kvinnorelaterade problem diskuteras.
Preventivmedel kan vara svårt att få tag i på landsbygden, samtidigt som abort är förbjudet enligt kamerunsk lagstiftning med undantag om graviditeten är ett resultat av våldtäkt eller vid fara för moderns liv. Men eftersom det är en stor skam att få barn som ogift tar desperata kvinnor till skadliga och osäkra metoder för att avsluta graviditeten.
– Många dricker kemikalier eller något annat giftigt, och många dör. Jag blev själv gravid som ogift 20-åring och skämdes så mycket. Alla i min mammas kyrka pratade om det. Antagligen hade jag också försökt dricka något om inte min mamma hade varit så stöttande.
2010 avled Clarisses pappa plötsligt och hennes mammas riskerade att förlora huset. Enligt traditionen ärver mannens manliga släktingar hus och bohag, medan fruarna går lottlösa. Polygama förhållanden är vanligt och änkorna tvingas ofta gifta sig med någon av sin avlidne mans bröder för att inte förlora sina tillgångar.
– Men min mamma var universitetslärare och visste sina rättigheter. Hon skaffade ett intyg som visade att hon och pappa hade varit lagligt gifta och att hans önskan var att hon skulle ärva honom. Så mina farbröder fick vända i dörren när de kom för att ta huset, säger Clarisse med märkbar stolthet.
På senare år har landets president, Paul Biya, visat politisk vilja att ändra Kameruns diskriminerande lagstiftning. Enligt lagen är mannen fortfarande ett hushålls överhuvud och har rätt att bestämma om gemensamma tillgångar: om barnen ska gå i skolan eller huruvida frun får arbeta. Men sedan 2016 straffas män och kvinnor på samma sätt vid otrohet. Förut kunde kvinnor straffas med två till sex månader i fängelse, medan männen endast bestraffades om otroheten var “en vana” eller skedde i det egna hemmet. Biya har även lovat att göra könsfördelningen inom regeringen mer jämställd, i dag är endast elva av 60 ministrar kvinnor.
Men den kvinnliga frigörelsen går långsamt, delvis på grund av det återkommande våldet som skakat Kamerun under de senaste åren. I landets fattigaste delar i norr har terroristgruppen Boko Haram orsakat kaos och förödelse, över 2 500 har dödats i attacker, skolor har tvingats stänga och tiotusentals tvingats på flykt.
I landets engelsktalande region i nordväst har vardagen lamslagits av den blodiga konflikten mellan separatister och Kameruns regering. Majoriteten av skolor har stängt och drygt 450 000 människor har flytt sina hem. Enligt FN är 70 procent av flyktingarna kvinnor. En hel generation kvinnor riskerar nu att gå miste om karriärer på grund av utebliven skolgång.
– Det är riktigt illa. Bara under dessa två åren ser vi att fler unga kvinnor får barn alldeles för tidigt. De får ingen chans att utbilda sig och göra karriär.
Framför allt drabbas kvinnorna utanför städerna.
– Det är värst för de som har minst. Många livnär sig som bönder, men de vågar inte arbeta längre av rädsla att misstas för att vara separatister och skjutas av militären. Samtidigt pågår en epidemi av sexuella övergrepp. Jag vet inte hur många det rör sig om, men jag hör så många historier. Vi har skrivit om det på sajten, säger Clarisse och suckar
Många som flyr kommer till de större städerna, Douala och Yaoundé, i den fransktalande delen av Kamerun. Här är friheten större och möjligheterna fler. För ett par år sedan skiljde sig Michele Djemi från sin man eftersom han inte stödde hennes aktivism och hon tar nu själv hand om parets fem barn.
– Det hade jag inte kunnat göra om jag bodde i en liten by och antagligen inte ens här i är Yaoundé för en generation sedan. Men är man utbildad och vet sina rättigheter går det att ha ett okej liv som kvinna nu, säger Michele.
Att utvecklingen gått relativt snabbt tror hon beror på att allt fler kvinnor får tillgång till högre utbildning, men framför allt på grund av modern teknik som gör det möjligt att inspireras av kvinnor i friare delar av världen.
– Jag tror att mycket beror på den här, säger Michelle och viftar med sin Android-telefon. Genom sociala medier har vi blivit medvetna om vad kvinnor utomlands kan förvänta sig av livet och vi vill ha det likadant. Om tekniken når de fattiga kvinnorna på landsbygden kommer det nog gå fort även där.
*Kamerun kommer på 126:e plats av 157 länder i det årliga jämställdhetsindexet.
**
Missa inte dialogen på Facebook: Blankspots reportageserier handlar om mer än en enstaka publicering som snabbt kan falla i glömska. Journalistiken är en pågående process och för oss är Facebookgrupperna knutna till varje bevakningsområde oumbärliga för relationen med läsarna.
Gå gärna med i gruppen Uppdrag: Västafrika där du kan du följa och bidra med kunskap och nyheter kring demokratirörelser i Västafrika: Gambia, Togo och Kamerun.
