Nyheter om Österrike, Demokrati, jämställdhet

Black lives matter arrangören: “Österrike måste konfrontera sin egen historia”

Under 2020 mobiliserade sig rörelsen ”Black-lives-matter” i världen och tusentals demonstrationer hölls för att belysa polisbrutalitet och systematisk rasism mot svarta. I Wien var Mireille Ngosso en av arrangörerna.

Av Linnea Bergqvist 18 mars, 2021

Inför demonstrationen den 5 juni 2020 hade politikern och aktivisten Mireille Ngosso ganska låga förväntningar, kanske skulle ett hundratal personer dyka upp. 

– Jag förväntade mig en liten uppslutning eftersom det har varit så de senaste åren när frågan om rasism har tagits upp, säger hon i dag drygt ett halvår efter demonstrationen.

Bara en månad innan demonstrationen skulle hållas hade staden börjat öppnas upp igen efter en första hård nedstängning, och ännu var tempot inte detsamma på gatorna i Wien.

Men på eftermiddagen den 5 juni fylldes området kring Marcus Omofuma-minnesmärket av människor.

Tusentals män, kvinnor och barn stod uppställda med tröjor och skyltar med orden “Black lives matters” och “I can’t breathe”. 

Havet av människor började sedan, i enad trupp, att röra på sig. 

Slagord som uttryckte problematiken kring rasism och våld mot svarta människor ekade mellan fasaderna när tåget av människor sakta rörde sig fram längs stadens gator.

Sammanlagt den dagen räknade polisen till 50 000 deltagare i den Black Lives-matter demonstrationen som Mireille hade varit med och organiserat. 

–Jag trodde aldrig att så här många människor skulle gå ut på gatorna för att stå upp mot rasism, säger hon.

Som treåring flyttade Mireille och hennes familj till Österrike från Kongo- Kinshasa, och det dröjde inte länge innan hon märkte hur annorlunda hon blev behandlad.

Att hon var kvinna och svart vägde tyngre än hennes intellekt.

– Jag hoppade av skolan vid 16 års ålder för att lärarna inte trodde på mig. Som tur var lyckades jag hitta andra utbildningsvägar och klarade mig på grund av min egna styrka. I dag saknar många unga människor det här och det är där vi måste börja, säger hon.

I dag är Mireille Ngosso utbildad läkare och har varit aktiv i socialdemokraterna (SPÖ) i flera år där hon gång på gång har lyft frågor som rör rasism och segregering. 

Hon är även kommunfullmäktigeledamot i Wien och i höstas blev hon också invald i Wien-rådet, vilket gör henne till den första svarta kvinna som har en plats i rådet.

– Jag är också styrelseledamot i organisationen Black Voices Austria, det första antirasistiska initiativet till en folkomröstning. Mitt mål är att vara en förebild och en kontaktpunkt för alla som känner sig underrepresenterade i österrikisk politik, säger hon.

Mot den bakgrunden förstod hon också i takt med att folkmassan växte den där dagen i maj mitt i pandemin att det hon såg framför sig var den största anti-rasistiska manifestationen hon upplevt i Wien på 17 år.

Efter manifestationen började också problematiken kring rasism aktualiseras i landet, och i politiken. Med en fot i varje värld stod Mireille.

– Jag försöker främja en antirasistisk politik på alla nivåer och har alltid strävat efter att vara ett länk mellan de civila rörelserna och politiken. Jag vill även fortsätta utbytet på internationell nivå så att nya idéer kan komma in i österrikisk politik, säger hon. 

Demonstrationen som hölls i Wien pågick mitt under pandemin, men trots det lät polisen den fortlöpa.

Att diskussionen kring segregation fick ett stort uppsving i en tid när landet var i kris blev också en viktig faktor tror hon.

– Under en kris kan vi verkligen se vem som bär den största bördan. Siffrorna visar tydligt att kvinnor och migranter drabbas hårdast, särskilt invandrarkvinnor med dålig ekonomisk och social trygghet. De tvingas ut i arbetslöshet eller får arbeta under osäkra förhållanden varje dag. Det saknas grundläggande skydd och rättigheter, säger Mireille Ngosso.

I Österrike lever många stereotyper gällande svarta och migranter kvar och det finns många frågor som ännu inte behandlats av landets politiker. Grunden till det ligger i en kolonial inställning som är djupt förankrad i historien och samhället.

– 49 procent av befolkningen i Wien har en invandrarbakgrund men det återspeglas inte i politiken. Det här är människor som arbetar hårt varje dag, i lågavlönade jobb som håller igång vår stad. Men deras intressen tas inte beaktning. Jag vill ändra den här situationen och ge en röst till alla som ofta inte hörs, säger Mireille Ngosso.

Händelsen som ledde till den stora Black Lives-matter-rörelsen var hur den afroamerikanske mannen George Floyd blev kvävd till döds under en arrestering i USA i maj 2020.

För många österrikare påminde det om en händelse som skedde i landet för 22 år när en nigeriansk asylsökande vid namn Marcus Omofuma kvävdes till döds under hans deportering till Bulgarien.

Efter att ha gjort motstånd inför resan valde polisen att hålla fast honom med våld, och tejpade fast honom i stolen på planet. De placerade även tejp för hans mun men kontrollerade inte om hans luftvägar var fria.

Under den timme långa flygresan kvävdes han plågsamt till döds vilket upptäcktes först när planet hade landat.

Reaktionerna på händelsen var kraftiga och runt om i Österrike hölls demonstrationer vilka la grunden till rörelsen ”En värld utan rasism”. Rörelsen förenade migranter och flyktingar från Afrika som tillsammans problematiserade rasismen som fanns i landet.

Några år senare restes ett monument till minne av händelsen som fick namnet Marcus Omofuma-minnesmärket, vilket 20 år senare blev utgångspunkten för Black-lives-matters demonstrationen i Wien.

I dagsläget fortsätter Mireille att arbeta med Black Voices Austria, och förbereder sig även inför att hålla föreläsningar vid olika universitet för att sätta fokus på mångfald inom både läkarkåren och inom den österrikiska politiken.

När hon idag ser tillbaka på de där dagarna i juni så känner hon att utvecklingen är på god väg. Men att vägen till ett tolerant Österrike är lång.

– Diskursen och inställningen till integration och migration i Österrike är fortfarande mycket rasistisk och det är därför vi behöver höja våra röster. Jag hoppas att jag genom mitt arbete kan öppna dörren för alla som kommer efter mig som påverkas av olika typer av diskriminering, men vill göra politiska framsteg och göra vårt samhälle mer tolerant och inkluderande, säger hon.

Läs mer om demonstrationen i Wien i juni: 50 000 demonstranter och poliser tågade genom Wien

Texten är en del av en utställning om pandemin vs demokratin.

Jorden runt har mänskliga rättigheter pressats undan i kampen mot viruset.  Folkhälsan har varit viktigare än allt annat. Men hur kommer det påverka demokratin långsiktigt? Den frågan ställer vi oss i en utställning där vi belyser hur pandemin påverkat demokratin i olika delar av världen och i Sverige. 

Just nu är utställlningen möjlig att ta del av i Vallentuna. 

Är du intresserad av att få ta del av detta och boka in en egen föreläsning hör av dig till lin@blankspot.se. 

Av Linnea Bergqvist