Röster om , ,

”Kvinnorna bär upp Afghanistan” – Dagbok från Kabul vecka 9

Den här veckan tänkte jag, i motsats till det vanliga perspektivet, prata om de positiva och hoppfulla händelserna – om kvinnorna i mitt hemland!

Jag är inte ensam om att ägna mer uppmärksamhet åt problemen, sorgerna, anomalierna och alla de frustrerande och sorgliga händelserna kring kvinnor, och särskilt kvinnor i vårt hemland, i anslutning till kvinnodagen.

Men trots problem, brister och begränsningar har kvinnorna och flickorna i vårt land gjort stora ansträngningar för att bevisa sin existens och sin verkliga position, dag för dag sker det stora framgångar inom olika områden i det sociala livet, i forskning och vetenskap, litteratur, poesi, konst, utbildning, handel, medborgerlig verksamhet, politik och till och med på slagfältet har i många fall kvinnor utmärkt sig ännu mer än män.

Våra flickor och kvinnor i Kabul, och i de större städerna, har inrättat butiker, kvinnliga idrottsklubbar, reseguider för kvinnor, underhållning för kvinnor, restauranger, litterära föreningar och sociala organisationer. 

Praktiskt taget allt som rör det sociala livet drivs av afghanska kvinnor.

Jag skulle kunna nämna hundratals namn på kvinnor och flickor vars handlingar och gärningar är historiska flera av dem utgör minnesvärda epos. 

Men situationen går inte framåt i alla delar av landet. I vissa delar är livet som ett fängelse för kvinnor, framför allt i de talibankontrollerade områdena. Där gäller andra lagar och regler och jag hoppas att den internationella kvinnodagen får alla att tänka på att det trots allt är stor skillnad på att vara kvinna i Afghanistan och i Sverige.

Med det sagt är det bra att fler och fler kvinnor i Afghanistan har tagit de rättigheter som tillhör dem. 

Så denna vecka, då denna dag firats, vill jag skicka mina hjärtliga hälsningar och uppriktiga lyckönskningar till alla inspirerande kvinnor i Afghanistan och Sverige. Hade det varit så att kvinnor respekterades och det inte fanns någon diskriminering, särskilt könsdiskriminering, att kvinnor inte tvingades till historiska uppror och strider, då fanns det inget behov av ”kvinnodag” men nu är det inte så. 

Situationen för kvinnor förbättras långsamt i Afghanistan. Foto: Mohammad.

Ibland hör jag kommentarer i Kabul om att kvinnors ansträngningar för att fira kvinnodagen, skulle vara ett sätt att ställa kvinnor framför män.

Men det har det aldrig handlat om och aldrig kommer att bli aktuellt. Allt vi säger, vi som uppmärksammar dagen är att människor inte är överlägsna varandra när det gäller kön, och att det inte finns något första eller andra grads kön. 

När vi alla tror och säger ”människan”, betyder det inte en (man) eller (kvinna), för det betyder bara människa, human. 

Det mänskliga samhället kan inte existera utan män och kvinnor. Därför har båda könen samma rang och ställning i samhällsstrukturen i termer av ”kön”.

Precis som vi tror att ingen man är överlägsen någon kvinna på grund av sin sexuella struktur, tror vi också att ingen kvinna är överlägsen en man i detta avseende.

Förekomsten av ett samhälle, utan mödrar är lika omöjligt som ett samhälle utan fäder.

Därför, om en människa är överlägsen eller sämre än en annan människa, är det relaterat till hans eller hennes mänskliga sätt, inte till könet.

Betydelsen av alla dessa kvinnors ansträngningar genom historien är ett bevis för det verkliga faktum att kvinnors värde och ställning varken ligger bakom eller framför män, utan exakt bredvid.

Hur som helst har vi under många år firat den 8 mars för att hedra kvinnans status i många sammankomster, möten och banketter i Kabul.

Även om de flesta av dessa fester är symboliska, har de långsiktiga effekter och innebär konkreta förändringar av kvinnornas liv i landet. 

**

Jag som skriver denna dagbok heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökandeDet här är min dagbokLäs tidigare inlägg här.

Bli prenumerant nu!

Läs köpvillkoren innan du beställer.