Nyheter om Azerbajdzjan, Demokrati, EU

Kommittéordförande i Europarådet angriper demokratiaktivister

De senaste månaderna har en våg av arresteringar mot demokratiaktivister skakat Azerbajdzjan. En av dem som angriper arresteringarna är kommittéordföranden för mänskliga rättigheter i Europarådet.

Av Rasmus Canbäck 29 augusti, 2023

“Den 15 augusti höll en grupp ungdomar, som säger sig vara emot kriget, ett möte i vårt land. Jag såg på videon (från mötet) igår. Det är helt omöjligt att redogöra här för vad ungdomarna i videon sade. Hursomhelst är deras huvudsakliga tes att Azerbajdzjan sägs ockupera Armenien och att de, liksom armenier, kräver öppnandet av Latjinkorridoren.”

Så inleder den azerbajdzjanska parlamentarikern Kamal Jafarov en längre debattartikel i den azerbajdzjanska statstidningen AzPolitics. Texten fortsätter med att anklaga de azerbajdzjanska antikrigsaktivisterna för att gå Armeniens ärenden och kalla dem för ”landsförrädare”, liksom han säger att de inte ens från ett ”juridiskt perspektiv har ett samvete”.

Om det inte vore för att Kamal Jafarov även är ordförande för ett underutskott för mänskliga rättigheter i Europarådets parlamentariska församling (PACE), så hade det inte höjts på några ögonbryn.

Underutskottets uppgift är att bereda uttalanden, rapporter och andra underlag till det ordinarie utskottet för legala frågor och mänskliga rättigheter. Underlagen går därefter till beslut i församlingen.

Anklagelserna mot azerbajdzjanska demokrati- och antikrigsaktivister har de senaste månaderna ökat och Jafarovs retorik är bara en i mängden från politiker från det azerbajdzjanska regeringspartiet.

En azerbajdzjansk underjordsorganisation som bevakar arresteringar av politiska fångar publicerade i juli ny statistik för året. Från 2022 till 2023 har andelen gripna politiska fångar ökat från 92 till 204. Statistiken publicerades innan arresteringen av den välrenommerade opinionsbildaren Gubad Ibadoglu.

Efter arresteringen av Ibadoglu har ytterligare antal demokratiaktivister från arbetarrörelsen Demokrati 18 arresterats, liksom flera har kallats till polisförhör. En av dem är Samad Shichi som bara dagarna innan debattkvällen som hölls den 15 augusti kallades till polisen.

Det var inte förrän hans föräldrar bistod honom med att radera regeringskritiska inlägg i sociala medier som han släpptes.

Till Blankspot ifrågasätter Samed Shichi de azerbajdzjanska myndigheternas ageranden.

– Om Azerbajdzjan verkligen är emot kriget, och inte vill ha något nytt krig, varför är de emot dem som är emot krig? Varför utmålar man dem som förrädare?

Han fortsätter resonera att arresteringar inte är något nytt, men att de drabbar en ny generation av aktivister.

– Arresteringar har skett i alla år, men efter kriget 2020, så har utländska organisationer till viss del lämnat Azerbajdzjan. Det fanns en besvikelse över att många som tidigare sade sig vara emot kriget i Nagorno-Karabach, faktiskt stöttade det när det väl kom till kritan. Vad vi sker nu är arresteringar av en ny generation aktivister.

Hur skiljer de sig?

– Till skillnad från tidigare generationer av oppositionella så säger den nya generationen att kriget i Karabach var ett misstag och motsätter sig kriget. En ny alternativ opposition håller på att växa fram i stället för den mer fascistiska som i grund och botten hatar armenier. Den nya generationen talar om samexistens och stöttar fred i dess kärna. Alijev (presidenten) tycker inte om det här.

Förutom den kraftiga ökningen av azerbajdzjanska politiska fångar det senaste året har även de första arresteringarna av armenier skett sedan kriget i Nagorno-Karabach 2020.

Efter kriget 2020 tillfångatog Azerbajdzjan omkring 200 krigsfångar. Azerbajdzjan förnekar dem rättigheter under krigets lagar, vilket bland annat Europaparlamentet i en resolution från 2021 fördömt Azerbajdzjan för.

De senaste arresteringarna av armenierna sker dock efter över nio månader av blockad av Nagorno-Karabach. Sedan den 12 december i fjol har Azerbajdzjan upprättat en blockad av den humanitära korridor som förbinder Nagorno-Karabach med Armenien.

Efter högt internationellt tryck från både västerländska länder, människorättsorganisationer och internationella domstolen i Haag började Azerbajdzjan tillåta vissa bilar från Internationella rödakorsfederationen att passera blockaden, liksom unga studenter.

I slutet på juli greps en 67-årig man av Azerbajdzjan som transporterades i Röda Korsets bil. Han var på väg till Armenien för en hjärtoperation. Azerbajdzjan anklagar honom för att ha begått krigsbrott på 1990-talet.

Den 28 augusti greps ytterligare tre 20-åringar när de passerade blockaden under den ryska fredsbevarande insatsens översyn. De anklagas för att ha skändat den azerbajdzjanska flaggan.

Bland demokratiaktivisterna som drabbas av förföljelsen i Azerbajdzjan är det flera som uttryckt i sociala medier att gripanden av armenierna visar vad de har att vänta sig om Nagorno-Karabach blir en fullvärdig del av landet.

I lokala armeniska medier, och bland flera av de azerbajdzjanska demokratiaktivisterna, används ordet “kidnappning” för att beskriva “arresteringarna”.

Evenemanget den 15 augusti lockade visserligen knappt under 50 åskådare, men i azerbajdzjanska medier blev det rikstäckande. I flera längre inslag pekades alla som är med i antikrigsnätverken ut med namn och bilder. I tidningar publicerades bilder på dem med stämpeln ”förrädare”.

Den ökade antalet arresteringar började dock redan strax innan midsommarhelgen i juni då stora protester urartade i en by i västra delarna av Azerbajdzjan. När ett gruvbolag med kopplingar till både presidentfamiljen och stora amerikanska intressenter förkunnade att de skulle bygga ut gruvdriften protesterade lokalbefolkningen.

Bilderna på äldre kvinnor som sprejades i ansiktet av kravallpolis väckte sympatier i storstäderna. Flera journalister som bevakade polisens övervåld arresterades och misshandlades. En aktivist, Giyas Ibrahim, som inte ens befann sig på platsen dömdes till 32 dagar i fängelse för att ha uttryckt sig kritiskt i sociala medier.

Sedan dess har byn där protesterna skedde varit stängda för fri ut- och inresa. Arresteringarna den senaste tiden gör att frågor väcks om Azerbajdzjan är på väg in i ytterligare nedbrytning av civilsamhället.

Den första stora nedbrytningen av civilsamhället skedde nära Ilham Alijev blev president efter sin pappas död 2003. En första våg av oppositionella antingen fängslades eller flydde landet.

Den andra stora nedbrytningen skedde åren 2010–2014 då tusentals aktivister greps, människorättsorganisationer tvingades lämna landet och utländska medier stängdes ner.

Sedan kriget i Nagorno-Karabach slutade 2020 har popularitetssiffrorna för Ilham Alijev ökat. Men samtidigt har flera nya restriktiva lagar trätt i kraft.

Redan 2021 började nya medielagar utformas som vidare inskränker den fria pressen och 2023 antogs en ny lag som i praktiken omöjliggör skapelsen av nya politiska partier.

Samtidigt fördubblas gasexporten från Azerbajdzjan till EU efter att EU-kommissionens ordförande Urusula von der Leyen signerat nya avtal med Ilham Alijev sommaren 2022. Förutom att Ryssland äger 20 % av gasproduktionen i Azerbajdzjan så beräknas stora delar av gasen komma direkt från Ryssland.

Kritiker menar att EU:s handelsrelationer möjliggör Azerbajdzjans övergrepp både mot armenierna i Nagorno-Karabach och den egna befolkningen.

Blankspot har försökt att nå Kamal Jafarov för en kommentar.

Av Rasmus Canbäck