Nyheter om Azerbajdzjan, Nagorno-Karabach
”Riktiga” miljöprotester möts av polisvåld i Azerbajdzjan
De senaste dagarna har protester mot regimen i Azerbajdzjan kommit från oväntat håll. Äldre kvinnor som protesterar mot presidentfamiljens miljöförstörelse väcker sympatier över hela landet, och för tankarna till blockaden av Nagorno-Karabach.
Av Rasmus Canbäck 22 juni, 2023
Bilderna på när ett trettiotal tungt beväpnade kravallpoliser följer tre äldre azerbajdzjanska kvinnor och sprutar dem i ansiktet med pepparsprej har i veckan blivit virala i Azerbajdzjan.
Kvinnorna, liksom övriga invånare, i byn Gadabaj i nordvästra Azerbajdzjan protesterade den 19 juni mot att regeringen beslutat att bygga ut den lokala guldgruvan. Protesterna riktades mot att regeringen ville upprätta en vattenreservoar där giftiga restprodukter från gruvdriften ska förvaras.
I andra delar av Kaukasien och särskilt under Sovjettiden var metoden vanlig för att göra sig av med miljöfarligt avfall och anses vara extraordinärt skadlig för sin lokala omgivning.
Att guldgruvan därtill är ägd av presidentfamiljens bolag gör att ytterligare en dimension adderats till protesterna.
Kontrasten mellan de bepansrade storstadspoliserna och de traditionellt klädda kvinnorna har orsakat kritik mot regimen i Azerbajdzjan i sociala medier.
Tre tillresta journalister blev dessutom under onsdagen häktade av polisen. De släpptes ett par timmar senare. Däremot blev flera unga aktivister, varav en befunnit sig i huvudstaden Baku, arresterade för att ha uttryckt kritik i sociala medier. En av dem, Elmir Abbasov, blev under torsdagen dömd till 20 dagar i fängelse. En annan är vänsteraktivisten Giyas Ibrahim, som är känd för att vara oppositionell. Han dömdes till 30 dagar i fängelse.
Protesterna är de största i Azerbajdzjan på flera år. För ett drygt decennium sedan genomgick landet vad som ofta benämns som en total nedbrytning av civilsamhället. Så gott som alla internationella människorättsorganisationer antingen lämnade eller förbjöds i landet. Många journalister hamnade i exil och den organiserade oppositionella demokratirörelsen bröts ner.
Efter kriget i Nagorno-Karabach 2020 har dock en ny generation av demokratiaktivister gått från att vara en nätverksliknande rörelse till att bli alltmer organiserade, vilket inte minst syns på engagemanget i sociala medier.
När den azerbajdzjanska polisen på torsdagsmorgonen satte in vägkontroller till byn väcktes kritik från lokalinvånarna. I videor syns flera visa ilska mot polisen och ifrågasätta den fria rörligheten till sina hem.
Många poängterar i sociala medier liknelsen med den azerbajdzjanska regimens agerande mot armenierna i Nagorno-Karabach.
Blockaden av den humanitära korridor, Latjinkorridoren, från Armenien till Nagorno-Karabach inleddes av Azerbajdzjan för snart 200 dagar sedan. De första 6 månaderna protesterade regimutsända så kallade ”miljöaktivister” mot att armenierna brukade en guldgruva i Nagorno-Karabach.
Trots att lokala myndigheter stängde ner produktionen vid gruvan stod ”miljöaktivisterna” kvar. De utrustades med särskilt upptryckta kläder och plakat. Rapporter kom dessutom från universiteten där studerande klagade på att deras lektorer värvade studenter i utbyte mot löften om betyg i kurser.
Den fingerade miljöblockaden avslutades i slutet på april med att den azerbajdzjanska armén upprättade en militär gränsstation i Latjinkorridoren.
Blockaden fördömdes i februari av Internationella domstolen i Haag som uppdrog åt Azerbajdzjan att upphöra med den – vilket Azerbajdzjan trots det inte hörsammat. Under en redogörelse vid Europarådet den 20 juni hävdade tvärtom den azerbajdzjanska delegationen att ingen blockad existerar av Nagorno-Karabach.
Den 29 mars antog Europarådet därtill en särskild rapport om utvecklingen av arbetet mot diskriminering och intolerans i Azerbajdzjan. Den offentliggjordes för allmänheten den 20 juni. Från föregående rapport från 2016 konstaterade rapporten att det inte skett några framsteg, snarare motsatsen. Särskilt kritiserar rapporten Azerbajdzjan för att på högsta politiska nivå sprida hat mot armenier.
Till skillnad från miljöprotesterna i Gadabaj som slagits ner av kravallpolis så har de så kallade miljöaktivisterna vid Latjinkorridoren berömts av Ilham Alijev.
Mångas groende ilska mot den azerbajdzjanska regeringens förtryck kommer också från att Azerbajdzjan trots att covidpandemin är över fortfarande håller gränserna stängda.
I veckan passerade landet tre år av stängda landgränser och den enda väg in och ur landet är genom de internationella flygplatserna, vilket i praktiken är Baku. Regeringen kritiseras för att hålla landgränserna stängda för att öka kontrollen över människors in- och utresor, snarare än av medicinska skäl.
Återigen är det många som drar parallellen till gränsen vid Latjinkorridoren som är den enda som formellt är öppen, enligt regimen.
Däremot har gränsen, sedan azerbajdzjanska soldater försökte resa en flagga på den armeniska sidan av Latjinkorridoren och blev beskjutna, stängts helt och hållet.
Azerbajdzjanska försvarsmakten menar att Armenien besköt dem oprovocerat, medan den armeniska sidan läckt en film som visar hur azerbajdzjanska soldater gick över bron och reste den på armenisk mark.
Vare sig Internationella rödakorsfederationens bilar eller ryska fredsbevarande trupper, som formellt bevakar Latjinkorridoren, har sedan incidenten givits tillåtelse av Azerbajdzjan att passera. Konsekvensen är att mat och förnödenheter är på väg att ta slut i Nagorno-Karabach.
Liksom bilderna på när kravallpolisen sprejar äldre kvinnor i ansiktet med peppar har blivit virala, så har även bilderna från de tomma butikshyllorna i Nagorno-Karabach till viss del delats bland azerbajdzjanska medborgare i sociala medier.
Under torsdagen har protesterna dessutom spridit sig till städerna Sheki, Benaniyar och Baku.
Toppbild: Kvinnorna i byn försöker stoppa kravallpolisen från att föra iväg dem från demonstrationen vid guldgruvan.
