Analys om Armenien, Azerbajdzjan, Nagorno-Karabach
FAQ: Avtalet mellan Armenien och Azerbajdzjan – är Trump en fredsmäklare?
USA:s president Donald Trump meddelade nyligen att Armenien och Azerbajdzjan undertecknat ett fredsavtal. Men stämmer det? Rasmus Canbäck, som skrivit om regionen för Blankspot i fem år, förklarar vad som faktiskt har uppnåtts och vilka hinder som återstår för en varaktig fred.
Av Rasmus Canbäck 9 augusti, 2025
Under fredagskvällen, svensk tid, meddelade USA:s president Donald Trump att de sydkaukasiska rivalerna Armenien och Azerbajdzjan undertecknat ett fredsavtal.
Vid ceremonin i Vita huset fotograferades Trump tillsammans med Azerbajdzjans president Ilham Alijev och Armeniens premiärminister Nikol Pasjinjan.
Enligt Trump markerade detta slutet på en nästan 35 år lång konflikt.
Men är det verkligen ett fredsavtal, och vad händer nu?
Blankspots Rasmus Canbäck, som skrivit en bok om konflikten i Nagorno-Karabach, ger oss en inblick i vad som faktiskt stämmer.
Betyder detta avtal att det slutligen är fred?
– Först och främst är det inte ett undertecknat fredsavtal. Den första paragrafen i avtalet förklarar att det är en deklaration om att fortsätta verka för att ett slutgiltigt fredsavtal ska undertecknas. Ett sådant avtal har funnits klart sedan början av året, och Armenien har sagt sig vara redo att signera när som helst. Azerbajdzjan har dock ställt upp ett antal krav för att underteckna avtalet. Två av dessa kan nu ha lösts i Washington.
Vilka är dessa punkter? Vad har USA lyckats åstadkomma?
– En av de mer konkreta åtgärderna är att Armenien och Azerbajdzjan ska lämna Minskgruppen inom OSSE, som tidigare ansvarade för förhandlingarna om Nagorno-Karabach. Den har varit i stort sett inaktiv sedan Azerbajdzjan angrep Nagorno-Karabach hösten 2020. Efter det slöts ett trilateralt avtal med Ryssland om att upprätta en fredsbevarande styrka med ett femårsmandat.
– En annan fråga som har lösts handlar om transportlänken mellan Azerbajdzjan och enklaven Nachitjevan. En följd av avtalet från 2020 var att Azerbajdzjan krävde en sådan transportkorridor, den så kallade Zangezurkorridoren. Trots att det trilaterala avtalet 2020 i praktiken har förlorat sin giltighet efter Azerbajdzjans anfall 2023, och fördrivningen av armenier från Nagorno-Karabach, har Azerbajdzjan fortsatt krävt att korridoren ska etableras som ett villkor för fredsavtalet.
– Här kommer Trump in i bilden. Medan Azerbajdzjan ville ha full kontroll över korridoren, har Armenien stått fast vid sin rätt att kontrollera sina egna gränser och territoriella jurisdiktioner. Lösningen från USA:s sida var att Armenien ska leja den fyra mil långa korridoren till USA för en period på 99 år, och USA ska anlita amerikanska underleverantörer för att administrera den.
– Korridoren har fått namnet TRIPP (Trump Route for International Peace and Prosperity).
Vilka frågor återstår för att ett fredsavtal ska undertecknas?
– Det finns fortfarande en eller möjligtvis två viktiga frågeställningar kvar. Azerbajdzjan kräver att Armenien ska ändra sin konstitution, då det finns en bilaga som Azerbajdzjan tolkar som ett territoriellt krav på dem. Armenien delar inte denna tolkning men har kallat till en folkomröstning om detta år 2026.
– En annan fråga handlar om rättigheten för azerbajdzjanska flyktingar från 1990-talet att återvända till Armenien, något som Azerbajdzjan kallar ”Västra Azerbajdzjan”. Denna fråga anses av många som ett försök att lägga territoriella anspråk på Armenien, och även om Alijev kallade Armenien för en fasciststat så sent som i januari 2025, och hotade att anfalla om frågan inte löstes, verkar den inte vara särskilt viktig längre. Det kan snarare ha varit en form av politisk styrkedemonstration för att pressa Armenien till eftergifter.
– Om Azerbajdzjan inte blir nöjt med Armenien, eller om folkomröstningen om den konstitutionella ändringen inte går igenom, vilket det finns en stor risk för, kan retoriken om ”Västra Azerbajdzjan” återuppstå.
En bild på avtalet mellan Ilham Alijev, Nikol Pasjinjan och Donald Trump. I den första paragrafen framgår det att inte är ett färdigt fredsavtal. Foto från Vita huset.
Vad innebär fredsavtalet?
– Utkastet till fredsavtalet från mars är fortfarande inte offentliggjort, men vi vet att det består av 16 punkter. En av de viktigaste är att båda länderna ska dra tillbaka de rättsliga anspråken de har mot varandra vid Internationella domstolen i Haag. Dessa gynnar särskilt Armenien, som har drivit ett ärende om rättigheten för armeniska flyktingar att återvända till Nagorno-Karabach. I praktiken innebär ett tillbakadragande att Armenien frånsäger sig dessa anspråk. Armeniens chefsförhandlare avgick i vintras. Formellt av privata skäl, men de flesta tolkade det som en protest mot eftergiften. Man kan tänka sig att en folkrättsjurist inte ser med blida ögon på att politiken styr principiella frågor.
Kan du ge oss lite bakgrund till konflikten?
– Konflikten går tillbaka till etniska motsättningar i samband med Sovjetunionens fall. När Nagorno-Karabach, som till största delen var armeniskt befolkat, röstade för att tillhöra den armeniska i stället för den azerbajdzjanska sovjetrepubliken 1988, utbröt pogromer mot armenier i azerbajdzjanska städer. Detta ledde till ett sex år långt krig, som slutade med att armeniska styrkor tog kontroll över Nagorno-Karabach och dess omgivande områden, vilket ledde till att den azerbajdzjanska befolkningen fördrevs från dessa områden och Armenien. Även den armeniska befolkningen fördrevs från Azerbajdzjan.
– Fram till 2020 pågick fredsförhandlingar genom OSSE, där både Azerbajdzjans territoriella integritet och armeniernas rätt till självbestämmande skulle tas hänsyn till. Men i praktiken ledde dessa förhandlingar till en kollaps när Azerbajdzjan angrep Nagorno-Karabach hösten 2020, vilket resulterade i att Azerbajdzjan etablerade sig som den starkare parten. I september 2022 invaderade Azerbajdzjan även Armenien, och idag ockuperar Azerbajdzjan strategiska positioner i Armenien.
– Vid förhandlingsbordet får detta självklart betydelse. Det är inte två likvärdiga parter som förhandlar om fred och det är tydligt att Armenien fått göra flera betydande eftergifter. Vad gäller transportkorridoren går den dock i linje med Armeniens eget fredsförslag ”Crossroads for Peace”, som just handlar om att ökad infrastruktur och handel leder till fred.
Varför får mötet i Washington så mycket uppmärksamhet?
– En stor anledning är förmodligen Donald Trumps kommunikation. För honom är det viktigt att framställa sig själv som en fredsmäklare och han vill framställa avtalet som en stor vinst. Både Alijev och Pasjinjan spelar med i detta spel, med stora leenden och smicker. I praktiken gav Trump dem dock den sista knuffen som behövdes för att föra fredssamtalen framåt. Tidigare hade samtalen låst sig kring frågan om transportkorridorer.
Varför sker avtalet just nu?
– En viktig förutsättning för avtalet är att både Armenien och Azerbajdzjan har enats om att hålla Ryssland borta från Sydkaukasien. I slutet av 2024 såg detta dock väldigt osäkert ut, då Azerbajdzjan och Ryssland stärkte sina relationer med nya investeringar. Men efter att ett azerbajdzjanskt passagerarplan förmodligen oavsiktligt sköts ner av ryskt luftvärn i Tjetjenien, uppstod en personlig klyfta mellan Alijev och Putin. Putin bad aldrig om ursäkt, och sedan dess har det förekommit retoriska bråk mellan dem som fått reella konsekvenser för relationen. Detta kan ha varit en av anledningarna till att Azerbajdzjan nu accepterade att USA ska medla. Det är trots att de tidigare fängslat flera dissidenter anklagade för att ha tagit emot pengar från USAID och anklagat väst, inklusive USA, för hyckleri och imperialism.
– Det kan också finnas ett element av personlig orsak till att Alijev låter Trump ta åt sig äran. Fram till 2016 hade deras familjer långt gångna affärer. The New Yorker rapporterade 2017 att Trump sålde av alla sina azerbajdzjanska innehav efter han blev president i sin första mandatperiod.
– En ytterligare punkt är att USA åtagit sig att stoppa ett förbud av vapenexport till Azerbajdzjan från 1992. Det har visserligen sedan 2002, som en följd av ändrade amerikanska lagar i samband med 9/11, gått att kringgå förbudet, men med gårdagens avtal tas det bort helt och hållet. Detta kan vara ett sätt för USA att få Alijev att mjukna inför den amerikanska lösningen med transportkorridoren. I praktiken anser bedömare att det är en symbolisk handling snarare än reell. USA har trots allt givit Azerbajdzjan visst militärt stöd de senaste åren.
Hur har Ryssland reagerat?
– Hittills har det inte varit många starka uttalanden från Ryssland. Dessa lär dock komma under dagen. Det som är säkert är att Ryssland länge försvarat Azerbajdzjans syn på Zangezurkorridoren. De hoppades på att få bevaka den och således garantera sin närvaro i regionen. Fortfarande finns ryska styrkor på plats i Armenien och i Meghri, där transportkorridoren passerar, har Ryssland haft trupper stationerade.
– Hursomhelst har Ryssland länge motsatt sig att korridoren ska bevakas av någon annan. Moskva anklagar Pasjinjan för att gå Turkiets och Azerbajdzjans ärenden, vilket är ett narrativ som ofta upprepas av den armeniska oppositionen. Här försöker Ryssland att tilltala dem. Just relationen med Turkiet är känslig för Armenien med tanke på folkmordet mot armenier utfört av det ottomanska riket 1915. Dessutom pågår en normaliseringsprocess med Turkiet som är helt beroende av fredsprocessen med Azerbajdzjan. Turkiet och Azerbajdzjan är nära allierade.
Vad händer härnäst?
– Om man ska lära sig av de senaste åren och de snabba geopolitiska svängningarna som skett är det en bräcklig period. Trots smicker och leenden i Washington är det en bit på vägen kvar till fredsavtalet. Med tanke på att Armenien redan har kallat till en folkomröstning 2026 om att justera konstitutionen lär inte ett avtal komma på plats innan dess. Dessutom kommer folkomröstningen förmodligen ske samtidigt som armeniska parlamentsvalet. Även om Nikol Pasjinjans parti är det största har han ett sviktande stöd. Samtidigt säger det något att han med endast 13 procent av det folkliga stödet är den mest populära ledaren i landet. Om en trovärdig motkandidat – mot alla odds – skulle dyka upp kan det bli en hätsk valkampanj. Mycket kommer handla om fredsavtalet och folkomröstningen.
– Det är nog viktigt att ha i åtanke att Trumps kommunikation vill göra honom själv till hjälten i dramat, och det kan finnas skäl till att invänta händelseutvecklingen innan historien om hans roll skrivs. Som ni hör är det mycket som kan påverka fredsprocessen. Jag kommer sannolikt åka till Armenien i höst för att besöka Meghri igen. Förhoppningsvis har arbetet med att bygga ut transportkorridoren startat då.
Toppbild: De tre ledarna Ilham Alijev, Donald Trump och Nikol Pasjinjan signerar avtalet. Foto: Pressbild från Vita huset.
Gå med i Rasmus Canbäcks WhatsApp-grupp för att följa hans löpande bevakning av Sydkaukasien. Vill du tipsa reportern eller dela med dig av dina egna erfarenheter? Mejla till rasmus@blankspot.se
