Efter att ha blivit utpekad som "utländsk agent" i Ryssland för två år sedan lämnade hon landet för Georgien. Nu ser hon hur Georgien kopierar den ryska retoriken - även om motståndet till synes fungerar. Blankspot har träffat Daria Apakhonchich på plats i Tbilisi.
Av Rasmus Canbäck 26 mars, 2023
För två år sedan satt Daria Apakhonchich på andra sidan kameran i en lägenhet i Sankt-Petersburg. Bara ett par veckor tidigare hade hon då, som en av fem personer, blivit utpekad av ryska staten som en ”utländsk agent”.
I dag är hon i Georgien där samma lag var timmar ifrån att röstas igenom – tills georgiska regeringen föll för trycket.
[LÄS MER: Är den utländska agentlagen spiken i kistan för georgiska demokratin?]
– Har det bara gått två år, frågar Daria retoriskt. Bara kort efter vårt samtal kom ryska underrättelsetjänsten till mitt hem. De konfiskerade min dator. Vår familj beslutade att lämna landet… bara ett par månader kanske… tills allt var över. Men man vet aldrig vad de ska hitta.
I efterhand menar hon att anledningen till att hon blev utpekad som utländsk agent är för att hon anordnade antikrigsworkshops i Finland.
Nu är hon en av hundratusentals ryssar som bor i Georgien. De allra flesta lämnade när Ryssland invaderade Ukraina februari 2022. Hon kom hit ett år tidigare.
– Det den georgiska regeringen gör nu visar alla symtom som jag sett under hela mitt vuxna liv i Ryssland, säger hon och suckar.
Visserligen drog regeringspartiet, Georgisk dröm, tillbaka lagförslaget, men få – för att säga ingen – av de demokratiaktivister som vi talat med i Georgien tror att det är permanent. Om inte denna lag röstas igenom, så kommer andra liknande lagar röstas igenom.
Den anses vara importerad från Ryssland som införde lagen redan 2012. Alla organisationer som tar emot mer än 20 % av sin finansiering från utlandet skulle behöva registrera sig under en ny juridisk enhet, ”utländsk agent”.
Den innebär rigorösa revisionskrav där georgiska skatteverket kan komma i tid och otid för att begära särskild insyn.
I Ryssland ledde den till att flera internationella organisationer lämnade landet.
Det var dock inte förrän 2021 som lagen om utländska agenter applicerades även på individer, där Daria var med bland de första som stämplades.
Lagen som var anpassad för organisationer var klumpigt utformad och riktlinjerna för hur en individ skulle förhålla sig till sin nya juridiska status var diffus, berättade Daria då.
I praktiken visade det sig att den innebar förföljelser och trakasserier från ryska regimen, till den grad att Daria inte orkade mer.
– Jag vill inte säga att jag gav upp, men jag var så slutkörd och nerbruten att det inte var lönt att stanna kvar, säger hon. I dag vet jag inte om jag kan återvända. Det finns en risk i och med ryska underrättelsetjänsten inte redovisar vad de hittat i min dator. Kanske blir arresterad när jag kommer hem? Kanske inte.
Daria har kommit till viss ro i Georgien. Hon har inte permanent tillstånd för att bo i landet, utan lever – liksom de flesta ryssar – där på ett visum som räcker ett år åt gången. I dagsläget räcker det med att lämna landet i ett par timmar för att förnya det.
Liberala visumregler för ryssar har gjort att mängder med oppositionella har lämnat Ryssland för att flytta till ett Georgien som man anser vara mer demokratiskt.
Det har mötts av både ris och ros i Georgien där många framför allt kritiserat regeringen för att inte göra det svårare för ryssar att flytta dit. I motsatt riktning möts georgier av krångliga och byråkratiska regler.
Dessutom visar georgier stort stöd inför Ukraina i kriget, och många är av inställningen att ryska medborgare inte ska få en fristad i Georgien.
Vissa pekar på att landet inte har arresterat en enda rysk spion på snart femton år, trots att Ryssland är ett grannland med stora intressen i södra Kaukasien. Man ifrågasätter regeringens inställning till Ryssland.
För Daria betyder livet i Georgien en ny identitet. Hon säger att hon inte tänker mycket på att hon är ”utländsk agent” i Ryssland längre och att hon förstår om georgier kan vara skeptiska till ryssar.
– I någon mån är jag gäst i ett land som nödvändigtvis inte vill ha mig som gäst. Det blir svårt att vara aktivist… låt oss säga att det är en sorts paradox, det är ”dubbeltrubbel”. Å ena sidan kritiseras vi för att vara tysta, å andra sidan även för att vara högljudda, säger hon.
Hon fortsätter.
– Med det sagt förstår jag den georgiska positionen och tar det inte personligt, även om det inte är hälsosamt för någon.
I stället för att vara en ”gatuaktivist”, som hon uttrycker det, har hon tagit till andra former. På helgerna, när hon inte är språklärare, så arbetar hon med ukrainska barn som är på flykt från kriget. Snart släpper de en bok tillsammans där hon är konstnärlig redaktör.
Vad gäller revisionerna som ska skickas till ryska underrättelsetjänsten berättar hon skrattande att hon kommit på ett sätt att hantera situationen.
– Den senaste rapporten de begärde var 116 sidor lång. Jag fyller i allt, men jag gör också konst av det och lägger upp på min Intagramkanal, säger hon. Mina konststycken har blivit utställda i flera länder, bland annat Finland. Det är bara synd att jag inte kan åka dit. Jag är inte direkt känd, så det kunde vara kul med bekräftelsen trots allt, säger Daria.
Hur kändes det när samma lagar presenterades i Georgien?
– Det är verkligen ledsamt. Jag kan se att samma auktoritära diskurser går i arv och jag vill ju agera mot det. Men samtidigt så har vi ryssar inga rättigheter här och politiken är knappast transparent. Att säga något kan innebära en risk.
Kommer du stanna i Georgien?
– Så länge som det går, ja. Jag hade kunnat söka asyl i Europa… men asylprocesser fråntar en människa delar av friheten, och det är trots allt frihet som jag söker. Men för att vara ärlig. I Ryssland hade jag press från ett håll (staten). Här i Georgien finns press både från staten och den allmänna opinionen. Det var lättare i Ryssland att säga vem som hade fel.
Toppbild: Daria bor med sin man och två barn i Tbilisi. Foto Rasmus Canbäck
